Husbilskväll och tankar om knivdramat i sonens klass.

Godmorgon. Vaknar upp i husbilen idag. Igår kom Stora sonen och hans familj hit för att hämta lilla Kalle. Kalle är deras hund. Vi lånade han över en natt. Den lilla familjen skulle sova på hotell. Bada i pool och sånt mysigt. Den lilla familjen är Min son, hans fru och mina barnbarn. Barnbarnen Emilia och Hugo. Hugo är ett år och Emilia är sex år i augusti.

Hunden hämtades och Emilia stannade kvar här i husbilen. Hon skulle campa, sa hon. Hon och maken gick till affären för att köpa mys-saker till kvällen. Chips,lite godis och lite Emiliafrukostmat. Den där lugna kvällen med lite stickning, lite vin och så… blev en kväll med Emilia i stället. Hon tyckte det var så mysigt att campa med farmor. Inser att det lär bli en del camping med Emilia. I natt har jag legat och passat på henne så att hon inte skulle ramla ner. Ibland har hon velat hålla handen och ibland inte. Hon har sparkat av sig täcket och jag lagt på henne det. Inte mycket sömn för mig. Redan innan fem smög jag mig upp för att dricka kaffe, i lugn och ro. Även om det är lite jobbigt att ha småbarn med, väger det inte upp till mysigheten. Det är så roligt att hon är med oss, här i husbilen. Trotts den lilla sömnen så har jag laddat upp kroppsbatteriet med 20 % under natten. Det var på laddat redan innan jag gick och la mig så husbilstid är kroppsbatteri laddning på högnivå.

I fredags hände det något hemskt på vår sons skola. Någon blev knivhuggen i skolan, i den klass sonen går. Den som högg, gick även han i sonens klass. Killen som blev knivhuggen fick åka till sjukhus och killen som högg blev omhändertagen av polis. Våldet i samhället kommer allt närmare. När jag fick veta om det, blev jag helt chockad. Fast jag vet att sådant händer så blev det så väldigt obehagligt nära. Vår son hade lämnat skolan innan knivdramat, vilket jag var lättad över. Han hade varit den som skulle hoppat in och försökt avstyra incidenten, om han hade varit på plats. Jag inser att han hade, om det hade varit så blivit en av dom skadade. När jag fick veta var jag tvungen att ringa honom, för att höra hur han tog det. Jag fick gå undan på jobbet, för att höra hur hans tankar gick.

Det är fruktansvärt att sådant här händer, den pojken som blev skadad hur mår han? hur mår hans familj? Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Killen som höll i kniven? Hur går hans tankar nu, hur mår han? Jag tror han önskar att han hade gjort andra val. Hur mår hans familj? En tragisk händelse som aldrig borde ha hänt. Den visar på hur otrygga våra barn och ungdomar är. Det kan hända vem som helst. Det händer mitt ibland oss.

Nog om detta, Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.