Då sitter jag här igen i mitt förtält och skriver, viagra sale tror inte det finns något som är så bra som att skriva just här. Tankarna får fritt spelrum och flyger så som vinden blåser. Jag tänker fortsätta med Concerta eller inte Concerta pratet eller skriveriet.
I början när jag åt Concerta så fick jag en lugnare takt i kroppen, try tankarna tänktes mera en och en och mer sammanflätade. Tanke ett blev ett led i tanke två och tre. På något sätt kom svaren, click mera inifrån mig själv. Mera genomtänkta än innan jag åt Concerta. Jag fick mera möjlighet att hinna med och känna, att nu bolmar argheten, vad bor i den. Jag hann mera med att räkna till tio.
Att sitta och läsa var mera en fröjd, även om jag har svårigheter i att sluta läsa när jag läser så hade stunden läsande mera ro i sig. Handen på hjärtat vem kan sluta läsa en bok, när den är som bäst? Asså du behöver inte ha adhd, för att ligga och läsa mitt i natten, bara läsa en sida till som till sist blir sista sidan. Men ron som jag fick till, när jag läste bok då jag hade Concerta i kroppen, den är ett minne blott nu när jag är utan.
När jag åt concerta fick jag heller inte alla dampryck så ofta som jag får idag. Dampryck är när man börjar i en enda och utan att veta var man började slutar någon helt annanstans. Vi säger när jag städar till exempel. Då kan jag börja med att plocka fram dammsugaren. Jag har en sådan där rollsroyce dammsugare så jag fyller på med vatten och lite aromolja så det luktar gott i hela huset när man dammsuger. Jag kan alltså börjat plocka ihop dammsugaren börja fylla på den med vatten. Men så säger vi, att jag råkade spilla vatten på golvet, vilket leder till att jag tar disktrasan och torkar upp vattnet på golvet, vilket blir i mig trasan är smutsig, vilket leder till att jag går ner till källaren och lägger den i tvättmaskinen. Vilket leder till att jag kommer på att jag samlar ihop mera tvätt så blir maskinen full. Vilket i sin tur kan leda till, att jag går in i dotterns rum och letar kläder som kan leda till att oj massa disk som står här de bär jag ut i köket, ställer i blöt, kanske råkar jag då se blomkrukan med basilika som vissnat som leder till att jag hämtar vattenkannan för att vattna alla blommor. Då ser jag döda blad som jag tar bort lägger på golvet för jag ska ju ändå dammsuga. Det var ju självklart så att det var längesedan som jag torkade rent mina fönster brädor, så då ska jag hämta disk trasan som jag då kommer på ligger i tvättmaskinen som som som som.
Det blir så när jag städar, Jag börjar på nya saker hela tiden men, tappar bort varför jag gjorde från början. Det gör ju att jag aldrig blir klar. Men under Concerta tiden blev det lite bättre, jag har idag fått till lite strukturer för att göra klart. Även om jag måste prata med mig själv en del så som . Men du dammsuger nu, det andra kan du göra sedan, och nej det var dammsugaren som skulle göras, inte tvätt. Nu har jag lite svårt att ha att göra med bakterier och sånt, vilket oxå ställer till det en del. En ganska så stor del, egentligen mera än jag vill erkänna faktiskt.
För några år sedan gick jag i KBT, där jag fick träna mig i att ha det lite smutsigt hemma. Idag är det mycket bättre, än det var då men så fort jag blir stressad, eller lite ur mina gängor, så spökar den där bakterie skräcken igång. Då börjar jag genast att slå i gång på alla cylindrar, då kan jag dammsuga i timmar inte en eller två utan mera tre fyra timmar. Då kokar jag trasor och desinficerar toalettens alla hörn och kanter, även dom som inte finns. Idag utan Concerta hamnar jag lättare i OCD situationer, än då jag åt dom.
