Rädslor för sådant som är annorlunda, treat är farliga rädslor. På min tid för länge sen på pizzeriernas tid, var vi rädda för våra invandrare, inte Jag. Jag jobbade tillsammans med dem, avundades deras temperament, deras passion för den goda maten och det röda vinet. När de skrattade så skrattade de med ögonen, efter ett temprament utbrott var det som vanligt igen.
Jag gillade stämningen, den fantastiska känslan när man jobbade i massor. Därefter när kvällen var slut, gästerna hade gått hem. Satt man en stund och snackade, de andra drack ett glas vin, medans jag drack te eller expresso, vi var en familj. Vi hade ännu en gång klarat av en fredagskväll, med massor av gäster, massor av hämtpizzor och oändliga ölsedlar att diska. Människor som gick ut för att äta en fredagskväll var oftast på gott humör. Kanske var det de som bidrog till gemenskapen vi hade.
Efter en massa år av virrande och snurrande i olika arbeten, satsade jag och min make på ett lite gatukök i Bergsjön. Ingen ville göra affärer med mig, utan oftast kom någon försäljare in, ville prata med chefen. Då jag svarade att, ja men det är jag. De tittade de konstig och förklarade att de ville prata med killen, som brukade vara där. Ännu en gång förklarade jag att, ja det är min man han är ledig idag, du får nöja dig med mig. Då brukade de oftast ursäkta sig, säga att men jag återkommer en annan dag, då killen är här.
Det är eller i alla fall var det inte så vanligt att då, att en ung svensk tjej stod som affärsinnehavare i ett gatukök i Bergsjön. Just nu känns det lite så igen, just nu känner jag att jag är den där ovanliga, som människor är lite rädda för. Vet inte om det är rätt känsla eller om det är den historiska ryggsäcken som visar sig. Kanske är jag bara trött, lite ledsen och konfunderad. I alla fall så har min bok snart sålt slut, kanske ska jag trycka upp en ny upplaga, men det tar jag i morgon.
Just nu räcker det med att bara vara…..
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.