Här beställer du min bok
Nu så här på morgonen, buy är allt stilla i alla fall idag. Kaffe datorn och jag har en stund för oss själva. Nu får jag och mina ostrukturerade tankar en stund i tysthet. Ingen musik från undervåningen som stressar eller ingen som kommer och stör mig i mina meningar. Jag gillar just nu ska till och med hinna med en skrivpuff. Mina skrivpuffar blir bäst när jag gör dem i stillheten innan jag riktigt vaknat. Jag inbillar mig att det är min adhd som gör dem så bra, remedy orden ramlar ner på pappret rätt ut och inga korregeringar utan orden bara ramlar ner.
Utmaning 291 – 18 oktober
Skriv om att snubbla
Du, cialis jag råkade snubbla in lite i taget och nästan inte alls. Inte så att det märks och inte så att jag inte visste eller vill, ändå kan jag ärligt säga att det bara blev så. Det var inte så att jag suttit här och planerat det i timmar och vetat det i dagar. Nej, så är det inte med mig aldrig, Mitt liv är en överraskning i varje sekund och minut. Att jag dag för dag har listor med saker som jag skall göra. ´Säger inte att jag gör dem. Nej så är det inte. Mina listor finns för att jag har en motor av utgången bensin utan ångor, min handlingskraft är impulser av oförutsedda handlingar i stunden. En tanke som föds som sedan dör av ett ögonblick i uppmärksammad tyngd av att du och ni andra visar mig ett höjt ögonbryn och en liten liten grimas runt munnen. Visst jag kan inte ställa mig upp och hävda det med säkerhet. Nej men min historiska uppfattning av livsstrofer ger mig kunskaper om min okunskap i livskunskap.
Jag vet att jag snubblar och drumlar, jag vet och är medveten om dem. Inte just nu när jag gör. Men sen om några få sekunder efter görandet då, just då vet jag, att jag ännu en gång gick miste om att göra det rätt. Du frågar mig varför mitt svar blir, för att jag kan.
Min nyfikenhet och min kärlek till undra hur det känns. Är min verkliga motor och du den motorn är av miljön naturlig i mig. Min motor, är undra vad som händer då. Alla min frågor får svar av mig av mina kroppsliga erfarenheter. Det räcker inte för mig att jag hör dig säga. Nej. så kan du inte göra. Jag hör det du säger, vet vad du säger men, där är min gräns där är ditt stopp, men min testning. Min testning ger mig kunskaper av upplevelser. Min testning blir i dig ingen nyerfarenhet bara ännu ett konstaterande i, “att hon aldrig lär sig”. Men du jag lär mig,jag lär mig i varje sekund av att leva, just nu, idag i denna stund.
Lev just nu i denna stund.
.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Du sätter pricken över iet. Precis så är det. Man lyssnar till en viss gräns, men tror man annat så måste man testa. Det är ju så mäsnkligheten går framåt, någon som testar på annat vis. Jättebra!
Precis sådär är det ju framför allt med barnen. Om och om igen säger man åt dem att stolen tippar om de väger på den, ändå fortsätter de tills…en dag stolen tippar och huvudet får en smäll. ”Vad var det jag sade?” säger man med både rädd och arg röst. Samtidigt hör jag inuti mig min mors röst som alltid sade samma sak till mig. Vad tror ni hände? Slutade jag väga på stolen? Icke.
En dag rasade jag i backen med glaset i munnen och skar tungan blodig.
Idag ser jag mina barn göra som jag gjorde. De vill testa sina egna gränser, själva.
Bra skrivet som vanligt!
Det var ett tag sedan sist för min del och jag är tillbaka på ruta ett. När man väl tränger bakom dina texter innehåller de väldigt mycket härliga tankar som jag många gånger ställer mig bakom. Idag orkade jag och hoppas att jag gör så fortsättningsvis också. Håller med föregående inlägg.
Håller med övriga och dig, sån´t är livet och som vanligt skön läsning.
Håller också med övriga, och det är en livskraftig text. Bra.