ADHD är det samma som ouppfostrad ? NEJ!

  Konstiga tankar…

Jag  har så konstiga tankar, prescription så  många känslor  i kroppen. Jag  vet inte, generic vart jag ska  skicka dom.  Så jag skickar dom hit.

Här handlar det om ADHD.

ADHD har ju  jag haft hela livet,  sen det jag  andades mitt första andetag.  Jag vet ju inte hur det är att inte ha det.  Jag vet ju heller inte om hur det är att vara normal.  För mig är ju ADHD normalt tillstånd.

Jag känner mig kluven,  en tanke är  förlåtande emot mig själv. Säger mig att, kräv inte så mycket av dig själv.  Den tanken vill att jag ska  koppla av,  inte ställa så stora krav på mig själv.

Motsatts tanken till koppla av tanken är just motsatstanken.

Det är den tanken jag har levt med under  hela mitt vuxna liv.  Den   är min vilja.  Min  vilja är det som  har  hjälpt mig  ända hit.   Viljan är en stor  säck med krav.

KRAV

Behöver lägga mera  tyngd  på  ordet känner jag.

KRAV, så ja nu ser det mera  ut som det  viljan är.

FUNKTIONSHINDRET

Jag har ju även barn med ADHD, frågar man mina barn, vilket jag helst inte vill.  Men  mina barn vet, vad  min vilja ställer till med.  Eftersom jag  alltid ställt så  höga krav på mig själv  sen jag blev  vuxen,  gör jag det även med mina barn.

Jag har  alltid  känt och levt efter att  adhd är inget man  åker snål skjurts på.  Har du adhd så behöver du anstränga dig mera, till den yttersta gränsen.

Gud, vad jag tycker illa om det idag, med mig själv, för det är ett funktionshinder.

Det är något som  är ett hinder, det gör att jag inte kan  konsentrera mig  ( mig, innefattar här  nu även mina barn).  Det är ju något jag behöver ha  hjälp med!

Men för mig har det varit  tvärt om  mitt funktionshinder ska döljas,  ingen ska se hur  djä…. okonsentrerad jag är. Ingen ska kunna säga till mig att jag inte kan sitta still.  Ingen ska  säga till mig att jag inte har koll.

O UPPFOSTRAD

Ingen ska  säga att  jag är o uppfostrad eller  har en dålig uppfostran.

Min äldre sons lärare sa en gång till honom  att, du är bara ett ouppfostrat barn.

En hel dag gick min son i skolan,   funderade på  om han var det.  Det första han frågade när han kom hem, var just det.  Om han var ouppfostrad.

En liten kille  på  10 11 år  går en hel dag i skolan, och  funderar på om han är ouppfostrad. Det gör ont i mig än nu.

Hur kan man som vuxen säga så till en liten kille på  10 år.  Och då en kille  som har adhd? När han kom hem,   så kände han sig ouppfostrad, var ledsen över att min fostran inte hade kunnat stanna kvar, inom  honom.

Men det hade den  ju  gjort, det var ju inte det att min son inte visste hur  han skulle bete sig, för det  kunde han redan då.  Problemet var ju mera att  han inte  i skolan  hade de förutsättningarna, som  krävdes för att han skulle kunna vara uppfostrad.  Här hemma i  den vanliga världen,  var det ju ok att röra på sig.  Det var  tyst och lugnt  när  min son skulle koncentrera sig.

För jag vet ju hur det var, att ha allt omkring sig  de gånger jag krävde av min son att göra läxan.  Så var det tyst vi gick på tå. Jag såg till att det var lugnt då.  Men  lugnt med ADHD( så lugnt som det går i en familj med sådana symtom). Det  gjorde man inte i skolan,  det går inte att göra i skolan  om  det inte  finns kunskap om  dessa funktionshinder.

UT SVÃVNINGAR

Nu ser jag att även denna gång svävar jag ut….  min make och min kära broder kommer ännu en  gång  säga till mig  klipp ner korta av  och skriv mindre.  Jo,  jag  lyssnar på dom,  men jag  hör bara  på ett  öra!   För det  är så att jag inte   vill  och  jag har inte förmågan, att korta av, skriva mindre eller  formulera fram  bara det som är viktigt.    För  allt  är viktigt  för mig, allt jag skriver  är av vikt  för mig.  (ADHD). Det sista jag skrev nu,  vet jag  att min  make och min bror inte  läser,  de har redan  gett upp   så  egentligen borde detta stå  högst upp!

Ã…ter  till min vilja  som är krav!

Jag tycker synd om mina barn och mig själv! För min vilja  har ställt till det för oss.

Det gör  mig ont att min vilja,   vill att mina barn ska  vara som andra barn, att de ska  vara ute i samhället  och  få lika stor plats som alla andra,  utifrån sina  förutsättningar  och  utifrån dem själva.

ADHD TAR PLATS

Det   hör ju till  funktionshindret,   att det jag vill  tar en väldigt stor plats!

Adhd  tar plats, vi, adhdare  är  platstagare,  och det klara inte  riktigt  den  normala världen av.

I den normala världen så   går tankarna:  vem  tror hon att hon e,  gud   vad  jobbig  hon e,  herre gud  nu avbryter hon igen,   men gud   hon slutade ju inte  med det hon gjorde först,  och  struntar i att slutföra,  men det kan väl inte   vara hela världen att  göra det!

Jag  kan lova dig att DET ÃR DET.  Det är hela  världen,  för mig att komma ihåg att ringa  det  där samtalet.  Men  efter  veckor  av  tankar  och slag på mig själv,   när jag tröttnat  på att höra andra som är så förbannat  duktiga  och det är ingen konst  och bla bla bla.

Så gör jag kanske, det jag ska.

TRösKEL

Det är bara det att min tröskel  är inte  en liten handikapps anpassad  tröskel, utan  en  förbannat stor  djävla MUR.

Det  jag  hittade på som var mitt stora intresse,  för några månader sen, är så långt bort  från mig nu, att jag  skulle inte hinna i fatt den.

Inspirations som då  fanns,  dog  lika mycket,  som den föddes, när  den in fann sig.  Om jag så sprang i kapp tiden för att hitta tillbaka till  det  jag  gjorde, så  hade jag inte hittat den.  För den   ligger i en annan dimmention i dag, den  finns inte  i denna  världen.

MIN VILANDE KÃLLA

Jag kan idag  säga att jag,  är riktigt stolt över mig själv  och jag  är  helt enorm.

Eller så har jag hittat min  källa där jag  kan vila mig.

Det är min blogg,  här  är min  vilande källa.

Synd bara att jag inte kan  leva  av den, men utan den skulle jag inte heller vara så levande.   Jag har ju pysslat med denna blogg,  varit uthållig,  inte  slutat och fortsatt,  mitt första inlägg skrev jag  den  17/ 3 2008.

 

Snacka om att jag  har varit  i härdig, uthållig.

MIN JOGGING

Nu   är min blogg,  min jogging runda.   Ni vet  dom där  som är ute och springer  i vilket väder som helst,  i tid och  otid.

Det  här är min  jogging.    Här kan jag  se att Jag  är visst uthållig.  Jag har haft inspiration i  över ett år!!!!

NU kom jag i från ämnet igen…..   Nu vet jag inte ens  vad det va jag skulle  skriva ……   inspirationen har  tagit slut för denna  gången,  mina krav och min  vilja har   somnat

Lev nu, idag,  i denna sekund,   då blir vi levande  i hela livet,

om varje sekund levs medvetet, så  lever vi fullt ut……….