God kväll i stugorna. Igår blev äldsta hemmavarande sonens el cykel stulen igen.
Jo det är igen, för ett halvårsedan blev den stulen men, då tog vi tillbaka cykeln av den som stal den. Eller tog och tog. Vår dotter, vår minsta grabb, äldsta hemmasonen och maken. Var jobbiga, genom att följa efter tjuven, då han cyklade på cykeln. Maken blev kallad det ena och det andra, av tjuven. Men till sist när han såg att vi var många som höll koll på honom, lämnade han cykeln. Han lämnade även ett par intrasslade hörlurar, i ena hjulet. P A hette tjuven då. Det är så ungdomarna i samhället, kallar honom. Fast dom säger hela namnet jag Använder bara initialerna, för att inte lämna ut honom. Denna gången var det inte han som stal den, för han är inlåst. Men mellangrabben som var i centrum, misstänker en tjej, som även hon använder saker som inte är bra för kroppen. Detta för att hon är en kompis till han som sitter inne och igår fick hon inte åka med bussen, den körde ifrån henne. Hon blev arg så hela samhället hörde henne, och hon gick mot centrum precis i anslutning till att cykeln blev stulen. Hon har tydligen även genom pistolhot, fått med sig varor från ICA här i byn.
Vår lilla idylliska by där vi tror att allt är lugnt och fint. Är tydligen inte det alltid. Ett falskt skimmer är det som omsluter våra tankar, om att det är så lugnt och skönt här i byn. Igår var jag och mellangrabben ute och letade efter cykeln. Efter oss åkte maken och stora sonen ute en tur. Men ingen cykel är funnen. Sonen är ledsen, men nu när cykeln är stulen vill han bara ha tillbaka den för att skänka bort den. Han vill inte ha den. Jag kan förstå känslan, man vill inte ha tillbaka. En gång hade jag inbrott i källaren då jag bodde i götet. Känslan av att någon varit inne i källare och tagit saker från mig, var olustig, fast dom stal en dator är jag glad att den inte kom tillbaka. Jag hade inte viljan ha den, samtidigt som jag inte då ville att tjuven skulle ha glädje av den. Hade den kommit tillbaka, hade jag nog slängt den.
Det är bara att acceptera att cykeln är borta, tror inte sonen kommer att köpa en ny. Världen har gjort han illa, verkligheten har kommit i fatt även vår son. Vår son har Autism, just sådana här händelser är svårare för honom, än för oss utan Autism. Vi har haft många långa samtal dessa dagar.
Idag åkte jag iväg tidigt hemifrån. Jag skulle få passa Hugo som är mitt barnbarn. Han är snart två år. Jag var hemma hos Hugo redan kl 7 i morse.
Hugo är rörlig, hela tiden händer det saker, när man är med Hugo. Att sitta still och titta på film, är inte ett alternativ. Utan det är nästan hela tiden att Hjärtat sitter i halsgropen. Nej Hugo inte klättra där, Nej Hugo inte göra så, bära bort honom försöka, roa honom med mindre farliga saker. Måste erkänna att jag misslyckades totalt, med att roa honom med vanliga sånger och danser. Nej det var klättra i fönster, soffa, hoppa från soffan till andra soffan och lite mera. När jag kom hem, skulle jag haft möte som var avbokat. Det gjorde att jag gick och la mig. Somnade och sov tungt tills, sonen ringde och väckte mig. Han ville fråga om jag var avskräckt. Nej var mitt svar, men jag får vila mig mellan varven. Alltså jag förstår inte hur sonen och hans fru orkar. Men det är ju så när man är förälder, då måste man orka. Men jag blev verkligen helt slut, efter dom där sex timmarna som jag var med Vildbattingen. Fast det var jobbigt, var det väldigt roligt.
Tacksamhet.
tack för att jag vaknade i morse.
tack för att jag fick förtroendet att passa lilla Hugo.
tack för att jag orkade.
tack för att vi rider ut den här stormen med den stulna cykeln.
tack för att jag har så många härliga människor omkring mig.
Vad säger Stor Panda och Liten Drake idag.
Ja, börja om på nytt…. jag tror inte sonen igen kommer att köpa en ny el cykel, Han har tappat förtroendet och tryggheten i att äga en cykel. Alla pengar han sparade för att köpa den där el cykeln, All hans glädje som han kände i att ha en sådan fin cykel. Han hade själv sparat ihop en 10 12 tusen för att inhandla cykeln. Förra året lämnade vi in den för service och han var åter igen glad för att den var lagad och fin. Nej, jag tror inte han vågar köpa en till. Om han gör det så kommer han över säkra så att inte någon kan ta den. Han har pratat om att gps i cykeln hade varit bra och han har kollat in massor av lås. Skulle han våga köpa en ny tror jag det hade varit lås på lås på lås.
Nog för idag.
Katten har hitta sin plats på nya skrivbordet.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
En morgon vid sjön, en tidigt morgon och en sol som kämpade sig upp. Vinden kändes och jag fick leta en plats, där vinden inte fick plats. Bakom badstugan var vinden mera mild. Friheten kändes på riktigt, där jag satt, bland multnande löv och de kala grenarna på träden. Men våren är på gång, jag kämpar på med att känna skiftningarna i årstiden. Idag blev det att åka till sjön, i badskor. Jo, lite kallt, men känslan att bara stoppa in fötterna i sandalerna, är känslan av friheten. Känslan av att vara närmare våren än vintern. Jag vet att det fortfarande är vinter men snart, snart är vi där. Där ute i fågelkvitterirer och tussilagosafari. Vattnet var kallt, när jag tog stegen ut. Men kyla är något jag kan övervinna. Vattnet skvalpade idag, den stickande känslan i huden, då vattnet täcker kroppen är en härlig känsla. Känslan då jag går upp ur vattnet och kroppen kämpar på med att få värme är obeskrivlig. Hela kroppen fylld av adrenalin och endorfinerna simmar på och gör verkan. Den där härliga känslan att sitta där ute på bänken, torka fötterna torra för att ta på strumpor, omsluta kroppen med badkappan, på med benvärmare och vantar. Se hur solen smyger sig fram, gör något med kropp och sinne. Det är just så här, en härlig morgon börjar. Vi var många badsystrar som badade. Vissa var i längre än andra,
Igår åkte vi hem från Ulricehamn, tog svängen om vågen i Borås. Vi klarade vikten på husbilen, men hade jag gått ner en 40 kg till så hade vi kunnat haft full tank både i diesel och vatten. Nu hade vi fulltank, halv tank med vatten. Hade jag gått ner 40 kg, hade jag antagligen varit sjuk. Så det är inte ett alternativ. På vägen hem stannade vi till i Alingsås. Där fanns det en camping minns inte namnet, men det var vid en sjö. En stor parkering där vi stannade till, för att laga mat. Det är en sådan frihet, det där med att bara stanna till ställa sig och laga mat och äta precis vart man vill. Husbil är grejen för mig. En sådan frihet, i dessa stunder. Men jag ska inte sticka under stolen, med att det var skönt att komma hem. Packar ur bilen komma in, koka en stor kanna te. Sätta mig i fåtöljen och sticka på min tröja jag just nu stickar på.
