Månad: februari 2023

Godmorgon, idag vaknade jag försent för badet. Dotter och hennes familj var här igår kväll och kvällen blev sen. Den blev för sen. Men vaken är jag och morgonen har varit min sedan kvart i åtta. Igår hade jag lite känning av Ménières sjukdom. Bara ett litet, Jag var lite svajig. Till en början fattade jag inte vad som var fel, utan kände bara av lite yrsel. Men efter ett tag, blev jag trött och sov i timmar. Det var då maken frågade, om det inte var den där riktiga yrseln, som gjorde sig påmind. Symtomen är de där som brukar, fast inte så kraftfullt som det brukar vara. Tre veckors jobb och jo, där är jag igen. Dags att gö något. Som tur är, har jag en tid till min öronläkare om några veckor. Jag får hoppas att det inte blir värre, än det just nu har varit. Då överlever jag och kan gå till jobbet. Något som jag upplevde igår med yrsel, var att hörseln blev påtagligt sämre. När det var flera som pratade, hörde jag inte vad någon sa. Just nu ringer det i öronen som kyrkklockor. Det riktigt tjuter. Idag hade vi tänkt åka till stan, för att inhandla en vår jacka till mig. Men det får vara, för jag vill inte vara ute bland folk om jag blir riktigt yr.

Dessutom så sover maken ännu, vet inte hur länge han kommer att sova. Han har ju en helt vanlig sömnrytm, gör att han vaknar när kroppen är utvilad inte som jag. Jag som vaknar efter klockan och har på sin höjd sovit fem timmar i natt. Det får bli att köpa jacka, när jag känner mig bättre. Det bor för många efterkänningar av yrseln i kroppen idag. Har tre pass jobb, sedan ledig dag igen. Skulle yrseln göra sig påmind igen, vill jag att det ska bli på torsdagen, då jag igen är ledig. Här får det bli att packa in tvätten som jag tvättade i fredags, stryka det som nu torkat. Ta det lugn så att jag orkar med morgondagens jobb.

Dottern frågade om jag kunde hjälpa dom med deras förråd. De ska få gymmet av oss och en bänkmaskin. Men innan dom tar hem det måste de göra ordning i förrådet. Skulle jag kunna hjälpa till med sådant? Jag som samlar på allt! Hmm, Kanske är det ett bra sätt att träna sig på att slänga? Kanske är det även ett bra sätt att träna sig på att organisera saker? Det hade jag behövt göra. Det skulle kunna bli så att det även blir bara ett förråd här hemma och inte som idag tre. Vi behöver utrymmet till annat. Jag skulle vilja ha plats för att igen måla. Just nu är sakerna intryckta i gymmet, där finns just nu inte någon plats för att utöva målning utan endast förvaring. Inte ens ett ställe för att få inspiration till träning som det ser ut just nu. Kanske är det en idé att åka hem till dottern och hjälpa dom att organisera, för att sedan ta tag i rummet här nere i källaren och få det till målar och kontorsrum. Men inte idag, nej nu ska jag kurera mig från yrseln. En film eller två ska få hjälpa till.

Tacksamhet.

1. Tack för att yrseln inte var så väldigt mycket igår utan mera något jag stod ut med.
2. Tack för att jag var ledig igår när det var en yrseldag. Då slapp jag misslyckas.
3. Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag idag.
4. Tack för att dottern med familj kom till oss igår.
5. Tack för min fina morgon.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Ett inlägg för dagen idag. Hm har orden tagit slut? Det känns lite så. Kan det beror på att jag inte åkte till Sjön idag? Tror inte det. Men till sjön åkte jag inte. Jag var rädd för att stormen Otto skulle fällt träd på vägen till sjön. Nu vet jag inte om det blåst något värre här än vanligt. Det jag upplevde här var att lamporna blinkade till några gånger igår, inget strömavbrott utan bara blinkningar. Den kan inte ha varit så farlig just här, den där stormen Otto. Men jag tänkte en tanke om att jag får se hur mina badsystrar tog sig fram idag för att kanske prova på ett bad i morgon.

Morgonen har förflutit med tv spel, morgonkaffe och fixa till i köket. Det är riktigt mysigt att sitta i soffan och spela tidigt på morgonen. Nu kör jag bara racerspel men kul är det.

