NPF-arkiv - Sida 9 av 11

skrivkraften och jag hittade varandra idag. En gammal vän hörde av sig, sickness via mail. Tror det är minst tio år sen sist. Igår ringde telefonen här hemma en av mina fd, diagnosis arbetskamrater ringde och berättade att äntligen hade hon fått läsa min bok. Sånt gör mig glad inombords, honung eller balsam för mig just nu. Hon hade nog lite bokstäver hon med sa hon någon hit eller dit. Nu när jag sitter här och skriver ler jag det nästan bubblar om mig, kanske är jag nu på väg att hitta hem igen till den lilla flickan inom mig, hon som måste hanteras med mjuka händer. Hon inom mig som har tystnat för en stund. Idag är jag glad över att jag hittade till tangentbordet, jag har saknat det. Orden har inte funnits, kanske finns det där bara just nu eller så har jag samlat på mig en del nu.

Igår kväll, skottade min make av ena sidan av taket, så utanför våra fönster på baksidan huset är det nu en snövall som är närmare två meter hög. Kommer snön någonsin försvinna? När blir det sommar?

SNÖ i massor just nu……….

En liten fin utmärkelse….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Idag råkade jag titta in här, sales har känt mig vissen och trött men denna lilla grej fick mig att bli lite gladare tack så mycket http://smultronets.wordpress.com/ för utmärkelsen. Den piggade upp mig. Då ska vi se om jag får till det. Man skulle skicka den vidare till sju personer. Där till skriva sju saker om sig själv.

Mina sju saker:

1.

Jag har mitt lilla skrivbord i stora rummet, här står även mitt stafli. Just nu sitter pojkarna och tittar på tv. En av mina påbörjade tavlor stå på staflit. Tyvärr lär den damma igen.

2.

En lite katt på 10 kg bor hemma hos oss, hans namn är pölsa efter pölsa i filmen smala sussi.

3.

Vilket leder mig till just filmen som jag och övriga familjen tittar på ibland, just nu är polisen den bästa han har så många sköna kommentarer.

4.

Sommaren är årstiden som är till för mig. Solen ljuset, bad alla dofter, hav.

5.

Jag har för några månader sen gett ut min debut bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, som jag skrev i somras.

6.

Jag är fasligt rädd för fästingar, bara tanken på dessa små odjur, får mig att känna ångest. I höstas visade min son ett stort rött märke som blev till läkarbesök och pencilin. Den ångesten som visade sig då är på skalan 99,9 av 100.

7.

Vanligtvis brukar jag inte ge mig ut på sådana här saker, så idag gjorde jag något nytt som jag inte gjort innan och det är just det här lilla inlägget…….

Då ska jag nu skicka detta till sju andra, samt skicka en kommentar på deras blogg. De som får den ska sedan länka till mig.

De jag tänker skicka vidare till är en fd arbetskamrat till mig Carinas blogg, en ny vunnen vän Jenny ström, en kvinna vid namn Victoria Qvarnström som även har en intressant syster som är konstnär, Marmonia som ligger mig varm om hjärtat, razaha en kreativ skribent. Även tittelina är en duktig skribent. Drumalex är en herre som gett mig massor av vackra ord på mina inlägg på malixskrivpuffsblogg,

livskrafter och energitillskott

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tidiga texter – Malix 2009–2013

När man vaknar tidigt hinner man med lite mera på morgonen. Men det gäller inte mig. Ska till doktorn i dag och diskutera medicinen. pratade med honom igår men han är inte inne på samma linje som jag själv är. Får man biverkningar så funkar den fick jag till mig. Det är ju så att de har mera kunskaper än vad jag har. Kan hända att de har rätt. Ska göra ett försök, doctor ge det en chans, rx orkar liksom inte med mig själv och min oföretagsamhet just nu, är ju i själva verket företagsam och ganska så påhittig även om den genen just nu befinner sig in i vila. Vill ha krafterna och mina sunda tankar tillbaka, mina friska tag och min nyfikenhet. Den delen av mig saknar jag just nu.

Ännu en gång känner jag att min upplaga av boken börjar ta slut…….

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

Morgon Damp gjorde att jag vaknade

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tidiga texter – Malix 2009–2013

4.29 visade klockan mig idag, try nu 05.42. en timma orkade jag ligga kvar i sängen. Den sista halvtimman var inte värt att försöka somna. Kaffet står bredvid mig, hela köket doftar av kaffet. Kommer bli en lång dag, kommer bli en dag då jag sover middag. Kan inte ta min lilla tablett ännu då går den ur kroppen för tidigt. Får vänta till i alla fall sju. Just nu surrar det i kroppen myror i benen. Tur att ingen är vaken, känner att jag behöver tid för att vakna. Innan någon tjatar på mig i dag.

Depression och lyckopiller inte min grej……..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 25 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tidiga texter – Malix 2009–2013

jag trodde jag var magsjuk, sick huvudvärken såg jag som ett tecken på magsjuka. Men idag ser jag det annorlunda, salve illamåendet är ett av täcknena på min medicin. Huvudvärken är även det en symtom. Dessutom när jag läste vidare hittade jag en liten avdelning som gör mig mera orolig, Alopecia dvs håravfall som sker fläkvist. Något som jag sedan 95 periodvist upplevt. Då särskilt i samband med olika mediciner. Depression som jag nu känner av skall motas bort med tabletten Sertralin Ranbaxy.

Den lilla tabletten har jag ätit i tio dagar nu, redan första dagen började jag känna illa må ende, yrsel kom dag två. I går vart det nog ett rejält migränanfall med kräkningar. Idag inser jag att tabletten är problemet. Tänker inte ta den mera. Läkaren får säga vad han vill. Jag känner min kropp, min kropp behöver inte sådana preparat.

