Att träffa likasinnade underverk

 har jag inte gjort idag, rx men genom telefonen delade vi tankar en stund.Idag satt jag här vid min dator och skulle just eller inom kort förbereda mig för att åka iväg. Då ringer telefonen, i tanken var jag redan hos den personen som ringde.Jag har ringt henne innan men då vid fel tillfälle, det är något som gör att man bara med ens hör att feltillfälle jag försöker en annan gång.Idag var det jag som hade lite ont om tid, men ändå så mycket tid att jag hann prata en stund.Det var min lilla tvillingsjäl som ringde.Vid första sekunden av den första stavelsen kände jag samhörighet.Jag blir ödmjuk in för att jag får uppleva denna känsla. Det är så ofattbart att någon förutom mina barn, kan ha samma snabba tankar tankar som jag. Att någon när jag säger något förstår att jag förstår när hon bara öppnar munnen.Framför att känns det så skönt att när jag som alltid säger vänta nu nu hänger jag inte med hur menar du, så då jag pratar med henne har jag inget eller inga tankar som: gud va trög jag är eller nu fattar inte jag……Det är känsla att känna av någon man egentligen inte känner, jag tycker så mycket om denna människa, för jag känner igen mig själv i henne.Hon tänker lite som jag, det känns som om jag är ute på ett äventyr då jag pratar med henne ett äventyr som inte slutar med vilsenhet. Att vi liksom går med samma karta och kan tyda kompassen.Allt det här beror nog på att vi är utan rädslor för varandra, och att vi vilar oss i ett förlåtande av oss själva. Vi är medvetna om att vi har lite likadana tanke banor och har ett förstående över oss själva.Inom mig känner jag tacksamhet en enorm tacksamhet över att fått förmånen att träffa någon som lite gått samma slingrande stigar som jag själv.Trotts att vi levt helt olika liv och inte varit medvetna om varandra, så känns det som jag känner denna människan, jag litar och känner mig trygg i mig själv, vägar bjuda på mina mindre bra sidor, för jag vet att hon förstår.Hon är mänskligt ärlig och jag känner att jag kan vara trygg i att veta att hon liksom jag säger det vi menar i alla väder.Det blir inget hymlande eller smygande för hinner man inte eller inte har lust mm så vågar jag säga det utan att hon tar illa upp, jag behöver liksom inte kolla av eller ta hänsyn till att inte trampa på tårna.För jag vet att hon som jag är lika ärliga och raka.Våra tankar har liksom inte tid med svängningar eller uppehålla av kan man säga så eller går det för sig att göra så.Sådana tankar finns inte utan man bara gör eller det bara blir så,…….Jag har en tvillingsjäl någon som tänker som jag som oxå i bland känner sig lite vid sidan om, passar inte in, idag lärde mig denna kvinna att vad spelar det för roll???Det gör ju inget om jag är för mycket, den som inte uppskattar mina förmycken mm förlorar mera på att tänka tanken än jag.Jag har ju förmånen att prova, att våga, att vara lite för mycket ibland……Tack tvillingför att du finns och att jag får förmånen att  lära känna mig genom dig……Tre fingrar som kay Pollak  pratar om,  här pratar jag  mera om attDu är utsänd för att jag ska lära mig något om mig själv :)och jag är utsänd för att du skall lära dig något om dig :)lev idag  just nu  sen hinner du leva sen./© Malix