Idag hade vi lite skav på jobbet, eller hade vi det?

En tidig morgon på jobbet, jag började min dag redan klockan sex. Den vanliga nattvakten var inte där när jag kom, istället hade en vikarie tagit över. Allt var lugnt och fridfullt, precis som det brukar vara när den ordinarie nattjobbaren är på plats. Det är alltid mysigt att komma till jobbet när kaffet är rykande färskt, även om det inte var fallet när min kollega som började klockan åtta dök upp. Kanske var det det som skavde?? Nej det duger allt att dricka kaffe som varit i en termos en timma. Där var inte skavet.

SKAV

Vad det lite skav idag kanske? Skav på jobbet kanske? Det var i alla fall vad både jag och min kollega frågade oss. Har vi skav nu, kanske? Ja lite rörigt va det och jag kände stress och det var inte som vanligt. Efter första skavet när vi ställde frågan, så skrattade vi. Men senare på förmiddagen fick jag ställa frågan igen.

Irriterande?

Fast då blev frågan om det var så att jag var irriterande idag. Till svar fick jag nej, absolut inte! Känns det så? frågade min kollega.
Jag svarade att jo, lite det känns som om du är lite taggig idag. När frågan var ställd och svaret klart, var allt som vanligt igen. Vi jobbade på som vi alltid gör. Jag gör det och du gör det, där emellan reflekterar vi. Men jag tror faktiskt att vi även om det nog inte var skav som skavde rejält. så var det nog lite skav ändå.

Uppmärksam

Men bara genom att uppmärksamma det försvann det. Att våga ställa frågan om både skav och irriterande är antagligen jätte viktig. Men just sådan frågor vågar jag ställa. Jag vågar till och med att ta emot svaret oavsett vad det bär med sig. Idag jobbade vi aktivt med våra nyfunna kunskaper jag och min kollega. Det borde bli lite guldstjärna på det…. eller?

Husbilen är packad för helg.

Min man hade packat husbilen och jag hade sorterat kläderna som skulle med. Kanske behövde jag ett par byxor och en varm tröja till, men det skulle jag ta tag i imorgon. Det ska bli härligt med en ledig helg, att få tillbringa tid tillsammans med dottern och hennes son i husbilen. Det känns som en evighet sedan sist.