Vart är vi påväg???

Vart har allt mitt engagemang tagit vägen?

Den stora frågan blir för mig, drugs vart har alla ledstjärnor och alla åsikter flytt?

Var finns alla dessa frågor som vi alla borde slåss för.

Förr då jag växte upp fanns det så mycket att brinna för.

Idag har jag inget att slåss för.

det är nog den lilla rebellen som dör inom mig.

Hon som kunde spöka ut sig för att få folk att reagera, cialis hon som sa saker för att få mot hugg.

Förr va det galor där musiker stred för rättvisor, tåg som tog upp kampen för fred, lika lön, demokrati.

Idag är det så tyst.

Har vi det för bra nu?Hur dåligt måste vi ha det för att vi ska gå samman och slåss för rättvisa?Vad är det som gör att vi inte kämpar längre, Vad är det som gör att våra politiska åsikter inte är viktiga?

Förr hade Thåström åsikter!

 då sjöng han om fred, Mental istid, är det den som har kommit nu Thåström?

Den mentala istiden  är den här nu  är det den jag lever i?  Ã„r det  den mentala istiden som jag beskriver här?????????????

Förr  stred vi tillsammans.

Musiker hade åsikter och sjöng om flickor på taniga ben.

Idag är det nästan fult att ha en åsikt.Att utala sig om något som man tror på.

Jag kan byta ut man till jag. Jag blir rädd för mitt samhälle , vad är det som gör att jag idag bara tänker på det lilla i mig var finns kampen?

Vart har allt jag trott på tagit vägen?

För inte är det så att allt jag tyckte och hade åsikter om förut har försvunnit?

Människor svälter idag med eller ?Det finns krig eller?Kvinnornas kamp som tystas ner i iran eller irak.Titta här skäms jag inte ens vet vilket land det handlar om. Utan läser det lägger undan och gör något meningslöst utan betydelse för mänskligheten.Det kanske är jag som tystnat, jag kämpar inte längre, för det jag tror på, mina åsikter har tystnat men varför?Vart har min stämma tagit vägen, vart har alla upproriska tankar flytt, var för brinner jag inte för något?

Hur ska jag hitta tillbaka till rebellen?

Hon som tyckte saker, som gav sig in i diskussioner, hon som ibland hade rätt tydliga och rätt bra uppfattningar om saker.

Jag tror det handlar om att jag har det för bra, jag har inget att vara rädd för längre, jag i mitt samhälle har till uppgift att förverkliga mig själv. bli gudomligt tillsammans med alla andra gudomliga varelser i lilla svedala….

.Med våra fornminnes gudar stred i sagorna.

Borde inte vi strida för ett rättvisare samhälle, rättvisare liv.

Borde vi inte brinna för freden, vattnet, rätten till ett värdigt liv.

Vi är tydligen inne i en lågkonjuktur,  då man frågar människor så är det inget någon märkt av.

Inte jag heller ännu, vi har det för bra.

Vi har fullt upp med oss själva och förverkliga allt inom oss.

Det skrämmer mig ganska mycket, vi är individualister ut i finger spettsarna, och om grannen dör blir skjuten så handlar det inte om mig.

Människor är idag utan jobb, men våra politiker höjer sina löner.

På vilket sätt ska de bidra till att vi går ut ur krisen.

Volvo arbetare sänker sina löner för att alla skulle få vara kvar.

Politiker träffas under sommaren och super huvudet av sig med full lön.

Andra förlorar jobbet och vet inte hur nästa månad ska klaras ut.

Hur mycket ska vi tåla när är botten nådd?När ska vi vanliga dödliga sluta samla, och tillsammans visa att ensam inte är stark.

Jag är ensam, ensam med mig själv, jag står naken blottad av mig själv.

Jag saknar verkligen det prolitäriska 70 talet innan 80 talets juppi nallar blev till.

Idag i krisen är det ännu juppenallens tid det är deras pengar som försvann som egentligen inte fanns utan bara va illussioner, men det är vi som jobbar vid foten som betalar det igen.

©µ malix

 

Lite text av wiehe….

.Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid

Och det är vi som jobbar nere invid foten

Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid

Och det är synd om dom som inte fyller kvoten

Har man en gång kommit hit

blir man aldrig mera fri

Om man slutar här så slutar man i gropen

Men om kungen sägs att han är son av solen

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås

håller rikedomen hov i maktens salar

Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör

Här är tankarna och rummen lika svala

Och om någon måste dö

eller några ska ha spö

finns det andra som kan verkställa besluten

Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Men när natten blir lång

brukar vi sjunga en sång

som dom som styr oss kan höra i vinden

Om ett folk som levde en gång

som ville bygga ett torn

som skulle räcka ända upp till himlen

Men ju högre man kom

ju mera skiljde sej dom

som bodde där uppe ifrån dom andra

Och till sist blev tornet så högt

att dom där uppe och nere

inte längre förstod varandra

Och då rasade tornet samman

Så det verkar som om

om det i varje tid ochi

alla sortes folk

finns några som vill skapa pyramider

där dom själva sitter överst och har makten i sin hand

medan dom som lever nedanför dom lyder

Men om dom där uppe i det blåinte längre vill förstå

utan föraktar alla dom som ger dom mat

ska pyramiderna till sist bli deras grav

 

Tittel: Keops pyramidPlate: Vem kan man lita på? (1972)Text/Musik: Mikael WieheGruppe: Hoola Bandoola Band