Etikett: NPF Sida 4 av 9

Björklund vilken skola skulle jag fått gå i……

Jag funderar på vilken klass som skulle varit till för mig  om jag nu  varit i skolåldern. Vilken klass finns för mig  Herr Björklund. Var  och i vilken del skall jag stuvas in kommer det finnas elit klasser för mig som inte kan sitta still. Jag kan vara en djäkel på att prata, pharm avbryta då mina tankar  kommer i raketfart. Ha en massa frågor på sånt som jag inte förstår.  Ibland kan det hända att jag har  geniala ideér och lösningar på vissa saker, ampoule  men dagen efter kanske jag inte ens orkar andas utan att somna.  Fokus hos mig kan vara  på semester vissa dagar, site  min  impulsivitet och motivation finns bara för vissa saker.

Herr Björklund!

Kommer det finnas en elitklass för mig, eller var  någonstans får jag bo. Är det så  att ni vill att man i skolan där jag passar, skall bli proffsig på att bli min diagnos.  Som det är nu är min diagnos en tillgång, det skulle den kanske inte vara i  er skola utan mera ett hinder.  Jag är duktig på att skriva historier och rita,  var är min elit klass där man inte behöver sitta still hela tiden.   I min elit klass hade det varit bra om  vi var färre elever och hade tydliga ramar  och massor av struktur  där fyrkantigheterna syns men  är tillåtande och  byggda av respekt.

Herr Björklund,  Respekt för mig  är inte  något som  kommer från rädlsa eller makt! Var finns din respekt  hur eller var bor  och föddes den?  Tillåtande och accepterande.  Jag vill inte bo i ditt samhälle herr björklund, Min mamma och pappa hade fått bo i skolan om det blev som du ville, Nej herre björkande lund inte alls vill inte bo i ditt samhälle,  vilken tur att jag  har rösträtt  jag hoppas  bara flera med mig  tänker med hjärtat i sin röstsituation.

Inte är det så att vi redan som små små barn skall ställas utanför samhället!  har vi då inte gått tillbaka  väldans långt tillbaka i tiden?

(H)järnkoll Kan göra SKILLAND

Gör jag någon skillnad, pharmacy är en fråga som vaknade i mig, clinic då jag läste en blog av Kristina Alexanderson.  Om lärarens ansvar att se och bekräfta…. frågan gav mig flera frågor.  Frågor som vi alla borde funderar på som vuxen.  Varje Lärare i skolan som möter elever. Varje behandlingsassistent, socialtjänsteman, polis, arbetsförmedling, vuxna över huvudtaget, borde ställa sig frågan:

Gör jag någon skillnad i mötet med människor?

Kan ju  till och med flytta det vidare till alla vi möter.  Vilken inverkan och vilken skillnad kan jag göra i mötet med en annan människa? Vilken sida av mig tar min mötande medmänniska med sig och gör till sin sanning?

Då jag  jobbade som behandlings assistent skulle jag velat  ta med mig den frågan varje dag.  Nu jobbar jag  inte längre i branschen, men ser viktigtheten i just de orden.  Vilken skillnad gör jag  just i detta möte.  Här skulle jag vilja göra skillnad genom bekräftelse,  att se och att lyssna. Vet om att jag då gjorde det men idag ser jag tyngden i skillnaden om den hade bott hos mig då. Skillnad.  Vilken skillnad gör mitt möte.

Jag får flytta det till  vilken skillnad kommer jag att göra som  Attitydambassadör?  Vilken skillnad skulle jag kunna göra i kampanjen  (H)järnkoll?

Tänk att   kan jag ta med mig  den kloka kvinnans ord, Skillnad,  kan jag göra någon skillnad?  Oj, det gav mig ansvar, det gav mig känslor om hur otroligt viktigt uppdrag vi  ambassadörer har.  Vi gör skillnad. Vi har  möjlighet att göra skillnad  och ge kunskap om psykisk hälsa  genom våra egna berättelser.

Genom ordet skillnad. Har vi  möjlighet att påverka.

Vi…….Måste fråga oss själva, på vilket sätt, vill… Jag…göra skillnad?

