Sonens el cykel är borta. :(

God kväll i stugorna. Igår blev äldsta hemmavarande sonens el cykel stulen igen.

Jo det är igen, för ett halvårsedan blev den stulen men, då tog vi tillbaka cykeln av den som stal den. Eller tog och tog. Vår dotter, vår minsta grabb, äldsta hemmasonen och maken. Var jobbiga, genom att följa efter tjuven, då han cyklade på cykeln. Maken blev kallad det ena och det andra, av tjuven. Men till sist när han såg att vi var många som höll koll på honom, lämnade han cykeln. Han lämnade även ett par intrasslade hörlurar, i ena hjulet. P A hette tjuven då. Det är så ungdomarna i samhället, kallar honom. Fast dom säger hela namnet jag Använder bara initialerna, för att inte lämna ut honom. Denna gången var det inte han som stal den, för han är inlåst. Men mellangrabben som var i centrum, misstänker en tjej, som även hon använder saker som inte är bra för kroppen. Detta för att hon är en kompis till han som sitter inne och igår fick hon inte åka med bussen, den körde ifrån henne. Hon blev arg så hela samhället hörde henne, och hon gick mot centrum precis i anslutning till att cykeln blev stulen. Hon har tydligen även genom pistolhot, fått med sig varor från ICA här i byn.

Vår lilla idylliska by där vi tror att allt är lugnt och fint. Är tydligen inte det alltid. Ett falskt skimmer är det som omsluter våra tankar, om att det är så lugnt och skönt här i byn. Igår var jag och mellangrabben ute och letade efter cykeln. Efter oss åkte maken och stora sonen ute en tur. Men ingen cykel är funnen. Sonen är ledsen, men nu när cykeln är stulen vill han bara ha tillbaka den för att skänka bort den. Han vill inte ha den. Jag kan förstå känslan, man vill inte ha tillbaka. En gång hade jag inbrott i källaren då jag bodde i götet. Känslan av att någon varit inne i källare och tagit saker från mig, var olustig, fast dom stal en dator är jag glad att den inte kom tillbaka. Jag hade inte viljan ha den, samtidigt som jag inte då ville att tjuven skulle ha glädje av den. Hade den kommit tillbaka, hade jag nog slängt den.

Det är bara att acceptera att cykeln är borta, tror inte sonen kommer att köpa en ny. Världen har gjort han illa, verkligheten har kommit i fatt även vår son. Vår son har Autism, just sådana här händelser är svårare för honom, än för oss utan Autism. Vi har haft många långa samtal dessa dagar.

Idag åkte jag iväg tidigt hemifrån. Jag skulle få passa Hugo som är mitt barnbarn. Han är snart två år. Jag var hemma hos Hugo redan kl 7 i morse.

Hugo är rörlig, hela tiden händer det saker, när man är med Hugo. Att sitta still och titta på film, är inte ett alternativ. Utan det är nästan hela tiden att Hjärtat sitter i halsgropen. Nej Hugo inte klättra där, Nej Hugo inte göra så, bära bort honom försöka, roa honom med mindre farliga saker. Måste erkänna att jag misslyckades totalt, med att roa honom med vanliga sånger och danser. Nej det var klättra i fönster, soffa, hoppa från soffan till andra soffan och lite mera. När jag kom hem, skulle jag haft möte som var avbokat. Det gjorde att jag gick och la mig. Somnade och sov tungt tills, sonen ringde och väckte mig. Han ville fråga om jag var avskräckt. Nej var mitt svar, men jag får vila mig mellan varven. Alltså jag förstår inte hur sonen och hans fru orkar. Men det är ju så när man är förälder, då måste man orka. Men jag blev verkligen helt slut, efter dom där sex timmarna som jag var med Vildbattingen. Fast det var jobbigt, var det väldigt roligt.

Tacksamhet.

  1. tack för att jag vaknade i morse.
  2. tack för att jag fick förtroendet att passa lilla Hugo.
  3. tack för att jag orkade.
  4. tack för att vi rider ut den här stormen med den stulna cykeln.
  5. tack för att jag har så många härliga människor omkring mig.

Vad säger Stor Panda och Liten Drake idag.

Ja, börja om på nytt…. jag tror inte sonen igen kommer att köpa en ny el cykel, Han har tappat förtroendet och tryggheten i att äga en cykel. Alla pengar han sparade för att köpa den där el cykeln, All hans glädje som han kände i att ha en sådan fin cykel. Han hade själv sparat ihop en 10 12 tusen för att inhandla cykeln. Förra året lämnade vi in den för service och han var åter igen glad för att den var lagad och fin. Nej, jag tror inte han vågar köpa en till. Om han gör det så kommer han över säkra så att inte någon kan ta den. Han har pratat om att gps i cykeln hade varit bra och han har kollat in massor av lås. Skulle han våga köpa en ny tror jag det hade varit lås på lås på lås.

Nog för idag.

Katten har hitta sin plats på nya skrivbordet.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Rulla till toppen