Det är även en känsla med att stå här just nu, skriva här vid datorn. Här hemma nere i källaren, kolla in aktierna, skriva och lyssna på musik. Imorgon blir det inte något morgoninlägg, kom jag precis på. Jag ska vara farmor för lilla Hugo som har en ledig dag, från Dagiset. Då dagis är stängt. Ska vara där redan innan sju. Det blir inte något bad. Inte från fredag blir det bad, för på onsdag börjar jag igen att jobba.
Nu är det jobb tider igen. Jag har sett fram emot det i massor. Men saker som hänt på jobbfronten, gör att lite av glädjen har försvunnit. Känner mig nästan bestulen.
Just nu jobbar jag med tankarna, försöker hitta till den där glädjen, jag hade för några veckor sedan. Det ska bli kul att träffa mina arbetskamrater och dom som är på jobbet just nu. Men glädjen som bodde där innan, är borta. Det är bara jag som kan hitta tillbaka, till den känslan. Jag kämpar på, kanske försvinner den känslan av olust, när jag väl är på jobbet igen. Träffar alla mina härliga kolleger och de som bor hos oss just nu.
Tacksamhet
Tack för att jag vaknade upp till ännu en morgon.
Tack för den här husbilshelgen. Det var så avkopplande och mysigt med en kväll i husbilen.
Tack för en fantastiskt fin morgon vid vår badsjö. Tack till alla mina fina badsystrar som gör morgonen mera härlig att vara i.
Tack för livet och allt det för med sig.
Vad säger Stora Panda och Liten Drake idag?
Jo så är det, skavanker är kanske där men ändå kan saker och människor blomma och vara de vackraste tingen.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Idag vaknade jag upp i Husbilen, LVL^. Jo den har namnet Lvl^. Igår när vi skulle gör potatisen i ugnen, fick vi bara låga uppe i ugnen. Tog läng tid att göra potatisen och det luktade mycket gas. Senare på kvällen slutade värmen att fungera. Maken bytt gasoltub. Värmen kom igång och vi provade igen Ugnen. då funkade lågan både uppe och nere. Vi som trodde ugnen hade gått sönder, lärde oss nytt. När gasolen nästan är slut blir det bara låga uppe. En bra kunskap. Idag när jag vaknade lös lampan rött på värmereglaget. Fick köra om det, men har inte riktigt fått ordning på det. Så här sitter jag med morgonrock och fryser. Lite kyligt är det. Men jag är i vår lilla bil. Jag har haft en härlig dag och natt i vår lilla bil.
Bröd är inhandlat igen har vi massor av gott glutenfritt bröd. Eller massor den lilla frysen fylls på fort. Det finns bröd igen får räcka inte massor. Fast mera än det fanns igår. Innan vi åkte.
Ulricehamn är en fin stad, varje gång jag kommer hit förundras jag över hur bo-vänlig den lilla staden är. Här finns skidbacke för den som vill åka skidor. Här finns skidspår för den som vill åka så. Lekplatsen här är fantastisk, precis i anslutning till badsjö. Staden är pittoreskt vackert. Här kan man gå i timmar och njuta av alla hus, gamla som nya. Här har man verkligen utnyttjat stadens vackerhet. Tagit tillvara på natur och tänkt till innan man byggt. En stad att leva och bo i. En stad som andas Naturupplevelse mitt i staden. Här skulle jag kunna bo. Här bor man mitt i naturen och den har tagits tillvara på.
Campingen vi bor på har bytt ägaren, Det är renare och finare inne i service husen. Det luktar i och för sig doftspray inne på toa men det luktar gott. Det gjorde det inte innan. Platserna där man ska ställa upp husbilen är kanske inte just nu de bästa. Lerigt och söligt, men det är det nog på flera än bara här. Vi fick en plats som inte alls var så sölig, som gräsplatserna är. Det är mitt i vintern även om jag låtsas att det är våren som är här. Campingen ligger i anslutning till badsjö, och nästan mitt inne i staden. En promenad på en kvart så är man där inne i centrum. Här finns alla affärer du behöver. Här finns det glutenfria brödet. Det räcker i och för sig för mig.
Nej, nu ska jag njuta av kaffe och göra annat. Ha en fin dag
Tacksamhet idag.
Tack för att jag fick andas i denna nya morgon.
Tack för att vi fick en fin dag igår.
Tack för att livet i sin enkelhet är vackert och att lilla jag har förmånen att uppskatta känna vackerheten.
Tack för att livet är vänligt mot mig.
Tack för att jag lever och andas.
Vänskapen börjar hos sig själv. Genom att vara den bästa vännen man kan vara emot sig själv, då är ensamhet en tid där det bor kvalitet.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller hela tiden.
Jag hoppas det kommer bli massor av inlägg från husbilen. Men just det här känns inlägget känns speciellt. Lite magiskt härligt och roligt. Först inlägget gjort i husbilen för i år. Det stundar en vår och en sommar. Då är det som bäst att ha husbil. Men det är inte att förakta att husbila sig redan nu.
