Det är svårt att ta ansvar…..

Det är en konstig tid vi lever i….. Just nu litar jag inte ens på min egna förmåga. Jag blev lite snuvig, för två veckor sedan. Har varit hemma sedan dess. Första veckan kände jag mig inte ens sjuk, Jag var bara snuvig och hostade ganska mycket. Hade lite feber, ont i huvudet  och sov kanske lite mera än vanligt.  Andra veckan kände jag mig frisk och var beredd att gå till jobbet. Men då sa arbetsgivaren, nej stanna du hemma så du blir frisk på riktigt. I helgen kom feber, jag ringde till doktorn i appen för att fråga om hur jag ska tänka. Doktorn sa nej du ska stanna hemma, det är inte bra att du går till jobb.  Har varit hemma, haft feber från och till, hostar från och till och är snorig. Känner mig lite down, men det blir jag när jag inte jobbar. Men är så osäker och rädd för att föra min smitta vidare. Just den här tiden hjälper inte till, att hålla mina tankar borta från bakterier och smuts. Men jag har jobbat starkt på att inte falla in i massa tvång. Det är bara den där lite större rädslan jag har för att föra smitta, som ställer till det. För det är tänker jag, lite stora proportioner i mig just nu. Det gör att jag är väldigt rädd för att om jag går till jobbet så kanske jag smittar. Jag blir den som förde in smittan på mitt jobb. Vilket blir en väldigt vidrig tanke i mig.   I vanliga fall skulle jag inte varit hemma första veckan utan jobbat på för att se hur det utvecklar sig. Men tiden är ju som den är och rekommendationerna är att stanna hemma om du är sjuk. Här tog jag ansvar, tänker jag.  

Vecka två hade jag kanske funderat på om det går över eller är dags att ta det lite lugnt.  Denna vecka hade jag kanske stannat hemma och vilat mig lite extra.  Men dagsläget, i dessa Covid -19 tider har gjort att jag gjort annorlunda. Nu blir tankarna svårare i mig för jag är inte helt återställd, men inte så sjuk att jag behöver vara hemma. 

Jag känner igen känslorna i mig från en annan situation som var för länge sedan. Då vi fick till oss att handspriten var bra. Det har gått en lång tid sedan just den situationen och det jobbet. Eftersom det var bra med handspriten så formligen jag nästan badade i det. Jag använde det hela tiden, på ställen som man kanske inte ska ha handsprit. I ansiktet, tvättade arbetet i handsprit så fort jag kom till jobbet. Diskbänk, toa, handfat handtag, stolar och det jag skulle äta på. Till sist blev det lite mera än mycket, faktiskt ganska så jobbigt. För det blev mycket att hålla efter, med all handsprit. Ångesten försvann bara för ett kort tag, kom tillbaka i en större dos med kraftigare tag. Ångesten över smuts och alla dessa osynliga bakterier. Nu är jag mera rädd för att den hosta jag fortfarande har kvar, är smitta och att jag sprider smitta, de där äckliga virusen.   Men febern är borta och har varit borta i två dagar, så jag tänker att jag är frisk och bara har det där eftersläpande av lite snuva och hosta. Hosta gör man eller i alla fall jag, i flera veckor efter en förkylning.

Självklart har jag varit i kontakt med arbetsgivaren, om mitt beslut att gå tillbaka till jobbet. Lite feg är jag men, jag tänker att jo, jag är inte sjuk och jag sprider inte smitta längre. Just i denna stund kommer tanken men tänk om. …. Tänk om. Nej jag ska inte klura på det, för jag känner mig frisk och har bara efterverket kvar. Jag kommer att hålla avstånd och ta mitt ansvar, i dessa så viktiga tider, jag sprider inte smitta.

Tankar som får hjälpa mig känner jag.

Ta hand om dig, ta det personliga ansvar du har. Det är så viktigt just nu.

Nej, lev idag just nu, igår är historia och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. Just nu lever vi. Just nu kan vi göra något åt.  Just nu är det viktigt med vårt allas ansvar, att lyssna och gör rätt. Det är svårt att göra om och göra rätt, just nu.

Ta hand om dig, du behövs i den här världen.