Jag har en annan lösning på problemet. Jag tror jag vet hur jag ska läsa det. Här handlar det om att istället, byta ut kolhydraterna emot fett.

Ta bort alla kolhydrater och bara äta ovanjord grönsaker samt kött och fisk.

Visst jag tappar håret under en kort period då med, men det är mera naturligt än att stoppa i sig konstiga tabletter. Där jag då jag läser biverkningarna, lyckas pricka in de flesta av dem, även de mindre vanliga. Den rastlösheten som concertan tar bort, är åter i kroppen i dubbel dos nu sen jag tagit tabletterna. Illamåendet ständigt yrseln som gör att jag måste lägga mig ner. Nej tack! INTE JAG! Jag behöver inte sånt trams.

Jag behöver ta hand om mig själv, vara mera varsam och se till att välja det som hjälper mig. Starta upp igen med att lita på, mig själv igen. Ett steg är taget, det steget är att ta hand om mig, inte överlåta det till någon dr, även en viss leverpåverkan läste jag om. För några år sen var mina levervärden inte så bra, och doktorn frågade om jag drack mycket alkohol, vilket jag inte gjorde och inte gör. Tabletten jag nu fick, påverkar levern, den tabletten har jag ätit innan, kanske det just var den som gjort de högre levervärdena då.

Attention, skolan, drömmar…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 21 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tidiga texter – Malix 2009–2013

gick in på Attention sidan såg en vacker text, pill en text som alla rektorer borde läsa och ha som ledstjärna. Samtidig som jag på nyhetsmorgon fick till mig att skolans pengar mest går till det administrativa. Jag som trodde att det var eleverna, sickness våra barn som min skatt gick till. Visst självklart förstår jag att det skall till en del kontorister, kanslister, och annat löst folk. Men i min värld gick skolpengarna mest till eleverna, tänk om man tog bort en liten del av kontorsdelen, la över den uppgiften på någon av de övriga sen la dessa pengar på den där lilla killen eller tjejen, som inte presterade så bra, om man istället satte in en liten ex resurs till Kalle som hade så förjordat svårt att sitta still. Inte var det så att han skulle tränas i att sitta still, det hade varit dumt eftersom det inte hade hjälpt honom. Tänk i stället om de undersökte till grunden hur de kunde göra istället för att få Kalle motiverad, eller Lisa mera trygg och mera öppen, så att hon vågade prata.

Nu är jag ingen utbildad skolmänniska, mera än 9 års erfarenhet av att gå i skolan och misslyckas. Tänk om en liten del av pengarna som de sparade på mindre pappersarbete kunde läggas på att utbilda människor i skolans värld inom Neuropsykiatiska funktioner. Det hade varit en dröm, tänka alla Lisor och Kalleer som hade gått ut skolan med betyg, med självkänsla med erfarenheter från skolan av att lyckas, växa och bli stora vuxna med självkänslan om att de duger som de är. Jag inbillar mig att vi hade vunnit massor på det, sjukvården hade tjänat på det, skolan, socialtjänsten, arbetsmarknaden hade haft en massa människor som provade lite, testade igen, vågade prova på saker, outtröttliga människor som ibland inte tänkte på det, Nej jag tänkte inte på det det fanns inte just då, Just de orden har ibland vart fördelar för mig själv, inte alltid men ibland så tänkte jag inte på det, men det blev bra ändå resultatet blev bra…….

Lev idag är mitt motto för dagen idag om någon timma skall jag vara klar för en resa till GBG.

Tacksamheter skall det jobbas med ………

Av Carina Ikonen Nilsson

den 19 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Min uppfattning och klokhet försvann igår, ask fast inte hela sanningen, en del av den. Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.

Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.

I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra. En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.

Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid. Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft första prioritet.

I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen. Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.

Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här. Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet. Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.

Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!

Samhörighet är viktigt i ADHD…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 18 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

En långdag i bilen, ed åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, cialis där vi fick mera kunskaper. Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, ampoule på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner. Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta. Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

ordningsamhet behövs just nu

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 januari 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Tankar om tiden

Ha ha, pills jag gjorde det. Jag verkligen gjorde den rensning som jag lovade mig själv i morse. Gillar när julsaker kommer bort, gillar när allt är som vanligt igen. Varje år lika härligt att få bort alla saker. Även om jag just detta året hade varit sparsmakad med just pyntandet.

Nu är det bara en rejäl hög med stryktvättande som behövs men den har legat där ganska länge och den lär nog ligga där ett tag till. När högen blir för stor har jag liksom lite svårare att ta mig dit. Mitt motstånd växer tillsammans med högen som växer, har alvarligt funderat på att ta en svart sopsäck och slänga allt ihop. Jag skulle behöva en hemma fru som gillade att pyssla om hemmet.

För det finns små skåp och små hörnen här hemma som borde och skulle gjorts i ordning redan för ett år sen men lyckas aldrig bli av. Skulle varit skönt att flytta då rensar man ju automatiskt. Tänk om det kunde komma hit någon som tog sig ann alla mina skåp och lådor, högarna med stryk och mangeltvätt, fixade i mina gaderober. Hmmm inser att det skulle bli hemskans dyrt, lär få kämpa ännu ett tag med att stänga skåpen snabbt så att inget ramlar ut…..

Hur lyckas andra får sådan ordning, vad är det som gör att jag inte lyckas? HUR GÖR MAN? Finns det kurser att gå i ordningsamhetsträningar av garderober skåp och stryk tvättar saker.

2009 blir nu 2010

Av Carina Ikonen Nilsson

den 31 december 2009

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009 satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver. Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet. Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!