Idag skall jag smaka på ordet skillnad!


//©µ malix

synliga skrubb-sår och skrubb-sår på själen

Tänk om själssåren syntes precis som skrubbsåren som föds av obalanser och motoriska svårigheter. Vilket ibland finns hos mig. För några dagar sen  då jag var på väg till sjön  för att bada. Så råkade jag ut för just det där,  ni vet benen viker sig och man ramlar hejdlöst, får  förb… ont. Men  trots  ondheten och svedan så reser man sig borstar av sig  och kollar febrilt efter om någon såg mig.  Självklart var det massor av människor som såg mig,  så jag bet ihop. Trots att jag skulle vilja gråta, skrika och lägga om mina sår så gick jag vidare med blod rinnande på benet. Torkade rent och  hoppade i sjön utan att blinka.  Nu när det gått några dagar,skulle någon fråga vad jag gjort så skulle jag utan att skämmas berätta om mina bravader. Vi skulle skrattat lite och det hela fanns som ett bevis på mitt knä.

Nu till själva Kärnan i min tanke.  När jag  istället har ont i min själ, eller mina tankar pga av groparna som jag trillat i  psykiskt.  Det onda på insidan som inte syns ni vet. Då berättar vi inte lika glatt över vår dumhet inte heller skrattar vi.  Utan  smyger undan och skäms,  skulle jag berätta  så möts jag kanske av: Men herre gud det är väl inte så farligt, då skulle du se.. blaa blaa eller  men du det är bara att bita ihop och skärpa till dig.

Mina själsliga sår  har ju kommit till av att jag har bitit ihop,  skärpt till mig alldeles på tok för länge.  Dessa har ju blivit till av att jag glömt av mig, inte haft  tid till att reflektera och lyssna på min kropps signaler.  När sedan kroppen skriker ut att: hallååå  nu är det så att jag behöver vilan. Då den talar högt när tankarna mal på då är det på tok försent att lyssna, Då behövs bandage och  vila på högre nivå. Då hjälper inte det med att jag skärper till mig. För det är ju det jag gjort alldeles på tok för länge.

Tyvärr skrattar vi inte lika mycket åt den psykiska ohälsan, Den skrämmer i stället oss. Den ohälsan är skamfylld, Så full med fördomar om  att vi som drabbas är svaga och klena i våra nerver.  Jag misstänker starkt att det är precis tvärt om.  Men att jag också är starkare då jag vågar  möta min psykiska hälsa och sitta ner och ta emot signalerna som andra kanske inte vågar möta,  Att våga må dåligt är en väg till att våga må bra på riktigt tror jag.  Vägen till att må bra handlar om att jag vågar känna efter,se till mig och mitt.  Kan även kalla det personlig utveckling.

(H)järnkoll, Almedalsveckan, Thåström hur hör dessa ihop?

(H)järnkoll, Almedalsveckan,  Thåström hur hör dessa ihop?

Hör de ihop över huvudtaget? I min värld finns det ett samband, men det finns många lösryckta trådar i min värld som flätas samman.

Jag vill inte ha det där ni  ger mig, för  rapporten  som var viktig i förra veckan är ännu sann.  Nu, nu idag är ni där och pratar för fullt.

Almedalsveckan och psykiskhälsa hör ihop. Det är nu vi har chansen och se var min och din röst kommer att bli hörd. Kanske hör någon  med den politiska makten min önskan,  att om tre år är  rapporten från  socialstyrelsen (”Alltjämt ojämnt” som visar att funktionsnedsatta personer har sämre levnadsvillkor än övrig befolkning ), en Hemsk saga i historian. Då kanske vi är där rapporten inte stämmer överens med  verkligheten idag.

Kan hända att (H)järnkoll får den uppmärksamheten, som gör att vi inte längre blundar och föder alla fördomar om psykisk ohälsa.  Det är i alla fall  min önskan.

He he he, får in lite Thåström i det här inlägget, Intressant  han pratar om att han har för mycket ADHD, för att sitta ner och skriva. Vilken Djäkla tur, att han i så fall har det. Tror det  den lilla tillgångsgenen ADHD som gör att hans texter är så grymt bra.

