Tankar om det som blir just nu.

Hinner allt med att skriva inlägg idag, börjar inte förrän kl 15 och åker hemifrån vid 14. Det hinns allt med att skriva några ord även idag. Till helgen får jag se om det blir ord från mig. Börjar senare men kommer hem sent på kvällen och då kanske det får bli mera ord på måndag. Sitter då här igen, morgonrocken på och kaffet bredvid mig. Fast jag står just nu. Men det känns bättre att skriva sitter. Har några timmar till att göra sådant jag vill. Ett av vill är att skriva.

Igår fick jag gå till doktorn. Jag ringde för att fråga om jag behövde oroa mig. Mitt ben och min fot har svullnat upp. Jag tänkte fråga om jag behöver vara orolig, nöja mig med att nej det behöver du inte. Men jag fick svaret att ja, jag vill nog att du kommer hit så att vi kan utesluta blodpropp. Dom uteslöt det men, sa att symtomen är Diskbråck igen. Jo, har allt haft lite ont i ryggen, men det har jag botat med att gå med massagebältet här hemma. Nu när jag tänker efter inser jag att den där vidriga nervsmärtan, blivit mera kännbart igen.

Förra vintern när jag kände det för första gången. Då var jag mera orolig och ledsen för diagnosen. Idag just nu känner jag mig lättad. Det var inte någon blodpropp i alla fall. Då slipper jag äta konstiga mediciner för hjärtat, förutom de jag ibland äter.

Nu blir det att ta tillbaka, det som var i vintras. Tänka rygg hela tiden. Inte göra sådant som gör ont. Göra skrivbordet till ett stå skrivbord igen. Det är ju ganska så skönt att stå upp och skriva här. Vilken tur att maken köpte mig ett höj och sänkbart skrivbord förra året. Stå skrivbord gäller från och med nu. Så här står jag nu och skriver.

När jag åkte till doktorn igår pratade jag med sonen. Han berättade då att det är väl inte så konstigt att benet svullnar mamma. Du är gammal nu, du har levt gott. Äter god mat och det betalar sig. Pappa har ju fått åldersdiabetes det är säkerligen det du har med mamma. När jag kom från doktorn var jag noga med att ringa till honom. Berätta att nej du, det var inget sådant du trodde utan diskbråcket som krånglar igen. Han brukar berätta för mig att jag börjar komma till åren. Självklart är jag medveten om att 59 år inte är pur-ung. Nåja det blir att börja om från början, men utesluta medicinen jag fick som jag var så rädd för. Jag får nöja mig med Alvedonen och Ipren. Den där nervsmärtan har ju varit där hela tiden, lite grann. Jag får lära mig att stå ut även om den blir värre. Tankarna som mal när jag äter den andra medicinen, är inte så vänliga och friska. Det ska gå, det kommer att fungera. Det gäller bara att påminna sig om hur det blir sedan, när det värsta lagt sig.

Nu blir det igen familjen som får jobba. Jobba med att plocka ur disken och sådant. Igen skänker jag en tanke av tacksamhet, över mina robotar som dammsuger. Jag får nöja mig med att göra enklare saker. Inte bära tungt, inte städa mera än nödvändigt eller inte städa alls. Fast en diskbänk, ett bord mm klarar jag av att torka. Det är bara alla dom där andra sakerna, som jag inte ska göra. Hänga tvätten utan att böja mig, funkar också. Den där ställningen som vi köpte från Ikea blir lite överkurs, för den hänganordningen längst ner lär bli utan tvätt i alla fall om det ska hängas av mig. Bära tvätten kan ställa till det, ta ut den ur maskinen med för den delen. Men jag har redan delegerat den uppgiften till maken, i helgen är det han som tvättar. Jag får ha is i magen och stryka mina skjortor lite mera när dom är torra. Stryker dom gör jag oavsett vem som hängt tvätten, det är inte så farligt om man behöver stryka ett extra tag. Ajöss med att tömma kattlådan. Ajöss till att bära ved till vedställningen, fast just det gör redan maken.

Även idag var tanken att skriva något annat. Den första koppen kaffe blev tankarna att skriva om Arbetskamrater och Arbetsmiljön. Det får bli ett annat inlägg för nu är det nog för nu.

Hittade en bild på mitt barnbarn som var så glad. Han var glad över att han fått lillgrabbens Pokemon mössa. Tänk vad lite som kan göra små barn glada.

Ha en fin dag. Lev ditt liv så som du vill leva det. Gå på din stig, gör dina val utifrån dig.