Nösunds Värdhus

Jo Jag vill villigt lova att det va en ansträngning igår.  I tisdags fick maken ordna så att han kunde komma och hämta mig på jobbet. Något jag ätit misstänker en sallad som jag åt, cialis att den var det som gjorde att magen vände sig ut och in.  I alla fall så  sent på kvällen kom maken hämtade mig och bil.  Jag  sov  och de stunder jag vart vaken försökte jag låta bli att kräkas i bilen vilket gick.  Hemma la jag mig i sängen och sov hela natten och hela dagen efter det.   Senare på kvällen vaknade jag till  åt lite och funderade på hur detta skulle gå på torsdagen.  För på torsdagen skulle jag åka till Orust prata inför en personal grupp.  Natten mellan onsdag och torsdag sov jag räv. Inte så konstigt efter som jag sovit hela dagen.

I alla fall  vart jag uppe i tid,  gjorde mig ordning och kom iväg helt i rätt tid.  Hämtade stora sonen som  skulle följa med mig.  Han stod till och med mig en stund framför alla människor och pratade om små smarta grejer man kan beställa på Wish appen. Men även om en smartclock som han såg som ett väldigt bra kognitivt hjälpmedel. Precis innan jag skulle prata hade vi just pratat om smarta lösningar när minnet inte är där det ska vara.

Tog  det lugnt på vägen ställde in farthållaren så jag inte skulle åka för fort då Orust har fartkameror nästan över allt.  På Nösunds värdshus i god tid så att  oron inom mig kunde få ett för lugn. Jag hann även att njuta av den vackra naturen.  Havet och bruset från vågorna. Vart nere och kände på vattnet som vart lite kallt. Hittade ett vackert snäckskal som jag tog med mig hem.

Jag skulle föreläsa för en personalgrupp som jobbade inom Lss.

Hmm den där självkänslan som vart innan vart inte nådig med mig.  För mina tio år inom liknade verksamhet vart som bortblåst.  Här vart nåd besvärjelser i mig alla år jag jobbat med  mina brukare vart som bortblåsta. Nervositeten som bodde inom mig vart inte nådig.  Vad hade jag att säga till dom här kunniga och duktiga människorna blev det i mig.  Alla mina år inom samma verksamhet vart som bortblåsta fram tills det att jag faktiskt stod där framför människorna och berättade om mina tankar, då vart det liksom om om jag faktiskt insåg att det vart en fördel för mig som faktiskt innan jobbat inom nästan samma saker.

Jag pratade och pratade de två timmarna flöt på fort och det vart riktigt roligt.  En kvinna kom fram till mig i pausen.  Hon hade tydligen sett mig för flera år sedan när jag vart på Ågrenska. Hon berättade att hon hade tyckt att jag redan då vart bra men tyckte jag  just nu vart helt fantastisk.  Jag vill lova att sånt värmer en trasig självkänsla.  Det värmde då och det värmer fortfarande. Böcker såldes och det vart till och med så att den där sista boken vart kvar i pausen blev inte till salu.  Det är den sista jag har och något minne av min bok vill jag ha kvar.  Den ligger i min föreläsningsväska.  Jodå, god mat bjöd de också på och jag lovar att de kunde sin fisk på Nösunds värdshus, Men det är klart de kan de har ju havet som sin bästa vän.

Jo då gårdagen kommer bli ett sånt där fint minne i mig, ett sånt där som kommer bo hos mig i många år.   Nu är tre av mina bokningar klara  nästa vecka bär det av till ED då är det Attention som står för inbjudan.

Lev idag just nu igår finns inte längre kvar morgondagen den är här först imorgon.