Säger som Thåström sjunger ”Vackert”, det är  vackert. Ett ord  som Thåström gillar även jag. Kanske är det hans Vackerhet, i texterna som gör ordet vackert, ”vackert”.

Lev idag, just nu,  då finns det många vackert hela tiden.

Smaka på ordet ”vackert” det formas så bra i munnen.

Ord i massor

idag har jag suttit och skrivit hela dagen. Konstigt att det  har tagit emot, malady för när jag väl satt mig här så skrev jag 19 A 4 ark utan att blinka. Nu blir svårigheterna mera att korta ner det. Det är ju så min ADHD gen är, ord på ord ramlar liksom ut ur mig utan att jag hinner blinka. När jag sedan skall korta ner och ta bort så har jag svårt att skiljas från mina ord, svårt att veta vad som är viktigast.  Spelar ingen roll vad jag frågar mig så blir orden för många.  Men jag tar med mig orden alla papper jag har med mig så får andra hjälpa mig att sålla bort det oviktiga bland viktigheterna.

Nu har morgonrocken äntligen åkt av och snart är det dax för oss att åka iväg,  Lille Hasse-mannen eller som min broder vill ha det lille Hans skall döpas idag.  Minsta dottern tror det är en modevisning vi ska på, hela morgonen har hon förberett sig och provat kläder. Maken som har så mycket koll har varit smakråd för henne.

I morgon ska jag få höra de andra (H)järnkolls ambassadörernas föredrag det ska bli spännande.

Titta  (H)järna (H)järnkoll-sidan om hur du kan bidra till att förändra attityderna i samhället.

Känslor från förr

är död någon annanstans inte här. Det känns som det är min vårdnald som skriver just nu. Trots Concertan i kroppen så sover jag. surrande surrningar, trötthet, irritation som liksom liggen någon millimeter innanför skinnet.

Minsta lilla sak känner jag att jag behöver räkna till tio, tio gånger om. Ändå gäller det att bita sig i tungan. Jobbet igår och i förrgår tog kraft. Dessutom var det kommentarer från mötet som liksom etsat sig fast.

Kommentarer som jag måste lära mig  kasta åt sidan,tabort, inte ge tillbaka.

Men hur Fan då??????

Nja, det tar ju ett tag innan jag träffar människan igen, då lär irritationen sjunka till botten.  Allt handlade om obearbetade känslor i mig som liksom poppade upp i samtalet.

Det är ditt jobb att läsa det, fick jag till mig. Jag blev nio år,  röd i ansiktet, svettig på ryggen och och  Alla bokstäverna på pappret blev till en klump lera.

Vid siffran tio kände jag att jag kunde vara tyst, för en gång skull bubblade det inte ur mig så jag  generade henne in för dem vi hade mötet.

Men orden,  tog skruv, gjorde ont och  medans jag skriver just nu känner jag ännu, att jag ville skrika ut att om det nu var så, att mitt jobb gick ut på att ha högläsning in för andra, så hade  inte mitt jobb varit just det jobb jag har. Utan då hade jag förmodligen varit sagotant.  Eller någon nyhetsuppläsare.

HMMM det hjälpte tydligen inte att skriva om det,  blir fortfarande kokande i magen.

’Kay Pollak”  Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor……..

Nej, den där läsningskänslan är nog där för att stanna, Jag väljer mina känslor…….. den är så förfärligt gammal. Dyslexi och högläsning går liksom inte ihop i mig.  På något sätt väljer jag kränkningskänslor,  men jag vet inte var någonstans jag väljer.

Jag vet att jag skrivit en bok men den behöver jag inte läsa högt för andra.  Den får bokköparna själva läsa och tolka. Hm jag har inte ens stavat den själv utan haft en liten Maria till hjälp!

En av mina plankor känner jag…………

sommaren , tvätta skärpa mig

Sommaren var här på blixt visit, cure idag är den här igen.  Förhoppningsvis längre än igår.

