Min bild av Kärlek har den ändrats?

Gardell och Levengood har valt att gå i terapi. Deras kärlekssaga är över, går att läsa. Sorgligt, men så är det ibland. Ibland utvecklas kärlek till något annat än, det man från början hade. Kamratskap säger Gardell, Kamratskap är inte att för akta, men är det kärlek?

Jag vet inte, det kan bara den som är i relationen avgöra. Kärleken är skör, ibland tar den slut. I och med Gardells inlägg på Fb, om att dom nu går i terapi och är vänner fick frågan grov i mig. Vad är egentligen skillnaden? Vad är skillnaden för mig? Är det endast attraktionen som är viktig? Är det andra saker som ska spela in?

När jag tänker utifrån mig själv, ser jag mig inte som skild. Min maken är min bästa vän, han är där när det blåser och är tufft, han tror på mig, stöttar mig i alla mina upptåg, tar hand om mig när jag gråter och står upp för mig när det blåser. Han är den jag delar mina hemligheter med. Han är den som sover bredvid mig. Skulle han inte göra det, hade min sömn varit sämre. Han är där varje morgon, säger god morgon. Behandlar mig med respekt, hyllar mig på sitt sätt. Han skapar tryggheten i vår familj. Han ser på mig ibland, med kärlek i ögonen. Det sker kanske inte alltid. Men när kärleksögonen ser mig, blir jag varm inombords. Han tycker inte att jag ät tokig, utan uppmuntrar mina egenheter. Han är den allra bästa vän, jag kan få. Förutom mig själv, det har tenderat att bli så att jag faktiskt vågar, vara min egna bästa vän. Men det har varit en lång, strävan i att nå dit.

När jag läste om att deras Jonas och Marks saga tagit slut. Kände jag sorg för dom båda. Men jag kände även sorg, för mig själv. Min bild av kärleks, den blev naggad i kanten. Min bild av sann kärlek, skakades om. Jag får rita om min karta igen. För just deras kärlek har varit så viktig, inte bara för mig utan för så många andra. Dom har gått i första ledet, för att människor har rätten att älska, den dom vill älska. Dom har vågat stå upp, för sin kärlek. Vågat och visat samhället att vi finns, det finns flera som är som oss. Vi är helt vanliga människor och vi slåss för rätten att älska någon. Vi står upp för att kärleken handlar om kärlek, inte om vem man älskar. Jo, det gjorde ont att läsa, om att dom nu går i par terapi, Men det säger mig, att dom ger inte upp.

It’s not over until the fat lady sings. Dom ger sig själva, som individer och par, en chans till. Är inte det kärlek, så vet jag inte vad kärlek är. Jag önskar dom av hela mitt hjärta all kärlek i framtiden. Oavsett vad som händer framöver. Jag själv får jobba vidare med min bild av kärleken. Men kanske är det bara att acceptera, att även den sanna kärleken kan rinna ut i sanden. Kanske spelar det ingen roll vad som görs eller händer, ibland bara den försvinner och skapar om sig själv, till endast kamratskap. Vänskap där kärleken mellan två människor blivit annorlunda. I alla fall är dom värda att bli älskade igen, oavsett om det är med varandra eller andra. Kanske behöver jag inte göra om min bild av kärlek. Kanske är detta bara en bit till som fattades i den där vackra sanna kärleken. Jag vet inte.

Nog om detta för nu.

Tacksamhet.

1. Tack för en ny morgon och dag.
2. Tack för att jag vågade köra bilen idag fast det såg halt ut.
3. Tack för att jag får vara i alla den kärlek som jag befinner mig i.
4. Tack för att livet ger mig så mycket som jag tycker om
5. Tack för allt det där andra som sker det ger mig mera erfarenheter, och nya känslor och tankar.

Vad säger Stora Panda om dagen idag ?

Stor Panda och Liten Drake James Norbury.

Ibland är det dom små stegen som gör förändringen. Oavsett om du står still eller gå så är förändringen där. Oavsett om du vill eller inte.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.