Innan vi åkte tog jag turen till sjön, idag var vi 5 badsystrar som badade. 2,4 ibland ,3 det beror vilken siffra jag vill ha. Nu är våren snart här så jag väljer fyran i stället för trean. Graderna ska uppåt framöver, då är 2,4 rätt siffra. Det blåste kallt när jag skulle bada. Fast himlen var grå och snålblåsten kylde kroppen, valde jag att byta om på utsidan. Det är lika kallt i badstugan, fast utan blåsten kanske. Omgivning är vackrare på utsidan och tillsammans med avklädningen, går jag i ett mera här och nu tillstånd. Det kyliga vattnet gör att det sedan inte går att vara någon annanstans, än att vara här och nu. Det var kallt men som alltid skönt, sprudlandet av endorfinerna i kroppen efter badet gör det värt att bada så kallt.
Vi har bara åkt de första två milen ännu men en hälsning till första husbilen vi möter är redan gjord. Ibland nu när bilen har stått still har jag låtit som ett litet barn när vi har mött husbilar som är ute och åker. Alla är ute med sina husbilar, bara vi som….. Jo den där känslan har funnit men nu är den som bortblåst. Just nu sitter jag i passagerarsätet och skriver. Muse är i högtalaren som bor här i husbilen. Snart ska maken tanka och efter det är vi på väg. På väg emot Ulricehamn. Mot det glutenfria brödet som bara bor på vissa orter. Ulricehamn är en av orterna. Inom mig sprudlar det med gladkänslor första gången känslor i alla fall första gången känslorna för i år. Jag och maken ute med vår lilla fina husbil. Härligt med vuxentid.
Årets första grill ska till och maten kommer att ätas vem vet kanske med full påklädnad utomhus. Eller så sitter vi inne i husbilen och myser.
Tacksamhet i dagen.
Tack för att jag vaknade upp till ännu en dag.
tack för att jag tog mig till badet.
Tack för att resan till Götet igår gick bra.
Tack för att vi åter igen är ute med vår husbil och åker.
Tack livet för allt du har med dig.
Dagens tanke.
Oavsett vad som händer i livet så finns det olika sätt att se på saker. Vi kan välja våra tankar.
1400 för att tanka bilen. Jo det är tur att vi ens har en bil att tanka. Det är tur att det ens finns diesel att tanka. Då blir känslorna annorlunda av tanken.
Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
En ny härlig morgon, ett bad är gjort i det kalla vattnet och nu står jag här med kläder och morgonrock på. Fryser? Nej men är lite nedkyld. En vacker morgon där solen inte orkade sig enda fram, innan vi gjort vårt bad jag och mina badsystrar. Magin skapades av solens försök att nå ovanför trädtopparna. Två av mina badsystrar hackade is för att vi skulle komma i. Det gick att gå ut så att vattnet täckte axlarna och nacken. När jag kom upp ur vattnet bet sig kylan fast i fingrarna och tårna. Även idag bytte jag om utomhus. Så vackert att sitta där, njuta av utsikten tillsammans med av och sedan påklädning. Ett god morgon till trädet hann jag med.
Nu bor solen på himlen och jag står här nere i källaren och skriver. Kaminen värmer inte idag, inte nu men jag tänker mig en eld i kväll.
Ny dag nya möjligheter säger man. Just nu är jag bara i mitt välbefinnande av det kalla badet. Diskmaskinen är urplockad, varmt kaffe bredvid mig och Två maskiner med tvätt jobbar på i tvättstugan. Har en väldigt massa tvätt att vika in och stryka. Det ska jag ta hand om när jag är klar med inlägget. Idag kom jag på att det var längesedan vi köpte hushållspapper, Torky och servetter. Jag började sy servetter när det fortfarande var varmt i vattnet i sjön. Är det kanske 4 månader sedan jag slutade använda papper i köket? Kanske är det så.
Servetterna av tyg fungerar utmärkt. Är inte så mycket extra jobb, med att ha tygservetter. Tror det är mera jobb med pappersservetterna. Dom ska komma ihåg att inhandlas, dom ska inhandlas, dom ska plockas ut ur sin plast, plasten ska läggas i återvinningen och sevetten ska slängas i soporna som ska tas ut och slängas i soptunnan. efter att man använt den bara en måltid. Många moment,
Tygservetterna`? Jo vist lite jobb med att sy dom. Dom ligger i en låda uppe på kylen när dom är rena, dom har en egen lite tvättkorg om än liten. När vi använt dom, lägger vi dom i den lilla tvättkorgen. Jag tvättar dom tillsammans med handdukar i 60 grader. Hänger upp dom på tork. Ibland slår jag på stort och stryker dom, ibland får dom vara ostrukna. Lite lyxigt känns det att använda dom. Jag har sytt olika färger, för att variera servetterna, har lite julservetter och halloween servetter. Ska se om jag hittar till lite påsk-tyger för att ha till påsk servetter. Har inte en enda dag saknat servetter av papper. Tvättar servetterna en gång i veckan. Jag har sytt många så vi har för lite över en veckas förbrukning.