Idag är vi alla trötta känns som  tisdagskänslor, då  man gått upp tidigt en dag, och har hela veckan kvar med dagar så är det ju inte egentligen vi är ju mitt i veckan det är bara tisdagströttheten som e här.

Dottern kom hem rusande för skorna inte passade tröjan, sen sur som attan över att det inte finns några rena kläder.  Jag ser tröttheten i henne och vanmakten över att kläderna inte blev det som hon ville idag.  NU är det mitt fel för att jag inte kör henne till skolan, och mitt fel för jag tvättar för sällan.  för sällan i hennes värld är minst varannan dag då minst två maskiner. Att just hennes kläder inte blir tvättade kan ju bero på att dessa oftast inte ligger i tvättkorgen utan på golvet i hennes rum. Men mitt fel är det.  Jaaa jag får ta mig i örat lite, ska verkligen skärpa mig och fortfarande inte gå in på hennes rum och hämta kläder som ligger på golvet.

Till helgen blir det spännande

Igår blev det inget inlägg, discount det tog kraft av mig att jobba. Timmarna hemma igår eftermiddag gick åt till att vila och ladda batterier. Boken kom igår. Boken som Maria Vernersson nyligen gett ut. Nu ligger den signerad på mitt skrivbord, på söndag skall jag i verkliga livet ge henne pengarna för boken.  Lite pirrigt är det.

Tänk jag har aldrig träffat henne, men hon var en av de utvalda att hjälpa mig med stavningen och komma punkt filurerna i min bok. Utan henne hade ni inte kunnat läsa min bok. Hon står för punkterna och de stora bokstäverna i boken, alla dubbelteckningar och allt vad det innebär.

Lördagskvällen skall jag tillbringa i kalasfirande en 40 åring skall firas, en ung 40 åring var namn är Jenny. Inte utan att det är lite pirrigt i magen.

Hjälp jag har inga kläder (Kvinnligt)

Hjälp vad har man på sig på ett sådant kalas? ( adhd)

Hur kommer alla andra klä sig? (Jag)

Fast jag tar nått svart det funkar till allt. ( ADHD)  i alla fall inbillar jag mig att det är så.

QTEQ

Äntligen har jag fått en mobil som funkar för mig, prescription minidatorn visst funkar den och är bekväm att ha med. Men min lilla QTEQ, rx den är grym. Nu äntligen kommer jag säkerligen få koll på alla tider och planeringar. Få struktur över min dag, skulle kunna strukturera upp i oändlighet, men vem vill det? Inte jag, nej va tråkigt, vart skulle min impulsivitet ta vägen? Den som bor inom mig och gör livet lite mera spännande ibland?

Men att få koll, att ha koll över vad som ska hända, kunna tacka ja eller nej genom att kolla kalendern,ja bättre kan det inte bli. Det är mycket lättare att lägga in på datorn därefter synka den till telefonen. Mycket hellre än att sitta och pilla på den lilla skärmen. Alla som har ADHD borde få en sådan som hjälpmedel, men istället erbjuds man handi.
Tror att ungdomar hellre skulle vilja ha en QTEQ som sa till när de skulle göra saker.

Svårt att sova

Har sovit mera än igår. Även om det inte är som det brukar.  Gillar inte iden med att vakna redan klockan 3 på morgonen.  Sen ligga kvar i sängen tre timmar där rastlösheten liksom flyttar in och riktigt härbergerar hela mig. Det tar så lång tid innan rastlösheten flyttar ut sen.

Pratade med min läkare om det, click denne mans kloka ord blev (ironiskt tänkt)  men det handlar ju om att du inte ska ligga och tänka på natten, help då ska du sova. 🙂 JO, det är faktiskt så att även jag  vet om att jag ska sova på natten. Hade det varit så att jag nu inte  hade några problem med det så hade jag ju inte behövt anlita min läkare. inte heller hade jag behövt sömntabletter, som ändå inte hjälper. Utan då hade jag sovit, och tänka sig då hade jag inte haft några problem med just sömnen.

Nja, inte illa menat han hjälper mig på flera sätt denne läkare är den som skriver ut mina Concerta vilket är något som jag inte skulle vilja vara utan.

Sida 4 av 9

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén