Återtagande av min egna makt.

Har återtagit min egna makt, i att inte se till att ramla ner och slå mig illa i själen. Dessa dagar med oron i världen, tänker jag inte ramla mera, än jag redan har gjort. Nu blir det att återta, det jag kan göra något åt. Jag behöver inte förfalla i mina känslor.

Det ukrainska folket lider oavsett, om jag mår dåligt eller inte. Jag måste hitta sätt att ha en mur omkring mig, jag behöver inte blöda i mina känslor. Jag behöver inte gråta, dom där tårarna kan jag gråta sedan. Inte nu. Jag och en kollega pratade igår, om den värld vi vill se. Oavsett om det är en utopi eller inte, borde väl krig vara ett förlegat sätt att lösa problem? Vi behöver Kärlek, omtanke och respekt i den här världen. Inte vapen!

Tänk om vi kunde begrava alla former av vapen, skapa en stor begravningsplats. Där vi sedan cementerade, för att aldrig mera brytas upp. Tänk om vi hade läger, där människor som ville ta till våld fick bo och träna sig i att hitta till orädslan, tryggheten och acceptans. Tänk om det blev så, att vi blev tillsammans och inte vi och dom. Att vi alla hade en syn på att vi är bara människor, vår uppgift i livet är att vara medmänniskor i världen. En vacker dröm, i bakhuvudet hör jag sången om natten där drömmen handlade att soldaterna inte fanns och statsmäns satt på rad. Tänk om det, ja tänk om…. Det börjar i det lilla, vi kan alla göra något och vi kan endast börja gräva där vi står. Kan vi inte bli några som greppar en spade, börja i alla fall lära oss stava till ordet FRED är inte en Utopi. Utan fred är något vackert. Något uppnåeligt som kan vara en möjlighet till en bättre värld. Just nu, just i denna stund är det något jag vill befinna mig i. Kärlek till världens alla människor, även till Alla som behöver lite extra.

Lev idag just nu, just nu kan vi göra något åt, igår finns inte kvar mera än i ruiner, minnen och känslor som bor i historian. Just nu sår vi det vi kan skörda i framtiden. Ta hand om dig!