Ljusspridare dom finns

Det känns som om hösten har börjat komma. Är det adjö till sommaren eller är det bara en försmak till det som komma skall? I mig blir det lite sorg, generic samtidigt som det blir ett litet smygande ro-känsla.  Jag har en fantastisk vän som inte bara bor på FB. Hon finns även i verkliga livet. Nu tänker jag inte förklara mera ingående vem hon är, illness eller vad hon är, mera än att hon är en vän. Bor några mil bort gör hon och vår vänskap är inte alls komplicerad. Hon är som hon är,  Jag är som jag är och vi är ganska så lika i vårt sätt att vara.  Jag är utredd inte hon, hon väntar på och jag har väntat på.  När hon är down så försöker jag på alla sätt stötta upp, när jag är down så är det likadant fast från hennes håll.

Jag har varit lite mera off i några dagar, och då dimper det ner lite extra meddelanden från henne.  Har bara yppat det översta till henne, men det behövdes inte så mycket mera för att hon skulle förstå. Då kommer det  sånt där fint litet mail med tankar och ord som gör att ljuset sprid inom mig ändå då. Gnistan tänds även om det inte är jag som tänder den.  En ljusspridare, ja just det är hon som är min vän. En ljusspridare som liksom känner på sig att ljuset håller på att slockna inom mig. Precis så är det.

Just nu är jag glad och tacksam över att denna ljusspridare finns, att hon är min vän. Så har det inte alltid varit men det är så det är nu. Ur något riktigt tråkigt, föddes något som är riktigt bra. Till och med riktigt fantastiskt.

Tack min vän för att du finns. Du är lite av en sådan där själsfrände, någon som vet instinktivt utan att det behövs ord.

Lev idag just nu  idag ska jag samla på ljus så det lyser inom mig. På något sätt ska det gå. Imorgon är en annan dag som inte bor här idag den tar vi då. Ett steg i taget är det som gäller när det är mera uppför…..