I morgon börjar barn få ont i magen igen. Då kommer dom på riktigt i det verkliga livet få uppleva vad mobbning är.

Idag är det många små flickor och pojkar som har ont i magen. Idag är det många mammor och pappor som funderar på morgondagen.  Kommer terminen se likadan ut som den gjorde  i trean? Fyran ?

Kommer Jag och Eva vara kompisar nu när skolan börjar eller kommer hon också Låtsas som om jag inte finns? Kommer hon vilja vara kompis med mig, online när hon ser att dom andra i  min klass inte gillar mig?  Så finns det säkert någon liten flicka som funderar idag. Någon lite flicka som varit levande nu under sommarlovet. Som fått vara  den hon var ämnad att vara. Imorgon kommer hon tillbaka till den där mera ovänliga verkligheten som hon under några månader trängt undan. Nu kommer hon återigen bli den där tysta, grå som andra säger luktar skunk och är ful.

Ingen i skolan har sett henne, hur hon på sommarlovet vaknar upp och har liv i ögonen, kanske har hon varit på landet långt borta från sin stad.  Där på landet har hon haft kompisar som tycker om henne som hon är.  Nu i morgon ska hon då åter till sitt nioåriga pliktprogram. Där ingen kanske skyddar henne, ingen vågar se, när andra slår eller kastar glopord. Återigen kommer magont bli ett vanligt förekommande, igen kommer hon bli den där som alla  de andra ser att hon är.  Tönten, tjockis, klumpen, plumpen eller vad det nu är för namn andra gett henne.

Det som är mest  tragiskt i just detta inlägg är, att den där lilla tjejen till sist tror på det  som hennes omgivning säger om henne. Hon tror att deras sanning är sanning. Hon kommer till sist tro att alla plågoandar har rätt.  Att hon är ful, att hon är det värsta som någonsin har  funnit.

Jag önskar och vill att hon den  där lilla osäkra fantastiska flickan, i alla fall har  någon i sin omgivning som ser det fantastiska, som vågar  stå upp för  den där lilla flickan. Hon som har fått sin egna uppfattning om sig själv av  andra, som varit rädda för att själva bli utsatta för mobbning.

Även om du inte själv är mobbare, om det inte är du som skriker alla fula ord.  Så är det faktiskt så att om du  står och ser på, hör och inte gör. Inte gör något åt, det som sker så tycker faktiskt du att det är helt  okey att det finns mobbning.

Om du skulle vara den där som tror på alla fula ord, alla slag man ger dig, om Någon säger att men du måste förstå att du måste ändra dig.

Så tro inte på dom!

Skrik, säg ifrån, så det hörs!

Gå vidare, högre upp och accepterar aldrig att någon kränker dig. Det är inte något fel på dig ! Du har lika stor rätt att få vara i fred och accepterad som alla andra.   Ge dig inte, be om hjälp, gå till någon vuxen och skulle den inte lyssna så, leta upp en annan vuxen som vågar vara vuxen, som gör något åt som ser till att du har det bra.

Som sagt i Morgon finns det många små barn som återigen kommer få ont i magen, som kommer tro  på alla dom där glåp-orden som andra säger att dom är.