Små beslut, stora effekter – Livets butterfly-effekt

Livets butterfly-effekt

Just nu sitter jag i vår husbil och reflekterar över livet. Tankarna från gårdagens inlägg har fastnat i mitt huvud, och jag kom att tänka på filmen The Butterfly Effect. Har ni sett den? Den handlar om hur små förändringar kan skapa stora konsekvenser, som ringar på vattnet. Det får mig att fundera på vad som hade hänt om mina föräldrar inte hade flyttat till Kungsbacka när jag var liten, från Frölunda där vi bodde då. Hur hade mitt liv sett ut?

Vad om vi aldrig hade flyttat?

Jag hade kanske varit en förortsunge från västra Göteborg, där många i området hade det svårt. Jag minns en särskild händelse när polisen kom för att gripa en missbrukare som klättrat upp på en balkong, in till en klasskamrat till mig. Vi barn blev snabbt inkallade av våra föräldrar, och det var då jag började förstå hur farligt det där med droger verkligen var. När jag frågade mamma om det, ville hon inte prata om det. Jag tror det var just den händelsen som gjorde att vi flyttade från Frölunda.

Naiviteten – Att tro att farorna inte finns i det lilla

Så vad hade hänt om vi aldrig flyttade? Kanske flyttade mina föräldrar av samma anledning som jag själv valde att flytta när mina barn var små. Vi bodde i samma område i Västra Frölunda som när jag var liten, och jag ville ge mina barn en tryggare uppväxt. Men jag inser nu att jag, precis som min mamma, var naiv. Jag trodde att farorna försvann när vi lämnade staden, men de fanns även i vår lilla by. Ungdomarna där provade också på droger, precis som i stan.

Ett bad i september – Dags att lämna havet bakom sig

Nu hör jag smattret av regnet mot husbilen. Det känns som ett sommarregn, men vi är i mitten av september. Det är nog mer ett höstregn, även om värmen hänger kvar. Igår tog jag ett sista dopp i havet, trots att jag såg flera stora brännmaneter. De var illröda och vidriga, men jag vågade mig i ändå. Jag kände att det kanske var ett slags avslut på sommaren – som att säga hejdå till havet och välkomna hösten. Från och med nu blir det sjöbad hemma istället, där vattnet är klart och maneterna långt borta.

Kalle Baah live – En kväll att minnas

Igår var vi inne i stan och såg Kalle Baah på Pustervik. Jag har gillat dem sedan tidigt 2000-tal, och de levererade verkligen! Stämningen var fantastisk, och trots att jag stod i två timmar med min onda rygg var det värt det. När jag kom hem var det skönt att lägga sig. Det slog mig hur mycket jag älskar livekonserter. Liveband är något alldeles speciellt, och igår påmindes jag om varför jag älskar att gå på konserter. Musik har alltid varit en tröst, och igår fick jag en påminnelse om hur mycket det betyder för mig.

Reflektion – Smärta och styrka

Två, kanske tre timmar ute i verkliga livet klarade jag av, trots ryggen. Det säger mig att det kommer att gå bra på jobbet också. Jag måste bara tänka på att inte sitta ner för länge, inte lyfta för tungt, och undvika onödiga belastningar. Det känns som att mina simturer och promenader har gjort nytta, och kanske är jag på väg att bli bättre nu. Konserten igår var en välbehövlig mental paus från de negativa tankar som smärtan ofta medför. Att bryta mönstret och göra något utanför det vanliga hjälpte mig att känna hopp igen.

Tacksamhet för husbilen – En fristad från vardagen

Jag är så tacksam för vår husbil. Den gör att jag, trots smärtan i ryggen, fortfarande kan uppleva saker. När vi åker iväg slipper jag dessutom se allt hemma som jag inte kan göra just nu – trädgården som växer igen, kylskåpet som behöver rengöras, och köksskåpen som är kladdiga. Golven som behöver omvårdnad och alla saker som står huller om buller. Här ute i husbilen kan jag koppla bort allt det där och bara fokusera på nuet. Det är en frihet som jag verkligen uppskattar.

Tillbaka till jobbet – Med ny energi

I morgon är det dags att börja jobba igen, och jag ser verkligen fram emot att träffa ungdomarna och kollegorna. Jag har saknat det. Kommer att ta med mig mina värktabletter för att klara hela dagen, men jag är säker på att det kommer att gå bra. Jag längtar efter rutinerna igen. Kanske tar jag en promenad innan jobbet för att få en bra start på dagen. Det ger mig energi och hjälper mig att fokusera.

Tippen och nya möjligheter

I morgon ska maken ta ett lass skräp hemifrån och slänga på tippen – kontorsstolar, gamla möbler och mattor som vi försökt skänka bort utan framgång. Jag ser det som startskottet för att vi ska få ordning på källaren också. Jag hoppas att vi kan få allt på plats så att jag får utrymme för mina målarsaker och annat jag behöver organisera. Det känns frustrerande att inte kunna göra saker själv just nu, men jag får påminna mig själv om att det är okej att ta det lugnt och låta kroppen återhämta sig.

Har du hört talas om Kalle Baah? Om inte, lyssna på dem på Spotify! De har många tänkvärda texter som är värda att lyssna på.

#ButterflyEffect #UppväxtReflektion #FlyttOchFörändring #KalleBaahLive #MusikOchSmärta #TacksamhetFörHusbil #Vardagsflykt #JobbPepp #TillbakaTillVardagen #ManeterOchBad

Lev idag just nu – igår finns inte här och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller.