Förord
Det här är en morgon i husbilen, där kaffet fortfarande är varmt och kroppen sakta vaknar till liv efter en natt med lite mer sömn än tidigare. Tankarna snurrar, längtan blandas med tacksamhet – och allt rör sig i mig medan världen utanför fortfarande är tyst.
Vi är ute på vägarna igen
Vi har bara varit borta i tre dagar – ändå känns det som en evighet sedan vi var hemma. Nu är vi nästan 100 mil bort, och i dag ska vi vidare mot Gäddede, Stekenjokk och Vilhelmina. De där platserna som jag inte längre minns hur många gånger vi besökt. Men varje gång är ändå en egen resa.
Den här gången handlar det inte bara om vår egen längtan norrut. Det handlar om Lillkillen. Han ska få veta hur vårt land ser ut – och hur grannlandet ser ut. Han ska kunna säga:
”Där har jag varit. Jag minns. Jag vet hur det ser ut.”
Och kanske är det här sista gången vi gör den här resan, just hit upp. För det här är också sista ungdomen vi kommer ha boende hos oss. Det är stort. Och lite vemodigt.
ADHD, sömn och bilens lugnande rytm
I natt fick jag sova. Inte hela natten, men ändå – sex och en halv timmar. De senaste nätterna har det varit max fyra timmar, och det känns i hela kroppen när sömnen inte kommer. Jag tror många med ADHD kan känna igen sig i det.
Sömnen är ofta en kamp. Tankarna snurrar, kroppen vill inte stilla sig, och även när man är trött så är det som att kroppen inte lyssnar.
Men här i husbilen händer något. Kanske är det rytmen i bilen, kanske är det luften – klar och frisk, lätt att andas. Lillkillen, som hemma säger att han inte kan sova, somnar på under en halvtimme här. Fast vi mest sitter still i bilen på dagarna, så sover han gott. Det är något med att vara på väg som gör det lättare att landa.
Det är något läkande i rörelse, särskilt för en ADHD-kropp. Intrycken rör sig snabbare ute, och då blir det kanske lite lättare att vila inuti.
Vegset, vägarbeten och gamla minnen
Just nu är vi i Vegset, på en liten camping där vi varit förr. Utanför pågår vägarbete – precis som för tre år sedan. Vägen stängs av varje kväll mellan 19.00 och 07.00. Det är kanske irriterande för många, men för campingen är det nog ett guldläge. Hit kommer folk och stannar – eftersom de ändå inte kan köra vidare.
De bygger bredare väg och sätter upp stängsel längs berget. Skydd mot nedfall från skogen. Det känns tryggt. Minnet av att vi varit här förr smyger sig på. Det finns något fint i att komma tillbaka till platser som bär ens historia.
Hemlängtan och växthusfunderingar
Trots att vi nyss kommit iväg känner jag hur hemlängtan smyger sig på. Jag undrar hur det ser ut i växthuset.
– Har gurkorna vuxit?
– Har tomaterna börjat få färg?
– Har det regnat, eller är tunnan tom?
Växthuset är självbevattnat, men utan vatten i tunnan blir det ingenting. Och duschen hemma – den längtar jag också efter. Här på campingen tar duschen slut när pengarna i automaten gör det. Hemma är det bara att stå där en stund till.
Tacksamhet och tillrättavisning
Mitt i den där längtan känner jag mig nästan skamsen. För vi har husbil, vi har råd att resa. Vi har möjligheten att visa barnen världen. Och ändå sitter jag här och längtar hem.
Men jag vet ju – det kommer dagar när jag sitter hemma och längtar bort. Det går i vågor. Så jag påminner mig själv:
Carina, du har det bra. Var tacksam.
Skrivandet rör sig med mig
Jag försöker fortsätta med min bok. ”Vinghästen i skymningen.” Det är trångt i husbilen, svårt att få ro, men jag skriver någon sida varje kväll. Det som skulle bli en liten saga har vuxit. För känslor tar plats. Och ibland kräver de många sidor för att få landa.
Slutord – och ett hej från LVL²
Orden tar slut för denna gång. Tack för att du är här, tack för att du läser.
Vill du höra av dig? Skriv en rad i kommentarerna – eller mejla mig direkt på carina@malix.se. Jag läser allt.
Och om du vill stötta mitt skrivande:
Skänk en slant via PayPal här – varje litet bidrag gör skillnad.
Önskar dig en dag där du själv får välja tempot, tankarna och tonläget.
/Carina
#Husbilsliv #ADHDochSömn #Vegset #Campingvardag #SkrivaPåResandeFot #Växthusdrömmar #VinghästenISkymningen #Familjeresa #ResaMedBarn #Tacksamhetsreflektion
#VanLife #ADHDandSleep #NorwegianCamping #TravelingWithKids #WritingOnTheRoad #EveningHorseTale #TinyHouseOnWheels #GratitudeInMotion #GreenhouseThoughts #RoadtripReflections
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.