Till skräpet i vasken, använder jag en sådan där vaskskrapa och sköljer rent. Där behövs inte köpas papper för att bara använda till att plocka upp skräp. Onödig användning av papper, slöseri med papper tycker jag. Hushållspapper är inte nödvändigt här hemma längre. Torky på Rusta kostar 53 kronor för två rullar. Vi använde minst två sådana i månaden. Men idag sparar vi 53 kronor i plånboken och för miljön. 50 servetter på Ikea, dom jag brukade köpa kostar 25 kronor för 50 stycken. Under en veckan använde vi ett sådant paket. På en månad blir det 200 kronor Plus torkyn blir det 253 kronor i månaden. Gångrar jag det med 4 månader så är jag redan i vinst rent ekonomiskt. 1012 kronor skulle jag nu lagt på förbrukningspapper, som jag bara torkar munnen på och tar upp skräp ur vasken. Tyget kostade mig runt 500 kronor. En del arbetstimmar för att sy dom men det var en tid, jag hade kul samtidigt men självklart en arbetskostnad. Jag tvättar dom en gång i veckan jo det kostar ju el, elen är dyr och det kostar tvättmedel. Men jag tror ändå det är en ren vinst ekonomiskt. Den största vinter är inte pengarna, utan mera min känsla av att, jag bidrar. Jag bidrar och återbrukar, är mera vänlig mot miljön. Där ligger den största vinsten för mig. Men med uträkning så inser jag att vi tjänat några kronor, på dom där fina tygservetterna jag idag använder. Förr köpte jag även städservetter. Här var jag storförbrukare. Två paket i veckan. Jag brukade köpa W 5Städservetter från Lidl. Vet inte vad dom kostar men, även dom har jag slutat med. Idag är det tvättlappar som tjänat ut sin rätt för att tvätta ansiktet med. Dom har jag i en låda i köket som jag preparerat med ättika, bikarbonat och salt några droppar diskmedel och vatten. Nog dom bästa tvättservetter jag haft. Tvättar dom i tvättmaskinen och viker dom för att passa i den lilla lådan. Återbruk i många led. Miljövinster i massor och en massa känslor i mig av att jag bidrar. Nej nog för idag, i högtalaren sjunker David Nilsson & The Bon Vivants I stand by you, mmmm det är musik det som gör saker med min själ.
Tacksamhet idag.
Tack för ännu en morgon, tack för att jag fick vakna upp till en morgon till.
Tack för att jag har så många människor omkring mig som jag bryr mig om
Tack för att livet är vänligt och för med sig bra saker till mig.
Tack för att jag tog mig till badet idag.
tack för att jag på börjat resan av att bidra till en bättre miljö.
tack för all vacker musik som finns omkring mig.
Det finns så mycket att vara tacksam emot. Det gäller bara att tänka efter.
Tänk positivt!
Om vi tror att vi kan så kan vi. Om vi tror att vi inte kan så får vi rätt.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
En morgon där allt var vackert. En vacker morgon, men med tankar till början om vad som är mitt och vad som får stå för andra. Jag är den jag är. Det du säger mig gör ont, men jag ska ta tillbaka min kraft och lägga orden där dom hör hemma. Jag är jag och jag gör så gott jag kan. Jag är jag och jag duger så bra som jag är. Oron och framtiden är där borta. Just nu står jag vid mitt skrivbord och njuter av att morgonen blev bra. Vad som händer där borta kan jag inte göra något åt just nu. Nu ska jag må så bra det bara går. Just nu mår jag förträffligt bra och tänker fortsätta med det.
En vacker stilla morgon, jag bestämde mig för att idag, idag är det en perfekt dag för att göra morgonen ännu bättre. Bättre är att börja dagen med ett bad. Ett bad i sjön, tillsammans med mina badsystrar som ger mig sådan härlig känsla av samhörighet. En härlig känsla av gemenskap. Himlen visade på att solen kämpade sig upp. Jag sa god morgon till trädet. Han eller om det är en hon vet jag inte, men ett god morgon tillbaka blev det. Vi hade det bra jag och trädet. Trädet står där och vaktar över sjön snart om bara några månader kom vår skruden att pryda trädet. Den där skira färgen av grönt. Igen kommer vi att möta den underbara våren tillsammans.
Idag bytte jag om utomhus. Jag och solen mötte morgonen tillsammans. Vattnet var stilla, Morgonen var något utöver det vanliga. Jag och en annan badsyster bytte om där ute i det fria. Efter ett kort tag var det två systrar till som valde ombytet där vid bordet bredvid trädet. Det var inte så många grader i vattnet 2,8 grader. Bilen visade att tempen ute var 0,5 grader. Så det var varmare i vattnet än på land.
Vantar på händerna är ett måste, jag har både badvantar och tumvantar på, för att inte fingrarna ska bli så kalla. Idag hade jag även med mig mina benvärmare, det var skönt både innan badet och efter badet att ta på dom. Dom värmde. Idag var vi många systrar som badade. 7 stycken snattrande badsystrar vi pratade om att ha en logga på våra fina badkappor som många av oss införskaffat.
Igår skrev jag inte något inlägg här på bloggen. Jag hade fullt upp med annat. På morgonen fick jag för mig att städa köket. Tillsammans med att jag kom på att jag skulle göra glutenfri mysli. Städa och göra mysli hör inte ihop, men myslin blev god. Köket fick jag i stället städa två gånger, för alla frön och gryn som stökade medans jag höll på.
En god mysli ska innehålla mycket nötter tycker jag. Lite russin, solrosfrön, sesamfrön, kokos, Havregryn och Pumpakärnor. Har man lite honung och vaniljsocker i så blir det godare än godast. Jag brukar rosta allt i stekpannan och det hela tar högt en timma att göra. Nu har vi en stor plastbytta full med nygjord mysli här hemma. Inga konstiga tillsatser och framför allt inte en massa socker.
Kommer bli gott att äta på morgonen till frukost. Jag har sedan i julas, haft vårkänslorna i kroppen. Första tecknet på mina vår känslor, är att jag odlar groddar. Detta är nog fjärde odlingen som är dags att äta. Lite mjukost på mackan och massvis med groddar på, tillsammans med lite örtsalt. Det är vad min kropp behöver just nu.
Har även börjat odla lite sallad i en lite drivlåda i köket.
Inte mycket för världen ännu men det ska bli kul när det vuxit till sig. Äta sallad där jag vet var den vuxit.
Igår var jag och handlade i stan. Då var det en ung pojke som sa hej till mig. På några sekunder fick jag fundera, sedan kom jag på vem det var. Ett så fint möte. En pojke som jag jobbade med då det begav sig, då när många ensamkommande kom till vårat land. Det där mötet igår, gjorde att jag kände mig glad hela dagen. Det han berättade blev i mig mycket kärlek till livet. Det gäller att gå ett steg i taget, gör saker så lyckas man.
Han hade lyckats. Jobb hade han, gymnasiet klart och han hade körkort. Det gjorde mig så glad. Det gjorde mig så glad att han kom fram och hälsade. Jag blev alldeles varm i hjärtat av mötet. Nu när jag skriver om det känner jag hur jag ler av att bara skriva om detta möte.
