Det där lilla extra det är det som va min farmor.

Nu blir det inte flera överaskanden som kommer göra ont, buy vad beträffar min lilla farmor. Nu finns det liksom inte något stadium kvar där telefonen kan ringa, no rx eller något stadium där det kan hända något med min lilla farmor. Då farmor dog på fredagskvällen.  Tiden hon vandrade in till sin död var kort, click 5 timmar var det som hon låg och väntade på att hennes gud skulle öppna dörren till den himmel, hon väntat på i så många år.

Min farmor trodde på gud, men hon gav inte mycket för den svenska kyrkan, inte heller hade hon något till överst för politik. Det var många gånger jag försökte få henne att rösta, men svaret va alltid att hon röstade på gud i sitt hjärta. Även om stunden i fredags var full av känslor som gjorde ont, som gjorde så ont att jag bara ville lägga mig där hos farmor och hålla henne kvar, så var de det bästa som kunde hända, om jag tänker på farmor. Farmor var gammal, 88 år, sjuk och helt inne i sin egna värld. Mig har hon glömt av i säkerligen tre år. Förutom sist jag var hos henne. Då visste hon vem jag var, Eftersom hon var blind, så hade hon en inre värld. I den världen kom farfar förbi, hennes lilla Kenneth som egentligen va min pappa. Det där sista besöket, innan dagen hon dog är ett minne som jag kommer förvara länge inom mig. För då pratade hon som om, hon levde igenom sitt liv en sista gång. Hon var glad och sjöng små trudelutter mellan varven.

Den dagen hon dog var jag, min dotter, min son,hans sambo och min syster hennes man och deras lilla pojke hos henne.  Hon dog i ett ögonblick när min son höll hennes hand. Hjärtat slutade bara slå lugnt och stilla.

Även om jag blev helt förtvivlat ledsen, så var stunden hon dog vacker. För hon va inte rädd, hade inte ont och hon blev fridfull i sitt uttryck.  Vi va där hos henne, ensam var hon inte då hon trädde in i den där andra dimensionen. Efter att personalen hade gjort henne fin, så vi kunde ha den där sista stunden med henne, så fikade vi.  Min syster köpte  wienerbröd med pekannötter vilket va min farmors favorit.  Vi satt där vid farmors matsalsbord drack kaffe och åt wienerbröden och umgicks. Farmor låg i sin säng med fina kläder och sitt halsband om halsen.  Så vacker och fin på något sätt, kändes det som att hon va med oss i stunden att hon bara låg och sov.

Igår morse gick jag till henne tidigt redan vid halv tio och satt där hos henne. Tittade på kort, plockade ordning på lite blommor och pysslade runt, så som jag alltid sett min farmor göra i sina glans dagar.  När  de sedan kom för att hämta henne, samlade jag och mina syskon ihop henne tillhörigheter städade hennes rum. Tvättade hennes sista tvätt. Gav avdelningen sådan som vi tänkte att andra äldre kan ha nytta av.

Min syster har varit farmors godman, vilket min syster  skött utomordentligt bra. Farmor har inte  saknat något, under de här sista åren.  Min syster har verkligen sett till att farmor ska ha bättre än bäst.  När vi gick igenom hennes kläder hittade vi kläder som hon inte ens hunnit använda. Den lilla bandspelaren som spelade musik för farmor de där sista timmarna, hade farmor  precis under veckan fått till sig, då hennes gamla hade gått sönder.  Det står en stol här nere i källaren som  min syster köpt till henne, under det sista året. En stol som man har till äldre som har svårt att röra sig som kostade massvis med pengar. Först tänkte vi lämna kvar den på avdelningen men sedan, tog vi beslutet att ta med oss den och sälja den.  Då lär ju stolen komma till användning, inte stå som ett monument på en avdelning. Farmor hade någon katt som tydligen ska vara lugnande för äldre,  den lämnade vi kvar till någon som kanske inte har råd att köpa samma saker, som kanske inte har anhöriga som vill ge det bästa av det bästa.  Det känns skönt att farmors saker är nerpackade, att rummet är städat på riktigt, att jag och mina syskon tog dagen igår till att göra klart allt, och att vi gjorde det tillsammans.

Att vi städade ordentligt jag och min syster, så som farmor hade velat att vi hade gjort. Min bror, min systers man samt min make bar och lastade in allt i släp kärra, Nu står alla saker här hemma och  vi, jag och maken behöver plocka ordning på alla saker. Stuva om i källaren tills vi vet vad vi ska göra med alla hennes saker.  Men det  lär inte bli idag, för oj vad ont i kroppen jag har.  In i minsta muskel gör det ont av allt packande och städande igår.

Nu är det bara det sista med farmor kvar, det där med begravning det kommer bli litet, vi är tre syskon, våra barn,  vi ha tre kusiner,  min mamma.  Måste man ha begravning? Det känns fel när jag tänker på min farmor, en präst hon hade inget till överst för dom. En politiker som står och pratar hade oxå vart fel. Dessutom så skulle hon tycka det är skamligt att lägga ut så mycket pengar, på något som bara eldas upp.

Vi har pratat om att vi kanske istället ska gå ut på fin restaurang, äta fin middag och ha med oss farmor i våra minnen.  Just det hade hon uppskattat, hon som älskade gå ut och äta och dansa.  Hon hade  om hon varit med rent kroppsligt, lyst som solen själv, varit sprakande vacker av sitt leende, om hon hade vart med och  vetat om att hon  nu satt och bjöd på fin-kalas till sin familj.  Just det där med fin kalas, min farmor hon älskade just sånt högtider när det dukades med fin porslin, och var extravaganser.

Just det där med det lilla extra är det vi tyckt vart viktigt att personalen har sett till, de här sista åren att farmor,  fått känna sig som en fin dam även nu.  Halsband, nagellack, fina kläder, och attiraljer det är sånt som min farmor gillat, sängfösare, lite vin till maten, pälsen på om man ska ut.  Just sådant har min farmor tyckt om.  Det känns så härligt att det var just så hon fick sluta sina dagar så där lite extravagans, för det va just så min farmor va.

Hon såg inte det fula, dåliga, utan lyfte fram det vackra i allt som fanns. Det fanns bara vackert när man pratar farmor, alla människor har det inom sig. Vi har alla  talanger inom oss, enligt min farmor. Kanske såg hon sig inte själv så men, den kvinnan kan jag berätta hade verkligen talanger att få i alla fall mig att känna mig värdefull.

Lev idag just nu, Imorgon är en helt annan dag och just nu  präglas från vår historia.