Ibland behövs det något lite extra till det där barnen som är lite extra allt. Ibland räcker det med en egen skål med chips. En gång för länge sedan var vi barnvakt för en liten flicka som fick lite extra. Hon skulle sova över här hemma hos oss. När hon kom hit så följde hon med oss till affären för att handla lite mys. Under hela affärsbesöket berättade hon va mys va. Det va kex, search sips, Vilket var chips. Lite frukt och yoghurt ville hon ha. När vi handlat de hon ville ha, så fick vi till och med köpa sill om vi tyckte det va kvällsmys. Bara hon slapp att äta det. Nåja sill köpte vi inte. Men när vi stod i kassan så berättade hon för alla som ville och inte ville höra att här stod hon i kön och hade fått egna sips, egen yoghurt till och med egna kex. Hennes lycka vart total.
När hon fyllde sju år så tog jag med henne ut för att handla kläder. Även ett besök på Max restaurang tillsammans med dotter. Även då vart lyckan total för henne. När hon fick lite extra allt i kläder. Vissa stunder i affären så stannade hon upp och frågade måste jag välja eller får jag den med? Mitt svar blev du får den med. Hela kalaset kostade en slant men inte så farligt. Det vart så roligt att se hennes ögon som riktigt strålade den dagen.
Jag tror just sånt är viktigt när det gäller barn. Inte just att det behöver kosta massa pengar men det där lite extra allt. Så att de får känna sig speciella. De barn ni vet som ibland upplever sig misslyckas lite extra allt med allt, de barn behöver ännu mera extra allt. Visst gränser, regler och allt det där lite tråkiga men, det där lite extra allt lull lull är för dessa barn livsnödvändigt. När det är tuffa tider för dessa barn behöver de omhuldas, pysslas om och göras extra allt lite mera speciellt. Så att de får upplevelsen av att de är så värdefulla som det faktiskt är. Det lilla extra allt behöver inte kosta pengar, det räcker oftast med tid och massor av uppmärksamhet. Var med, göra tillsammans och vara i centrum.
Det gör att dessa barn blir hela, det gör att dessa barn orkar ett varv till. Att de inte lägger på sig all den skuld som världen brukar visa dom på. Den skuld som vi vuxna och andra barn brukar vara så frikostiga med. Egentligen är det ju inte dessa barn skuld. För barn gör när dom kan. När de blir fel så handlar det om att dom inte kan. Inte förstår, inte orkar, inte vågar. Den skuld vi ger är egentligen en skuld som är vår. För vi har inte förberett tillräckligt, vi har inte förstått och vi har inte legat steget före. Vilket just är det som vissa barn måste ha tillgång till att vi faktiskt ligger steget före.
Att ligga steget för kan vara att presentera ett förslag som man vill att barnet ska göra. Förklara vad det är man vill ska ske och visa på vad som sker efter det är slutfört. Man ska vara tydlig med att förklara att just det som ska göras är inte förhandlingsbart men när det är gjort så blir belöningen, det där som barnet drömmer om och vill. Ibland är belöningen små saker, men vid extra allt längre större saker som ska slutföras så är det mera kostsamma saker som måste till. Här hemma har vi just presenterat en lite svårare uppgift som ska till. Men belöningen det blir en systemkamera, inte helt ny och inte senaste. Men en riktig kamera där man får lära sig tekniken och växa i sina kunskaper.
Nu är jag inte alltid så klok som jag skriver om just här. Inte ens i det här sista klokheten, va jag det utan det blev lite tokigt till än början. Men när det tokiga hade lagt sig en stund. Så satte vi oss ner jag berättade vad vi ville skulle ske, presenterade den belöning maken hade kommit på. Först blev det surt, men när det väl fått sovas på förslaget så vart det som om det vart något som var överenskommet.
Ibland gäller det att tänka till lite extra, för att få det till att fungera. När man gör det så funkar det lite extra bra.
Nej lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den är här först i morgon.
Glöm inte av att rösta på dotterns hund. Det gör du här.
Ha en fin söndag.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.