Give us Euforia Sjunger Muse i högralaren. Jag känner att inlägget för idag får vara klart för dagen. Tack till dig som läser. Ta hand om dig.
Tacksamhet
Tack för att jag vaknade i dag, tack för denna underbara morgon.
Tack för att jag verkligen tog mig till sjön idag. Har en sådan härlig känsla i kroppen nu. Detta tack vare mitt bad.
Tack för att jag fick ett sådant fint möte igår. Ett möte där historian visade sig bli en framgångs saga.
Tack för att jag allt som oftast har det så bra. Tack för att jag allt som oftast känner mig stark, kraftfull och inte ramlar ner i alla tankar som blir ibland.
Tack för att jag precis som Muse kan säga Hey hey Fuck off till sådant jag väljer bort. Just nu väljer jag bort ord som jag inte vill göra till mina.
Ett steg fram en fot framför den andra. Ibland är det bara att gö. När vi sedan kommer fram mot toppen och ser då brukar saker bli vackra.
James Norby står för texten i bilden. Han har även ritat bilden.
Lev idag just nu Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Idag vaknade jag kl 3.30. Dumt men värk i rygg och ben gjorde att jag fick gå upp och ta medicin. Det var flera veckor sedan jag gjorde det. Men nu blev det så igen. Börjar tröttna på att ha ont. Nåja, tabletterna verkade och det onda försvann. Men sömnen hittade inte till mig. Lika bra att göra sådant som annars inte blir gjort. Fixat till kattlådorna, lagt i och sedan hängt upp en tvätt. Gjort iordning en stek som ska bli Kebab om två dagar.
Den ska först få in alla smaker som bor i kryddorna. Kebab Ala Rymdgrillen, när vi körde den jag och min fd make. Fast nu har vi högrev istället för karré. Kebab Ala Rymdgrillen Ala mig och min fd man. Är att skriva köttet i skivor, låta köttet bada i en blandning av kebabkryddor och olivolja. Låt stå några dagar, så att köttet får in smakerna. Självklart ska köttet stå i kylen under tiden. Täck botten av en skål med olivolja och kryddor. Täck sedan botten med ett lager kött, ny omgång med olivolja och kryddor. Varva så tills allt kött ligger i skålen. Redan imorgon smakar köttet magiskt men, låter man det stå en dag till är det perfekt. Nu ska man ha en kebab grill. Det har jag inte men jag, tänker grilla det på grillen om jag får bestämma. När köttet är klart smörj brödet med Ajvar sås som du spetsat till med lite chili, Gurk-spad och salt och vanlig vitpeppar. Smörj brödet och lägg en matsked i botten av pitabrödet. Sedan är det bara att ladda på Lite Tsatsiki, kött, lök, tomat, gurka, sallad, peperoni, ny omgång med Ajvar-såsen och Tsatsiki, kött och allt det andra tills brödet är fullt på toppen massvis med Tsatsiki. Skivar du löken tunt och låter den stå med lite chili och lime så blir den gudagod.
Kebab alá rymdgrillen, då årtalet var 1989 till 1991 tror jag kanske var det till och med 1992. Vår kebab var känd, taxi, poliser och massa andra människor kom för att äta vår kebab. När vi hade vårt lilla gatukök, var det inte som andra kök. Vi hade dagens rätt som var allt annat än hamburgare och korv. Det var vanlig husmanskost som serverades till luncher. Ibland leker jag med tanken att starta upp något sådant igen. Men jag tror inte vare sig jag eller min kropp, skulle orka.
Det var jobb, jobb, jobb, när jag inte var i köket så åkte jag runt i gbg och köpte varor lokalt. Vi hade öppet mellan 11.00 till 23.00. De pengar vi tjänade, kunde vi inte göra så mycket med, för vi jobbade hela tiden. Men det var roligt, roligast var det när det kom försäljaren som ville prata med chefen. Var bara jag där så sa jag, men det är jag som är chefen. Då brukade dom säga men det jobbar en man här ibland, kan jag bestämma möte med honom? Mitt svar blev då, fast det spelar ingen roll om du pratar med mig eller min maken, vi kommer antagligen säga samma sak. Ibland var det så att dom ändå ville prata med maken, istället för mig. Vilket var dumt för jag hade förmodligen sagt ja flera gånger än min fd man.
Ja det var historian om Kebaben det. Ny dag nya möjligheter är möjliga, fast nu börjar jag känna att jo, jag borde sovit lite längre idag. Redan trött.
Tacksamhet idag
Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag, fast det var lite tidigt.
tack för att jag kunde hämta ut ny medicin
tack för att jag hade så mycket energi i morse så jag gjorde något vettigt innan kroppen skrek på sömn.
tack för alla människor som finns i mitt liv, låt livet vara snällt emot dom.
Tack till mig själv för att jag är den jag är. Jag är det så bra.
Det får bli en gammal badbild idag, för jag har inte tagit mig till badet. Det är is på sjön och jag vågar inte sitta ner i badet. Jag vill stå. När isen är tjock blir det att jag bara skulle badat benen i så fall. Jag vågar inte heller hacka någon is och kan inte begära att mina badsystrar ska hacka i massor. Jag väntar tills isen igen är ett minne blott. Även om jag får vänta länge.
Vad säger Stor panda om dagen idag?
Är vi framme snart, frågade Liten Drake.
Stor Panda svarade och log. Det hoppas jag verkligen inte.
Det är ju oftast så att det är vägen till något som är upplevelsen och där bor förväntan. Vägen till något som är grejen. Jag skulle nog som Stora Panda lett och hoppats på att det skulle ta ett tag till.
Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Idag har det inte blivit något inlägg på morgonen, jag har varit upptagen med annat. När min upptagenhet tog slut så åkte jag till Överby för att inhandla tofflor till min sjuka man. Han frös så om fötterna. Klart jag åker och köper ett par gubbtofflor till honom. Fast han är ung enligt affärsbiträdet. Hon frågade om det var till någon som var ung eller gammal. Eftersom jag precis fått lära mig för en tidsedan att jag var gammal. (Doktorn hade ju en utläggning om att man inte brukar skriva ut tabletter på 1000 gr till äldre och att dom glömmer av mm. Just då när det hände tänkte jag men varför i hela tiden säger han det till mig. Sedan trillade 10 åringen ner och det blev klart för mig att okej, han menar att jag är gammal. Långt utlägg i just denna text.)
I alla fall så frågade expediten, om den som skulle ha tofflorna var gammal. Min fråga blev vad är gammalt. Hon tittade konstigt på mig, jag frågade henne om jag var gammal. Man såg i hennes ögon, att nu snurrade tankarna. Ja, du är ju inte precis pur-ung, men gammal är du inte. Nehä, sa jag då är toffelinnehavaren inte gammal. Fast pur-ung är han inte heller. Går han i rullator frågade hon. Mitt svar blev nej, han är yngre än mig.
Hon frågade om jag var medlem, när jag skulle betala. Vilket visade sig, att jag inte var. Jag brukar vara medlem över allt, så jag sa att jag får väl se till att bli medlem då. Då behöver jag leg, sa hon.
Jag svarade hm knepigt, då hoppas jag du är med i tiden.
Va sa hon.
Ja, se du, jag är modern vet du, jag har allt i mobilen. Jaha sa hon du menar Freja. Mitt svar, blev ja. Japp så modern är jag eller vi, sa hon. Hon skannade in, sa sedan att jag och hennes mamma fyllde år, på samma dag. Okej, sa jag, trevligt då ska jag tänka grattis till henne, (tjejen som jobbar på din skos mamma)Nästa gång jag fyller år.
Men va konstigt, sa expediten då. Du heter samma som mamma, hon heter också Carina. Jaha, sa jag, får jag fråga åldern på din lilla mamma. Antagligen är hon i samma ålder som jag då, för det vart just den tiden, man fick namnet Carina. Nej du är mycket yngre än henne, hon är -62a. Jag så mycket yngre är jag väl inte, det är lite samma tidsålder.
Jag blev medlem, betalade tofflorna och gick ut med ett leende och en bubblande glädje ur hennes butik. Stegen kändes lätta och ja ung är jag, men inte pur-ung. Känslan blev lättare, jag log emot människor jag mötte.
Just det här besöket gjorde mig glad. Sicken härlig expedit på Din Sko. Hela hennas person sprudlade om positivitet. Jag blev så glad, av hennes sätt att vara. Jag avundas dom som träffar denna härliga människa, varje dag. Hennes sätt gör att jag varit sprudlande glad hela eftermiddagen. Känner mig bubbligt glad, nu när jag skriver om henne.
Tänk om vi alla kunde vara så genomtrevliga, emot varandra, alltid. Då hade världen sett väldigt annorlunda ut. Måtte hennes arbetsgivare uppskatta henne, visa henne att hon är så himla bra. Arbetsgivare visar uppskattning via lönekuvertet. Hon borde få massor av lön. Nästa gång jag ska köpa skor, går jag självklart till just den butiken igen. Bara för att få en bubblande känsla av gladheter. Tack du underbara människa för att du, utan att veta om det gjorde min dag.
Ett inlägg om ett köp i en skobutik. Konstigt så många rader, bara för att expediten var så ur trevlig och positiv. Men är det inte så, det är. Just sådana där små möten i livet, kan vara underverk i just den där timmen, när man som mest behöver underverk. Tänk va bemötande gör. Jag vill vara en sådan där positiv härlig, människa som lämnar glad känslor, hos dom jag möter.
Tacksamhet.
Tack för att jag vaknade i morse.
Tack för att dagens uppgift blev gjord och klar.
Tack för alla olika möten med människor idag. Vissa gjorde mig extra glad.
Tack för att jag hittade dom där tofflorna till maken.
Tack för att jag fick expedieras av en så härligt trevlig glad expedit.
Tack Livet för allt som kommer till mig.
Vad säger Stor Panda och Liten Drake idag.
James Norburry är författaren och tecknaren till Stor Panda och Liten Drake.
Vi behöver ljus i våra egna mörker, hur liten låga det än är så är det ljus. Jo expediten var ljuset i mörkret idag. Men där va det inte en liten låga utan hon lös upp hela köpcentra. Var ljus i någons liv. När vi är det, vet vi inte vad som händer i den vi möter. Var ljus åt dig själv när lågorna inte finns.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Då ska man vara medveten om att det är inte jag som bor här. Jag är personal och jag har en makt som jag behöver hantera varsamt. I stöd och hjälp jobb är det en osynlig makt. Den måste vi som personal vara väldigt medvetna om att vi har.
Nu är det längesedan, jag besökte vuxenpsykiatrin. Det var på den tiden jag åt ADHD mediciner, jag gick dit. Men i veckan hade jag ett samtal, Någon är i kontakt med Vuxenpsykiatrin. Denna någon berättade att första gången besöket, blev ett lite extra ordinärt besök. Där personen i fråga fick frågan, vad behöver du för hjälp? Svaret på frågan blev, men jag är ju här för att jag behöver hjälp. Men jag vet inte vad det är för hjälp man får här. Jag tänker du har läst mina papper, vet vilken hjälp som kan behövas. Hade jag vetat vilken hjälp jag ska ha. Hade jag sökt upp den hjälpen och gjort alla saker som behövs, till jag inte behöver någon hjälp.
Lite så är det, har du en diagnos inom Npf så är det som att du ska sitta inne med framgångsvägen själv. Man vet inte vad eller varför, det blir fel hela tiden. Man vet bara att det blir fel. Ändå är det jag som har alla felen, vilket Facit berättar. Jag som ska berätta vad det är för hjälp jag behöver. Jag tycker det var konstigt, då när jag själv fick frågan, jag tycker det är ännu konstigare nu. Det konstiga är att dom fortfarande ställer samma fråga. Stället för att berätta för den som söker att: jag ser det här är problem för dig. Jag ser att det här verkar vara svårt för dig. Jag har träffat andra människor med liknade problem och här har jag en liten låda, där vi ska undersöka om det finns verktyg för dig i lådan.
