Det har tydligt framkommit att man läser min blogg.

Vissa blir förbannade och arga. De sitter och laddar upp för att säga till mig att ursch och fy så du skriver.  Jag tänker att de är lite det som var mig för några år sedan ganska så många år sedan nu. För just de som blir arga och förbannade är de som läser första raderna och känner sig träffade. De är de människorna som läser sista sidan eller baksidan på en bok och sedan säger att jo men den boken har jag läst.  Det är då man inte lär sig saker. Det är just de människorna som liksom blir arga, som liksom tror sig veta allt och reagerar med ilska för att de är rädda.  Jag tänker inte lägga någon kraft på dom för det är det inte värt. De har inte kommit så långt i sin egen utveckling och har lager av masker för att skydda sitt rädda jag.  De är rädda för att deras vackra rädda jag ska synas.

Jag tänker att den optimala människan så som vi är skapta den där ursprungsmänniskan i oss egentligen är ganska så vacker. Helvacker egentligen och har inte alls för avsikt att starta krig, vara dum eller har ens vilja av att vara den bestämmande arroganta envåldshärskaren. Det är livet som gör dom till det. Den där ursprungsmänniskan hon/ han är i grunden god, genomsyrade av viljan att vara Samarbetsvillig och tillmötes gående. Hon vill se det som är vackert och blundar när något är fult och dumt. Ursprungsmänniskan har öppnat sina ögon och ser det vackra i henne själv. För när vi vågar se det som är vackert i oss själva så vågar vi även se det vackra i andra.  Då blir vi mindre rädda, mindre benägna att starta krigssituationer och vill att livet ska vara humant för alla. Då letar vi inte efter fel, utan letar efter rätt saker.  Ser de goda avsikterna i mötet och lyfter upp den se möter. Just de människorna blir glada och mår bra av att någon lyckas.  Blir lyckliga av att se andra människors lycka. Jag tänker varför ska det vara så svårt att se bakom de som människor visar? Varför är vi så rädda för att lyssna på och se det som är vackert? Varför är vi så rädda för att lyssna på det som sägs och istället sitter och letar efter repliken som ska sticka göra ont för att möta den andra?  Varför ska vi gå med fulladdade vapen för att skjuta istället för att göra vårt yttersta för att hjälpa?

För en ganska så många år sedan skrev jag ett inlägg om min äldre son och det bemötande och de känslor som blev i stunden. Jag skrev om min sons vädjan om att få hjälp, jag skrev om min egna rädsla över hur situationen var som höll på att bli.  Jag skickade brevet till den det berörde och sa vi måste göra om och göra rätt.  Denna människan som fick brevet var en människa som hade makt över andra, hon var fru, mamma och hon var mänsklig. Hon hade ett hjärta och skrev på minuten tillbaka till mig.  Hon skrev att det var absolut inte deras avsikt att mötet skulle bli så här, det var absolut inte hennes avsikt att vi skulle gå hem med så mycket negativa känslor och känna så här, då hade dom misslyckats.  Då vart dom tvungna att göra om och göra rätt skrev hon. Det är därifrån jag tagit till mig just det uttrycket. Gör om och gör rätt.

Mötet vi blev kallade på sedan var ett sådant där guldskimrande möte där allt gick att lösa. Där vi alla alltså ingen av oss satt och behövde ens tänka på att ha ammunition redo.  Utan där i det mötet letade vi alla efter lösningar, var inte ens i tanken redo för att säga men du gjorde och du sa.  Vi hade alla för avsikt i stunden att gör vårt allra bästa av det vi hade just där. Vi hade alla ett lyssnade öra till det som sas. Vi var redo för att göra det som var bra även om det gjorde att vi behövde anstränga oss. Bara därför att just det behövdes och skulle bli bra. Idag ser jag denna kvinna som en hjälte, idag ser jag denna kvinna som något som borde vara mera av även om hon i mera av kanske inte är en kvinna.

För det finns även män som är just sådana där lösningsfokuserade individer som har tagit av sina masker och avväpnat sig.  Jag tror vi alla mår bättre och behöver vara just mera avväpnade och masklösa. Jag tror vi alla behöver lära oss att se bakom alla lager av masker och vi måste  för att orka med oss själva, att just skala av alla lager av masker.  Nu säger jag inte att jag är utan mask, nops så enkelt är inte mitt liv men några har jag nog skalat av i alla fall. Några av mina masker är idag torkad lera smuligt och inte ens finns mera.

Nej hurra för denna dagen nu har den börjat och här gör vi som vanligt efter det är bara att gö….

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen den är här först i morgon.  Just nu skriver vi historia för det är vad just nu är imorgon då är just nu historiskt. För mig blir den tanken svindlande och värdefull. Så det gäller att skapa idag just nu.  Ta hand om dig du är värdefull med eller utan masker.

Och du säg inte att du har läst boken om du läst baksidetexten. För du, du lär dig inte och har inte läst boken du har bara läst baksidetexten. Den kanske gör dig klokare, men tänk så klok du blir av hela boken. Om du nu känner att du blev klok av bara baksidetexten.