medicin, medicin med i samma

Så hade min pappa sjungit. Om han hade levt. Jag lever, illness herre gud jag lever det är fantastiskt. Enormt och så otroligt stort. Lilla jag, jag som alltid i alla stunder lever och känner inom mig i hela mig att jag gör det som jag är ämnad att jag ska göra. Jag skulle vilja visa hela världen och alla dessa kvinnor som finns utanför min dörr att du är inte ensam. Jag vill även att alla ska ha samma möjlighet som jag. Att de också ska få vara i sådana sammanhang som jag och träffa andra underbara  människor med samma diagnos få känna en tillhörighet och en samhörighet.  Att de ska få samma känsla som jag som: Jag duger jag duger så djävla mycket som det bara går. Det gör vi ju alla! Men de små bokstäverna inom oss gör det lite krångligare att få känna det så ofta som vi borde få känna det.

 

Visst är det så att jag klampar in och gör bort mig nästan lite varje dag och just nu har jag episoden i färskt minne. AJAJ AJ vad mycket hon den lilla djävulen där inne slår. Men hon här hon Carina den hon är ämnad att vara ställer sig på sin plats igen efter självkänslo dödaren har slagit. Jag gör inte saker för att vara dum det är inte min avsikt aldrig€¦..

 

Det bara blev så Jag tänkte inte på det, nu lovar jag att jag ska tänka på det och använda mig av andra ord. Men hävdar att jag alltid i hela mitt liv känt mig värdelös helt hopplös faktiskt. Säger saker som är mindre bra och mindre vettiga, Jag har nästan ibland fått för mig att jag inte ens borde vara ute bland människor, för så som jag tänker det kan man inte tänka. Idag är det annorlunda med mig, visst mina tankar finns och de åker i autobanefart sekund för sekund.  Sånt e livet i en ADHD kropp.  Men jag har ju fått förmånen att ta hand om mig jag har fått förmånen att ha den mest underbara fantastiska man, som man kan önska sig. Honom kan jag vila mig emot honom kan jag känna lugn ifrån alltid, Jag har inga ord för allt som egentligen är fantastiskt med honom mera än att han står ut. Tänk det kan inte vara lätt vi dampidamp familjen, här får han oss att stå ut och vara oss själva.  Nu flög jag i från ämnet men vill skänka massor av tacksamheter för just min make tänk att han orkar och sitter kvar när jag öppnar munnen, när jag babblar och babblar.

 

Vi har varit på en föräldrar helg i Vänersborg i ett sammanhang med en förening som heter Compassen. Där satt jag helt tyst idag för att maken skall slippa skämmas. Då berättar ju underbarhets kvinnan som är den mest fantastiska och den mest kloka harmoniska empatiska alla fina ord man kan tänka sig. Att jag skrivit en bok, min bok mitt lilla barn. De ville att jag skulle ställa mig upp och berätta om min bok. Min make och mina tankar om att min make skulle slippa skämmas var helt borta helt någon annan stans. Självklart ställer jag mig upp och berättar, när slutligen tystnar och är i stunden när jag pratat klart då känner jag hm inte idag heller, en underbar kvinna satt bredvid mig och var min eftertänksamhet och hjälpte mig att fatta det är klar hon gjorde hon har ju liknade barn som jag är. ADHD hon vet hur det blir i våran lilla värld.  Sen där efter när stunden var inne för att jag ännu en gång skulle prata började en kvinna gråta. Hon grät mina gamla tårar de tårarna som jag gråtit. Jag vet kan jag faktiskt säga. jag vet hur hon känner, jag vet vad dessa tårar är.  Tänk att jag har förmånen att få finnas i de sammanhang, tack vara ADHD. Just i de sammanhangen är ADHD i mig stort så otroligt viktig och så djävla stort.

 

Jag inser att min bok är så förbannat viktig och så enormt viktig att ge ut. För som en  man på kursen sa som ställde sig bredvid mig jag är inte ensam, jag är inte de jag är inte ensam. Tack för att du kom fram och gav mig så mycket värme just då du gör mig mindre konstig.  Jag vill även tacka människorna som var där som gav mig tips och idéer. Framför allt dessa eldsjälar som orkar och har förmågan att driva föreningsverksamhet. I de sammanhangen passar inte min ADHD inte heller min lilla lathetsgen in för jag hade aldrig orkat vänta eller haft förmågan att klura ut hur sånt skulle gå till. Nej jag är ingen sådan jag är en kvinna som dansar tango över tangentbordet och får ett flyt i mig detta är ett komplement till min Concerta, detta är en form för mig att trivas med mig själv om med mig.

 

Tack du underbara kvinna som säger så snälla och underbara saker till mig ska verkligen kämpa med att tro på dina ord i alla fall försöka ta dem till mig. Hjälp. tänk om det hon säger är sant.  inte att förglömma den härligt underbara killen som jag pratade med idag efter att jag pratat med om bok och min ADHD, herre gud tänka att vi fick i oss mat överhuvudtaget för några år sen hade jag helt glömt både mat och tid. Jag är så innerligt tacksam för att jag fick förmånen att träffa så många underbara människor att just alla dessa människor fanns i detta rummet just då jag också var i detta sammanhang. HMMM låter nästan religöst jag som knappt kan stava till sånt€¦€¦€¦.

 

Livet är så fantastiskt och så underbart ibland att det nästan gör ont, Nu tänker inte jag skriva mera för jag vet,,,, jag tröttar ut er och det vill jag inte €¦.. jag skulle kunna sitta här tills imorgon och skriva om denna helg men inser att inte ens jag hade orkat att rätta till alla stavfel och allt annat sådant. Har jag nu glömt att nämna någon här så förlåt men jag har inte glömt er i mina tankar.   Tack för i kväll eller just nu för nu ska jag och mina barn dricka te och fika€¦..

 

Lev just nu imorgon är till för att levas d倦€¦€¦€¦€¦€¦€¦€¦€¦€¦

Technorati-taggar: Compassen,adhd,tacksamheter,självkänsla,concerta