Jag som söker vården vet inte varför, det blivit så tokigt. Hade jag vetat, hade jag förmodligt gjort annorlunda. Det räcker inte med att få ett diagnospapper hem, sedan är livet som vanligt. Jag kan behöva en samtalskontakt, jag kan behöva andra saker än bara medicin, för att livet ska bli enklare, lättare. Jag kan ha svårt för att ta mig ut i samhället. Kanske inte kroppsligt, utan mera av annan sort. Jag kanske har socialfobi. Jag kan vara rädd för bakterier. Svårt att tala med andra, svårt att möta andras blickar. Det kan vara av anledningarna, som gör att jag inte vågar mig ut i sociala sammanhang. Jag kanske inte vet hur jag ska bete mig. Hur startar man samtal med någon, Vad förväntas av mig i det sammanhang jag ska till. När är tiden inne för att man ska vara på plats, när behöver jag då åka.
Jag kan behöva någon som hjälper mig, strukturera upp vardagen hemma. Jag kan behöva någon som hjälper mig, att det verkligen blir av att slänga saker, som jag sparat på i åratal. Jag kan behöva någon som berättar för mig, vad jag eller hur jag ska göra när jag går upp på morgonen. Vad behöver man göra då? I vilken ordning ska jag göra dom olika sakerna. Hur lång tid ska jag lägga på varje uppgift. Vad ska jag ta med mig, när jag ger mig av till dagens uppgift. Är det något jag behöver tänka på då. Det kan vara så enkelt som vad jag ska ha på mig. Är det varmt eller kallt ute, är det väder för mössa, vantar eller är det en kofta som behövs. Vad ska jag äta för mat, har jag allt hemma. När ska jag ta fram saker ur frysen. Ja listan kan göras hur lång som helst, för vissa av oss.
Man sa till mig att jag behöver en kalender. Jag skaffade en kalender, jag slarvade bort kalendern och jag köpte en ny kalender. Jag visste att jag skulle skriva upp saker i min kalender, men oftast så var kalendern borta. Då gjorde jag som jag gjort innan, jag gör det sedan. Sedan tenderar att aldrig bli av i mitt liv. Sedan, gör att jag upplever misslyckanden. När jag sedan fick tips av att ha kalendern i min mobil. Gick det bättre men aldrig helbra. Just nu har jag ett tag inbillat mig, att jag lärt mig vad sedan är. Det gör jag fortfarande inte. Mitt liv går för fort. Kanske skulle jag behöva ha, mitt professionella jag som hjälper mig att ta fram kalendern, titta i kalendern varje dag.
En gång på jobbet för länge sedan, hade vi måluppfyllelser som klienterna skulle göra varje dag. Det tenderade att en klient, hade svårt att nå upp till sitt mål. Målet var att ta fram kalendern och titta i den på morgonen. Varje dag misslyckade klienten. När jag pratade med en kollega. Frågade jag varför var det så viktigt att hon skulle ta fram kalendern? Det måste ju vara bättre att vi till en början hjälper klienten, att plocka fram den och sedan titta i den tillsammans. Blir det varje dag i veckan, att just det målet inte är uppfyllt så måste man göra annat.
Motivation slår klass. Utan motivation händer inget. Vet man inte varför det är viktigt att ha och titta i en kalender, så gör man inte. Vet man inte var kalendern är, är det ännu svårare att nå målet. Kanske är det det för stort mål, att ens titta i kalendern. Kanske är det från början bara att träna sig, på att kalendern ligger på sin plats. Där kanske det är så att vi i personalen, behöver hjälpa till med att lägga kalendern på sin plats. Den plats som klienten har bestäm, att där ska den ligga. Vissa människor kanske i stället behöver ett bild stöd. Där man tillsammans varje kväll, gör ordning morgondagens bilder. Kanske till och med så att det inte ens är för hela dagen, utan för morgonrutinen, att en del av morgonrutinen är att göra ordning lunchrutinen.
Nu gick jag kanske ner till en lägre nivå än jag själv träffat på, men sådant kan vara viktigt. Att ha en hel dag i planeringen, kan stressa individen. Stress är vad vissa av oss ständigt lever med, där kan det vara lägen att göra planen bara för morgonen. Vad ska jag göra mellan morgon och Lunch. Vad gör jag mellan lunch och middag. Vad behöver jag för strategi, om det inte blir som planerat. Vad behöver jag göra när jag inte har något att göra. Här kan vara sitta och rita, vet vad man ska rita, spela spel, veta hur länge det är okej att spela ett spel, prata med bestämd person, eller obestämd person där man kanske till och med frågar är det okej att prata. Vad händer på kvällen. Kvälls rutin. En bra kvällsrutin kan vara att plocka fram morgondagens kläder. Gå igenom dagen, göra morgondagens planer eller plan. Fundera på vad som gjorde att dagen idag, blev som den blev. Hur blev den, varför blev den….
Det finns så mycket som vi som klarar, inte har med i tanken när vi jobbar med människor. Oftast vill vi så mycket och har på tok för många regler. Jag tänker att varje regel ska vara för att underlätta för individen inte för personalen. Jag vill att alla som är på jobb med människor, ska ha i tanken om makten personalen har. Att vi ska ha i tanken att när vi är på jobbet, är vi i någon annans hem, även om hemmet är ett tillfälligt hem.
Jag skulle inte vilja att det kom människor hit som berättade för mig, att jag inte får dricka kaffe i soffan. Dom hade inte fått komma hem till mig, om det hade varit en regel. Jag vill inte att någon kom hem till mig, berättade för mig att så kan man inte göra. För se där det kunde man, jag gjorde ju. Berätta istället varför, det är bättre att göra på ett annat sätt. Berätta för mig varför det är bättre, visa mig.