Kan känna äckel av att det är fläckar, på diskbänken så jag kan skura, hälla sprit på och koka trasorna inte en utan kanske mera riktigt fyra gånger, innan jag är klar med diskbänkstorkandet. Just det där ODC sakerna som jag har för mig, är inte heller logiska för vissa saker kan jag låta vara, andra gnider jag nästan sönder för att det ska bli rena. Tvätta händerna gör jag inte som vanligt folk utan mera omsorgsfullt tvålar in, sköljer av händerna och tvålflaskan, och tvålar in igen och sköljer tvättar kranen och tvättar händerna, sköljer av kranen händerna tvålen och så kan jag hålla på allt för att inga bakterier ska bo hos mig.
Idag är jag mera medveten, idag är det inte samma svårigheter som när jag gick I KBT, men jag tänker på det hela tiden. Gör jag inte det glömmer jag av så hamnar jag lätt i OCD saker.
Nu inser jag att jag igen hamnade i ett sidospår Adhd i kvadrat. Men hallå jag kom snabbt på att det var ett sidospår.
Idag har jag lärt mig att vara här och nu, mera än innan jag började äta medicin. Jag tror även det är en bieffekt av medicinen. Jag skenar inte lika lätt iväg som jag gjorde innan. Men något som jag inser att jag nog aldrig kommer kunna lära mig det är tid. Tid och planerings tid, slippa känna stress när vi pratar tid. Det lär jag nog aldrig få riktig koll på. Att veta när jag ska gå om jag ska de. Eller när jag ska gå upp för att hinna dit och dit. Det är nog min största svårighet, där i är jag till och med handikappad. Det gör till och med ont i mig. Är en sorg att jag alltid är beroende av andra i just tidssaker. Det är en himla tur att jag har en maken som har en inbyggd klocka som alltid har koll på tiden. Som aldrig under de år vi varit tillsammans kommit försent. Utan honom så hade jag aldrig fixat det så bra som jag har gjort nu.
Packa ner saker när man ska ut och resa är också en svårighet i mig. Att packa lagom och att packa i tid. Kanske är det kvinnligt men här spelar ADHD´n i mig ett spratt.
Vad är det som man ska packa ner, hur mycket ska man packa ner, vilka saker är nödvändiga och vilka inte. När ska man börja packa? Här är det så svårt att det gör riktigt ont packningsdagar och dagarna innan har jag ångest som inte kryper utan springer runt i kroppen. Ofta hittar jag på massvis med saker som jag bara måste göra innan jag packar. Till exempel städa bakom spisen, diskmaskinen, under diskbänken eller i bastun i källaren som vi aldrig använder. Vilket leder till att jag tio minuter innan jag ska åka slänger ihop saker i vild panik för att sedan när jag åkt hemifrån komma på att oj jag glömde, oj jag glömde det, men oj inte det heller fick jag med mig.
En gång för några år sedan gick jag på utbildning i gbg, Någon utbildning som jag tror hette med starkare röst. Jag skulle sova på hotell. Som tur var så va maken med mig i GBG, för jag, hade som vanligt packat tio minuter innan, och då glömt det viktigaste. Jag hade glömt min medicin, Concertan den var hemma när jag som mest behövde den. Vilket ledde till att maken tidigt på morgonen fick snällt åka tillbaka till Färgelanda för att hämta min lilla medicin burk så jag kunde tillgodo göra mig utbildningen. För utan den hade varken jag eller de andra kursdeltagarna hade någon nytta utav kursen.
Att ha en omtänksam och snäll förstående make som liksom accepterat att jag är som jag är. Är nog det viktigaste av allt när man är mig. För oj vad han får göra ibland. Men han ska nog vara lika glad han för oj vad mycket saker som händer i hans liv ibland. Kanske mera än han vill vissa gånger. Något av det viktigaste jag lärt mig under tiden med Concerta är att jag kan inte, inte under några omständigheter förändra någon annan människa. Den enda jag kan förändra är mig själv. Det är nog den viktigaste kunskapen jag fått lära mig för när jag inser det. Då sker mirakel.
Oj vilket långt inlägg det blev, Jag slutar här för stunden kanske utvecklar jag det mera i ett annat inlägg.
Lev idag just nu, då blir du levande så det känns.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.