Jultradition.

Idag får det bli ett sent inlägg. Inget bad i dag heller. Hade tanken om bad i morse. Men sonen ringde och frågade om vi ville hänga med på julmarknad i Uddevalla. Ville inte bli så kall om vi nu ska vara ute hela dagen i kylan. Därför hoppade jag badet idag. Vi var där förra året med sonen och hans familj och varför inte starta en ny tradition, göra det som en form av uppstart för jul.

Igår när lilltösen kom hem hade jag gjort knäcksmet. Inte utan ett ord eller fråga om hon kunde hjälpa till att fylla formarna. Satte hon där med en sked i handen och fyllde på formar för fullt. Där satt vi, jag och hon och la varm knäcksmet i formar tills det var slut. Grymt säger jag. Jag tröttnade redan efter en tio tal formar men, eftersom hon idogt satt där och fyllde på, gav jag inte upp. Utan det blev många små knäckisar, tack vare tösabiten.

Idag gick jag in och väckte henne, sa till henne att det är bra om hon vaknar så att vi åker iväg på julmarknad. Hon kom upp, käkade frukost och sedan satt vi i bilen, in till stan. Vi passade även på att köpa kängor till henne, dom hon hade var dåliga. En bra dag att köpa kängor, 50 % rabatt. Kängorna var precis sådana som hon ville ha. Det är så roligt att köpa saker till våran lilla tjej, hon frågar inte, tjatar aldrig, säger tack när det är dags för tack. Det är nästan så att vi får tjata på henne. Att nu vi får åka och köpa kläder till dig. Efter handling av skor, blev det att åka till sonen. Därefter åkte vi ner till stan. Sonen bor i Uddevalla en kort bit från stan. Men vädret var kallt och jag har lite svårt att gå, vi tog bilarna ner. Inte svårt att hitta parkering. Efter att parkerat bilarna, blev det att traska till gå gatan. Där fanns mycket att titta på.

Jag gick med lilla Emilia. Hon pratade om att det är en pojke i skolan som är dum. Säger fula saker och slåss och nyps. Jag som aldrig uppmuntrar till att slå, gjorde det idag. Jag sa till henne att hon skulle klappa till killen, en gång för alla. Men det får vara ett hårt slag, så att han blir rädd. Men den lilla kloka Emilia sa, nämen nej farmor så får man inte göra. Då kanske han slåss ännu mera. Hon är klok den lilla flicka. Jag och Emilia gick och pratade hela tiden, när vi var på marknaden. Lilltösen, hon pratade med Emilias mamma. Maken och sonen gick även dom och små pratade med varandra. Lilla hugo satt i vagnen och var bara hel nöjd.

Tanken slog mig där och då, att det inte alls kändes som Tösabiten flyttade till oss i somras. Utan mera som att hon alltid bott här. Hon smälter in så bra. Jag tror hon känner det, som att vi är hennes familj.

När jag skriver detta så blir jag helt varm i kroppen. Känner att vi lyckats, Jag är så glad att dessa månader, har gått så bra. Jag är så glad och tacksam, över att hon bor här hos oss. Att hon nu i denna stund, sitter på sitt rum som vilken ungdom som helst. Tänka sig vi gjorde det igen. Ännu en ungdom har kommit hit, funnit sig till rätta och mår bra. Nu kan det vara så att det inte alls handlar om oss, utan om de som bor och har bott hos oss. Vi har kanske blivit tilldelat oss, det mera mjuka kloka snälla och omtänksammaste ungdomar. Eller så är det lite från båda håll. I alla fall så fungerar det. Oj dagen har tagit ut sin rätt, sitter här och blundar när jag skriver. Blev så trött så det får duga med dessa ord.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

Just nu gäller.