Framför allt gör själv. Gör det själv det du förväntar dig, att dina klienter ska klara. Ingen gör för att vi säger, framför allt inte barn. Var en ledstjärna, var den där modellen, som gör det du förväntar dig, att den andra ska göra. Rollspela, rollspel är kul. Man kan rollspela minsta sak, när man kommer på hur man ska göra. En gång var det någon som sa, men nu är häxan här och knuffades lite skojigt. Jag tog tillfället i akt och sa. Men här finns plats för ett rollspel. Jag sa till klienten att denna skulle titta, lät kollegan vara med i rollspelet. Jag är klienten. Nämen här är ju du, du som jag ibland retar mig på, men tycker så mycket om. Jag är glad att se dig och vill ge dig en kram är det okej? Nej, klienten behövde inte öva själv på rollspeladet. Men det viktiga i det var att Klienten stannade kvar, såg själva modellerandet. Rollspel är roligt. Fast det är inte alltid som det uppskattas, där får du känna dig fram.
När jag jobbade på ett boende, gjorde vi ofta olika rollspel. Allt från att gå och handla till att komma hem till sig själv. Vad kan man göra när man kommer hem, till en tom lägenhet? Vad behöver man för att göra saker, man blir glad av. Vem ringer man, hur vet man att den vill prata. Kan man ställa frågan? Hur ska man göra om svaret blir nej, jag kan inte prata nu. Det finns så mycket man kan göra rollspel i.
Nej det här inlägget blev inte vad jag tänkte, men ett inlägg blev det. Det får vara kvar, för det är ett viktigt inlägg, även om jag inte jobbar med sådant just nu.
Tacksamhet idag.
Tack för att jag vaknade till en dag till.
Tack för att min dag igår blev så bra.
Tack för att jag har möjligheten att stå upp när jag skriver.
Tack för att jag ger mig själv den här tiden. Den är viktig för mig.
Tack för alla människor i mitt liv. Även dom som kanske ger mig svar jag inte vill ha. De svaren hjälper mig att lära mig om min själv.
Tack livet för att livet för in i mitt liv. Jag lär mig, jag får uppleva, jag har möjligheten att känna på olika känslor i alla livets delar.
Vad säger Stor Panda och Liten Drake idag?
Jag vill vara lika klok och hel som Stor Panda. Tänk vad sällskapet kan göra underverk. Att dela regnet med någon man tycker om gör att man gillar regnet.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Gardell och Levengood har valt att gå i terapi. Deras kärlekssaga är över, går att läsa. Sorgligt, men så är det ibland. Ibland utvecklas kärlek till något annat än, det man från början hade. Kamratskap säger Gardell, Kamratskap är inte att för akta, men är det kärlek?
Jag vet inte, det kan bara den som är i relationen avgöra. Kärleken är skör, ibland tar den slut. I och med Gardells inlägg på Fb, om att dom nu går i terapi och är vänner fick frågan grov i mig. Vad är egentligen skillnaden? Vad är skillnaden för mig? Är det endast attraktionen som är viktig? Är det andra saker som ska spela in?
När jag tänker utifrån mig själv, ser jag mig inte som skild. Min maken är min bästa vän, han är där när det blåser och är tufft, han tror på mig, stöttar mig i alla mina upptåg, tar hand om mig när jag gråter och står upp för mig när det blåser. Han är den jag delar mina hemligheter med. Han är den som sover bredvid mig. Skulle han inte göra det, hade min sömn varit sämre. Han är där varje morgon, säger god morgon. Behandlar mig med respekt, hyllar mig på sitt sätt. Han skapar tryggheten i vår familj. Han ser på mig ibland, med kärlek i ögonen. Det sker kanske inte alltid. Men när kärleksögonen ser mig, blir jag varm inombords. Han tycker inte att jag ät tokig, utan uppmuntrar mina egenheter. Han är den allra bästa vän, jag kan få. Förutom mig själv, det har tenderat att bli så att jag faktiskt vågar, vara min egna bästa vän. Men det har varit en lång, strävan i att nå dit.
När jag läste om att deras Jonas och Marks saga tagit slut. Kände jag sorg för dom båda. Men jag kände även sorg, för mig själv. Min bild av kärleks, den blev naggad i kanten. Min bild av sann kärlek, skakades om. Jag får rita om min karta igen. För just deras kärlek har varit så viktig, inte bara för mig utan för så många andra. Dom har gått i första ledet, för att människor har rätten att älska, den dom vill älska. Dom har vågat stå upp, för sin kärlek. Vågat och visat samhället att vi finns, det finns flera som är som oss. Vi är helt vanliga människor och vi slåss för rätten att älska någon. Vi står upp för att kärleken handlar om kärlek, inte om vem man älskar. Jo, det gjorde ont att läsa, om att dom nu går i par terapi, Men det säger mig, att dom ger inte upp.
It’s not over until the fat lady sings. Dom ger sig själva, som individer och par, en chans till. Är inte det kärlek, så vet jag inte vad kärlek är. Jag önskar dom av hela mitt hjärta all kärlek i framtiden. Oavsett vad som händer framöver. Jag själv får jobba vidare med min bild av kärleken. Men kanske är det bara att acceptera, att även den sanna kärleken kan rinna ut i sanden. Kanske spelar det ingen roll vad som görs eller händer, ibland bara den försvinner och skapar om sig själv, till endast kamratskap. Vänskap där kärleken mellan två människor blivit annorlunda. I alla fall är dom värda att bli älskade igen, oavsett om det är med varandra eller andra. Kanske behöver jag inte göra om min bild av kärlek. Kanske är detta bara en bit till som fattades i den där vackra sanna kärleken. Jag vet inte.
Nog om detta för nu.
Tacksamhet.
Tack för en ny morgon och dag.
Tack för att jag vågade köra bilen idag fast det såg halt ut.
Tack för att jag får vara i alla den kärlek som jag befinner mig i.
Tack för att livet ger mig så mycket som jag tycker om
Tack för allt det där andra som sker det ger mig mera erfarenheter, och nya känslor och tankar.
Vad säger Stora Panda om dagen idag ?
Stor Panda och Liten Drake James Norbury.
Ibland är det dom små stegen som gör förändringen. Oavsett om du står still eller gå så är förändringen där. Oavsett om du vill eller inte.
Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.