Concerta effektens godhet har slutat lysa,  inte utan att jag sörjer för jag mådde så bra av den. Idag är det helt andra erfarenheter som jag upplever.  Har ätit Concerta i ganska många år nu, jag har verkligen varit glad, för tabletten har fått mig att få till mera saker än innan.

Jag har haft många positiva upplevelser av att medicinera.  Haft förmåga att kunna koncentrera mig, hålla fokus lite oftare än jag kan utan tablett. Jag får saker gjort, utan att energin helt tar slut. En av de största fördelarna med min Concerta har varit att jag har varit vaken på dagarna. Jag har inte sovit middag, som jag annars gjort i hela mitt liv. Mina middagslurar är inte kvartar eller halvtimmar. Nej, det är  två, tre, fyra timmar som är mina sova-middagsrutiner. Inser så här just nu att dom där middagslurarna kommer att återkomma mera, det kommer att bli flera timmar sova.

Kommer antagligen bli tröttare, få mera svårigheter att komma ihåg att jag ska välja när jag ska vara lugn.  Men som det är idag är jag inte så lugn, dessutom gör Concertan att jag blir spänd i hela kroppen, Jag biter ihop käkarna utan att jag tänker på det. Samtidigt får jag en massa oro i kroppen. Jag tycker det är konstigt att jag känner av sådant nu, efter så lång tid. Inget av detta har jag känt under föregående år.

Är det kanske så att kroppen fått den dos, den klarar av? Är det så att min kropp säger ifrån att nu vill den inte längre. Eller kan det vara så att dom bytt ut något i tabletten under åren? Kanske är det så att jag inte klarar av att äta tabletterna mera.

Idag var jag hos läkaren som är den som ger mig medicin, och vi kom överens om att jag idag ska äta tabletten de dagar jag måste. Själv vet jag att jag vill ha livskvalitet, oavsett om jag äter eller inte, så är det just inte det. Livskvalitet för den oro som jag känner i kroppen, den ångest som liksom blir till av tabletten nu är värre än ADHD symtomen.  Den har ju mest min omgivning ont av.

Min förhoppning är nu att jag ska ha lärt mig något av dom år jag ätit den, vilket kanske gör  att alla floppar som varit innan, ute blir.  Sitter just nu och funderar på vem det är jag lurar. Inser av meningen att det är mig själv, samtidigt vet jag ju inte säkert för de strategier jag idag har, hade jag inte fullt ut när jag började med min tablett.  Så kanske, kanske är det så att jag inte sitter här och lurar mig själv.

Det finns ju till och med dagar som jag går och inbillar mig att: Nej jag har nog inte ADHD längre, den försvann nog. Men oftast när jag haft en sådan där ADHD lös dag, så blir det liksom redan dagen efter en sådan där riktigt dampig dag. När dammsugaren surrar i flera timmar, och vattenkranen står och rinner, jag är nere i tvättstugan för att hänga upp tvätt, men började med att städa bakom tvättmaskinen, när jag ändå var där nere. Kan ju till och med hända ibland att jag kommer på att jag glömt köpa nått i affären så trotts dammsugaren, vattenkranen och den halvt-uttagna tvätten liksom får stå där medans jag åkt iväg.

Misstänker starkt att jag kommer att stå och titta på o-postade brev, ta med dom till bilen. För att sedan låta dom ligga till sig i bilen, för att jag hela tiden glömmer av att posta dom. Det är tur det finns mail.

Nej, inte ska jag klaga. Nops, inte då men det var en klen tröst idag, när läkaren sa till mig att han tycker jag är så duktig. Du har jobb, har skrivit en bok du  du du du. Men nej det hjälper liksom inte.

Spelar ingen roll hur duktigheterna är, för jag har likväl Damp. Det är till och med så att den där Duktighetssyndromet i stället stjälper mig. Den tröttar ut mig. Kanske är det så att just duktigheten är det som ligger mig i fatet. Duktighetssyndromet som gör att energin till sist tar slut för ett tag…….

Nej inte negativt nu Carina!  Du är en positiv människa som hittar det positiva i alla. Men just nu känns det lite svårt att vara just positiv, känns som jag förlorat den vinsten som jag hade.

Nej jag ska prova utan ett tag nu funkar det inte så får jag väl prova igen eller något annat.  Doktorn sa nått om att du kanske sa prova utan och se hur eller vem du är  utan.  Just det tycker jag är lite dumt sagt, för jag har levt i 42 år utan min tablett. Har liksom 42 år av erfarenhet av att vara just utan min lilla Concerta.

Concertan gjorde mig inte till en normalt lagom människa, nej det kan jag inte säga, men den gjorde mera att jag längre tider stod ut, med normalt lagoma människor och deras krav, på skärpningar och ta dig i kragen syndrom.

Lev idag just nu och det ska jag göra leva idag utan min tablett och göra något vettigt av dagen. Haha tänker jag ska ha en riktigt dampdags dag tror jag ska möblera om i vardagsrummet och eller nej jag ska byta platser på möblerna i vardagsrummet så blir lite av energin som skapar rastlöshet lugn. Dessutom får jag ju rent och fint hemma.