Jag har slutit ett avtal med mig själv.

Det är verkligen inte enkelt när man har värk i kroppen, viss jag har haft ont i både rygg och leder innan men det här det tar verkligen priset.  Det är ganska så länge jag haft ont nu i flera månader.  Inget verkar hjälpa, men idag har jag tagit ett beslut. Ett personligt beslut som jag skrivit upp mål i. Jag ska göra mitt yttersta för att min kropp ska bli frisk igen.  Kanske griper jag efter halmstrån men jag vill inte ha det så här längre.

Jag tänker inte heller ge upp. Nej jag är inte den typen.  Gå emot mig och hindra mig så blir det tvärt om i mig. Det finns inga hinder i världen som kan stoppa mig. Nej, är inte ett nej utan ge mig en hållbar ordentlig förklaring så kanske jag köper det. Men inte från det att jag provat själv gång på gång.

Min inre dialog är egentligen ganska så motsägelse full, ofta pratar mina tankar med mig om att jag inte försökt tillräckligt, jag provade inte fullt ut.  Men idag nu på morgonen så har vi haft ett snack, jag och hon som bor på insidan. Hon där inne ska få bestämma takten, hon där inne ska få prata klart och jag här i kroppen jag på utsidan har lovat henne att lyssna göra som hon säger. Jag tänker inte bli invalid vid 48 års ålder! No, way! Det finns inte på kartan!

Visst jag har ont och nu ganska så länge har jag lyssnat på andra jag ska lyssna på kroppen, det gör jag och den gör ont. fast jag lyssnat på den, så det hjälper inte.  Inte hela kroppen men min höft gör ont.  Nu har det till och med blivit så att jag fått med mig hjälpmedel hem från sjukgymnastiken,  en kudde att sitta på så jag inte sjunker så långt ner, en krycka så jag avlastar den höft jag har mest ont i.   Kunde även fått med mig andra hjälpmedel som  hjälpte mig få upp saker från golvet, ta på strumpor mm. Men det sista tackade jag nej till.  Det kändes som att ge upp om jag skulle ta med mig flera saker hem.

Snart ska jag få gå en artros skola. Hela medicin skåpet är fullt av värktabletter.

Jag som är så rädd för värktabletter har stoppat i mig för att slippa känna värken, som blir när jag rör mig.  Tre eller fyra papper med övningar har jag som jag ska göra,  tre till fyra gånger om dagen.   Jag vägrar att bli handikappad i min kropp! Nu måste jag se till att ta makten över min kropp och se till att få ordning på den så den funkar igen.

Det viktigaste tror jag är min vikt, japp så är det Min kropp går omkring och bär på Kg som den inte är van vid att bära. Nu måste jag göra något åt den delen.  Fast det gör jag redan på ett mera hållbart sätt.  Jag fastar ju två dagar i veckan, nu har inte anledningen innan varit för att gå ner i vikt det har mera varit som en bonus. Vinsten är mera att jag mått så bra när jag fastar, men nu ska jag lägga till viktnergången så blir bonusen dubbel.

Jag ska minst göra mina sjukgymnastövningar fyra gånger om dagen.  Det tänker jag lyckas med genom att schema lägga övningarna.  Ibland har jag hoppat det innan, om jag haft för  ont. Men nej, nu ska jag inte ge mig, jag ska göra dom även om jag har för ont. Jag ska göra dom men måttlighet och små rörelser tills jag känner det onda.

Nu ska jag träna mig på att gå med min krycka så jag inte trasslar in mig så  som jag gjorde igår. Hur svårt kan det vara?

Lev idag just nu ska jag träna.