Att vara vänner på vårt vis passar mig perfekt.

Nu sitter jag här med fötterna på bordet. I förrgår va jag och Jenny ute och åt. Igår åkte jag till anhörigcentralen i Uddevalla då Attention Uddevalla anordnat en förmiddag där Jenny kunde presentera sig själv och en massa annat.

Jo även denna gång har jag lärt mig nya saker när jag träffat Jenny.  Fick tips om en gedigen väckar klocka som jag tänkte skulle passa sonen. behöver en laddnings station med kräm i som kan vara bra att alltid ha med sig så mobiler mm kan laddas.   Ett nytt sätt att använda min penna på som jag inte tänkt på innan. Jag har ju en sådan där smart penna som spelar in allt som sägs.

Igår  på kvällen när vi satt och umgicks på vårt vis så så som vi umgås.  Vilket är lite så som jag och min dotter umgås.  Vi är i samma rum men gör våra egna saker utan att den andra irriterar sig på den andra.

I alla fall åter till smartpennan som jag har, health så  satt vi och grejade med våra mobiler och pratade samtidigt, pharm  självklart om lite allt möjligt, där tråden är mera osynlig för andra.  Men där vår tråd blir lite hoppig den liksom går från grå till Indien, från Indien till Smartpennor. Ser ni vilken skön svängning tillbaka till ämnet?

I alla fall när vi pratade och Jenny helt plötsligt glömde av det där lilla viktiga, som va det hon skulle säga innan hon helt plötsligt pratade om  något annat, sånt där viktigt.  Säger hon helt plötsligt men oj, det är nu vi skulle ha smart pennan!  Det är nu vi skulle haft den, så vi hittade tillbaka till det viktiga som  det egentligen handlade om.

Nu kan det vara så att Jenny använder sig av sin penna så men jag har inte tänkt så innan igår.  För det blev ett nytt litet aha för mig eller kanske mera ett yes men det är klart vilken grej det är ju så den kan användas ju.  Tänker er att aldrig mera tappa tråden tänk er att aldrig mer sitta där och fundera så det gör ont när man tänker på vad vad det jag skulle säga.  Just det blev Yes i mig. Yes, va bra! Nu kommer jag  ha mera användning för min penna.

Just nu ligger Jenny i vårt gästrum och sover. Snart ska jag köra henne till Trollhättan så att hon kan ta tåget hem.  Lite tråkigt att helgen är slut, men samtidigt så tror jag att vi umgås bäst i små doser, för jag tror vi behöver vilandet emellan.

Fast egentligen så är det nog så jag trodde innan, för igår var det en helskön dag, tillsammans med Jenny.  Först föreläsningen med Jenny, sedan hem till vår lilla by.  Igår umgicks vi på vännersvis,  så som  riktigt goda vänner gör.

Vi hade tillåtelsen att vara precis så som vi är. Vi  surfade runt på våra mobiler, datorer och gjorde sånt vi är bäst på.  Vi hade soffhäng vilket är min favorit syssla, när jag är trött. Trött blir jag av att träffa människor.  Vi kollade tv, drack vin, somnade till filmen och vaknade igen, umgicks precis så som passar mig perfekt.

Att maken som alltid är en sådan där underbar make som tar hand om allt det där andra, som man måste göra när man har gäster, gjorde inte saken sämre. God mat bjöd han på,  tog fram Farmors godisskål som  alltid ska vara full med godisar, bjöd på chips och sin goda chilisås. Inhandlat vin innan vi anlände.  Plockade fram kudde till Jenny, vilket jag inte  fattade att hon behövde, för att ha det perfekta soffhänget.

Summan av kardemumman är en perfekt dag, enligt mig.  Lite tråkigt att hon ska åka hem idag men, vi  är ju liksom de där vännerna som tar upp tråden där vi slutade när vi träffas.  Så nästa gång vi träffas även om det är ett år emellan, kommer vi hoppa på det tåget vi  åkt på denna helg. Vi är liksom de där vännerna, som är bara vänner på riktigt på något sätt.   Eller så är vi de där vännerna så som jag vill vara vän, och ha vänner. Man behöver inte  umgås jämt, inte heller ha koll på vem som ringde sist, för skulle det varit så då hade jag varit en urusel vän. För sånt tänker inte jag på….