On and on and off off.

Nu är det kanske inte så mycket stafett pinne i det här inlägget som det borde vara kanske. Mera än att jag just suttit på cykeln nere i källaren. Svettigt värre och nu sitter jag mera och väntar på att jag svettas klart.  Men jag tänkte ta upp tråden med av eller på. On off knappen som brukar bo hos många av oss.  Har du  som jag har i min ADHD så är det on off off off on on on on on off det där sista offet är så mycket off att jag ibland undrar om jag överhuvudtaget kommer på on igen.

Oftast gör jag det, check men det kan ta tid, find det kan ta massvis med tid.  Tiden i off läge gör även saker med mig på insidan. Då sviktar självkänslan, sale så att det riktigt stör mig i mitt liv. Dåligheten sitter nästan på utsidan och tårarna trycker jag tillbaka med ren vilje kraft. Ibland till och med jag olyckas med att hålla de på insidan.  Jag vet tårar ska inte hållas inne med, men när man gråter av inget och inte något alls, då ska de inte fram. Då föder det mera dålighet inom mig.   Ofta när jag är ledsen, så är jag så otroligt ledsen att mera ledsen går inte att vara.  Men lika ledsen som jag kan vara,lika glad, full av skratt så att nästan magen gör ont är det i gladheter.  När jag är glad är jag glad i hela kroppen och lite till. Det finns liksom inte så många mellanlägen. Inte så mycket raksträckor.

Gör jag saker, så gör jag de sakerna hela tiden. Så är det just nu med min träning. Tänka sig att just den  saken har snart jag varit motiverad i ett år.   I oktober firar jag ett år av uthållighet i träning.  Det ska blir firande för mig. Då ska jag verkligen fira, men just nu vet jag inte riktigt hur själva firandet ska gå till.

I skrivandet stund just nu så grep ångesten tag i mig. Vi ska ju ut och åka  på lördag. Vi  tänker ta det rullande huset till Norr.   Jag har aldrig sett något gym på campingar. Hur ska jag träna då? Nej jag får se till att busträna nu innan och träna massvis efter eller är träning som det är med sömnen?

Man kanske inte kan träna i kapp träningsbrist?  Ja, igen gled jag ifrån det jag hade tänkt skriva om. Igen ser jag att nej inte ens nu fick jag till det som jag skulle få till, en tråd här och en tråd där. Det är i och för sig det som är ADHD i mig. Det är aldrig en tråd utan flera trådar som spretar åt alla håll.

Lev idag just nu, så lever jag så här full av endorfiner i kroppen så jag  är så där härligt mjuk både på insidan och utsidan.

Lev idag just nu, igår finns inte längre och imorgon är en helt annan dag. Som du inte ens  helt säkert vet om att du får. Fånga stunden …..