När smaker från förr ger liv åt minnen.

Lapskojs det var gårdagens middag. När jag var liten gjorde min mamma det. Då tyckte jag det var så gott. När jag såg croned beef i affären, handlade jag två burkar.

Men jag gjorde bara Lapskojs, på en av burkarna. Snålfia kanske, men när vi åt det tyckte jag det räckte med den enda burken. När jag smakade första tuggan, var det som när jag var liten och vi bodde på Tomtegatan ner i Göteborg.

Här får bli lite retrobilder som jag tagit i en affär jag blev imponerad av.

Jag minns det lilla köket och de röd-brandgula draperierna, som var mellan stora rum och köket. Köket låg två trappsteg upp. Jag minns hur tåget lät, när det åkte förbi lägenheten. Det är konstigt för jag var riktigt liten, när jag bodde där inte ens fyra år. Jag minns dagiset jag gick på, när vi bodde på Tomtegatan i Gårda. Jag minns hur rädd jag var, när jag var den sista som var kvar på dagiset. Hur jag fick vara ute på lekplatsen, innan hämtning och fick vara själv där ute. Jag minns att alla på dagiset ville ha det första ur kaviartuben, det kallade vi stjärnan

Jag tror vi flyttade till Lefflersgatan som ligger ovanför uppe på en höjd, vid Redbergsplatsen när jag var kanske 3 och 1/2 år gammal. Jag minns att det var en affär, där en sådan man handlade över disk på. Jag hade fått en sagobok och mästerkatten med stövlarna. Handlaren trodde jag hade tagit den i affären. Så han tog den ifrån mig. När vi kom hem blev mamma arg på mig, för att jag inte sagt att vi köpt den i en annan affär. Jag kommer ihåg hur tårarna gjorde ont, över att förlorat boken. Men dagen efter gick vi igen till affären och jag fick min bok.

När vi åt den där Lapskojsen igår, så var det som om just dessa minnen vaknade till liv igen. Jag minns mormors kök, hon hade på Linnégatan. Ett långt kök med gasspis, vitt var köket jag tror hon hade blårutiga gardiner men en spetskant på, i köket. Jag minns hur rädd jag var, för balkongen. Jag minns att det ofta var mörkt i lägenheten, som att mormor sparade på elen. Kanske gjorde hon det. Jag kan tyvärr inte fråga henne det, för hon finns inte längre. det känns lite som då just nu, nu när vi sparar på elen, allt har blivit dyrt och vi får tänka lite extra på vart pengarna går.

Jag minns mormors fruktsoppor som hon kokade. Dom var goda, men dom såg inte så goda ut. Alltså det var 53 år sedan jag åt Lapskojs sist, ändå hittade smaken från då, sig fram. Det var lika gott igår, som det var då för så många år sedan.

När lillgrabben kom ut i köket frågade han vad det va för något. Han såg nästan rädd ut, när han såg moset. Men när han väl smakat, tog han två gånger. Jag sa att det är lika bra du lär dig äta det. Jag vet att man serverar sådant i militären. Nu vet jag kanske inte att dom gör det just nu, men då för än 30 år sedan gjorde dom det. En gammal maträtt som är så god. Billig tycker jag den var, det var några vitpepparkorn, lite kryddpeppar och en burk Corned Beef och kanske 12- 13 potatisar. Liten smörklick när jag gjorde själva moset. Några skivor rödbetor bredvid om man ville ha. Enkelt att göra och så gott. Nästa gång jag gör det, tror jag ska ha ett lagerblad i det kommer göra smaken lite rundare. Men oj ett helt inlägg om Lapskojs, hur blev det nu? Men det får duga, för idag. En fin dag ska jag passa på att önska dig. Nu när jag vandrat bland minnen. Vad minns du från din barndom?

Citat från boken Storpanda och liten Drake. av James Norbury. -Tror du på återfödelse? frågade liten drake.

Storpanda gäspade. ”Jag tror att vi varje dag, varenda minut kan släppa tagit och börja om på nytt.´´

Det säger mig, Lev idag just nu. Igår är historia och morgondagen är här först i morgon. Jag har just för en stund sedan då när jag skrev mitt inlägg varit i historian. Just nu ska jag göra annat och börja om på nytt.