Kan man uppfostra barnen efter ålder?

Nej säger jag, there våran lilla kille fyller år. Idag blir han hela 13 år, physician idag är han redan tonåring. Om några år vuxen. Hur kommer det att bli? Ibland önskade jag att jag hann i kapp. För inte spelar några siffror någon roll? Jag kan vara 20 år men ha erfarenheter och klokheter som en trettonåring, help inte uppfostrar jag mina barn med millimeterrättvisa. Det den stora sonen fick göra som 13 åring, kommer inte den mindre nu 13 åringen att få göra. Min 14 åriga dotter har mera upptåg och resor i sig än min stora son, Hon tränar handboll, spelat fotboll. Vilket fört med sig att de åkt iväg på tuneringar, sovit över i skolor och annat. Inget som de andra barnen gjort. Min stora son skulle jag kunna skicka iväg till Haparanda för jag vet att han skulle kunna hitta dit och hem igen. Min dotter däremot skulle inte vågat fråga om vägen, kanske hade hon tappat plånboken och aldrig återkommit igen.

Det är för mig rättvisa. Det är för mig att jag rättvist uppfostrar mina barn. Utifrån deras behov. Misstänker att jag skulle kunna ta med mig lillkillen och bott i stuga långt inne i skogen i flera veckor, om det bara fanns möjligheter att använda dator och ha med kortspel. han hade varit nöjd med det. Den större killen hade säkerligen även han klarat av denna utmaning men med lite olika dataprogram med i väskan, minste tjejen hade fått spel redan dag nummer två. Hade jag däremot tagit med henne till stan och affärer så hade jag tröttnat innan henne. Lillkillen hade jag kanske inte fått med mig överhuvudtaget.

Att ge frihet och ansvar efter ålder är inte rättvist, att ge frihet och ansvar efterbehov är mera ansvarfullt och mera kärleksfullt.