Solen skiner ute och vädret ser inbjudande ut. Idag tränade vi katten på att vara ute på altanen. Han är lite rädd för nästan allt. Han är noga med att altandörren är öppen så att han kan ha en reträtt väg. Under vissa stunder när det blir för otrevligt ute går han in genom dörren igen, för att i nästa sekund smyga sig ut igen. Han smyger med låg svans och rygg. Det ska bli kul när vi kan spendera mera tid där ute på altanen kanske vågar han sig då ut på gräsmattan. Jag tror vi fått en riktig liten fegis till katt. Fast han är ju inte så gammal ännu.

Han är bara 7 månader gammal. Då får man vara liten och lite rädd. Men det ska bli skönt när han vill vara ute och leka av sig. Då kanske tavlorna får hänga kvar på väggarna, blommorna stå fint på fönsterbänken och vi kanske inte behöver skydda fötter och händer när han är leksugen. När vi går och lägger oss vill han gärna leka. Då vill det till att packa in sig i täcket för att inte bli skadad. Han älskar att leka gömme under täcket och smyga fram och rivas. Fötter får vi snabbt skydda om vi vill ha dom kvar.

När jag bloggar vill han gärna vara med på ett hörn.

Det är roligt att ha katt, han har blivit som en familjemedlem men en bestämd lite herre när han är här på insidan. Han är snålsmakad och bara viss mat duger åt den lilla herren. Jag köpte dyrt foder i djuraffären och tyvärr är det inte lika gott som de billiga mindre bra fodret. När det gäller blötfoder är det bara ett speciellt foder som gäller. Allt annat foder vi köper äter han bara upp gelen av. Det går inte att vänta ut honom för han vägrar äta det. Igår skulle jag bjuda på leverpastej men det dög inte. Han är inte alls som vår gamla katt som åt allt han kom över. Nej det här är en lite mera finsmakare. När vi har lite fredagsmys med räkor och kräftor får man nästan stå upp och äta för han är först fram och ger sig inte om han inte får massor av räkor som han sedan leker med. Nä det här en katt som vet vad som smakar bäst och nöjer sig inte med mindre än så. Fast jag inser att det är vi som är bovarna i dramat. Vi har skämt bort den lilla stackaren och gett upp det där med att vänta ut. När vi äter frukost är han på bordet och vill äta med oss. Det hade vi bestämt innan att han inte fick vara på bänkar och bord. Den fajten vann han snabbt. Jag hade bestämt att han inte får klösa på möblerna det har jag gett upp. Vårt hem finns det nu synliga tecken på att vi är med katt.

Oj då, jag som inte hade några ord kvar, hm hade fel som jag så ofta har. Jag hade tänkt att skriva om arbetsgrupper och inga och någon som vi så ofta har som anställda. Det får bli ett annat inlägg ser jag. Jag måste ta hänsyn till mina läsare som inte vill ha milslånga inlägg.

Nog för nu, ha en fin Lördag. Ta hand om dig.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag.
2. Tack för att jag verkligen tog hand om strykaretvätten igår. Nu är den ett minne och jag har igen strukna kläder att sätta på mig.
3. Tack för en härligt trevlig ledig dag igår. Det behövdes.
4. Tack för att även denna och morgondagen är lediga dagar.
5. Tack för att jag har en blogg att skriva i. Det är så skönt att sitta här och bara skriva fast jag tror att orden är små och sparsmakade.
6. Tack för att jag är mig så som jag är.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Ibland är det viktigt att stänga av, släppa saker och packa in i paket för att orka gå vidare, gå framåt.

Igår på jobbet på kvällen hörde jag Canada gässen, som flög på himlen. Fattar ni? Canada gäss det säger mig vår, det säger mig sol, fast just nu regnar det.

Idag hade jag bestämt mig för att inte bada. Gå och lägga mig när morgonbestyren var över. Inget bad utan krypa ner i sängen och sova en extra stund. Men när klockan närmade sig halv åtta så var det som om jag hade en Autopilot i kroppen som gjorde alla dom där bestyren som är med bad. Borsta tänder sätta upp håret i en tofs. Av med nattlinne och på med morgonrock, mössa och benvärmare. Helt plötsligt stod jag där vid sjön och tog kort på omgivningen. Idag blev det att klä om i badstugan, ute var det en snålblåst i vinden som var riktigt kylig innan jag badat.

När jag stod där naken vid sjön, funderade jag in i det sista, på om jag verkligen skulle bada. Tanken blev men det kanske räcker med att stå här uppe på land och bli kall. Men den tanken slog jag bort, genom att ändra tanken. Tog steget ut i det kalla vattnet, Ett steg andas, två steg och ta resten av alla steg tillsammans med tanken andas lugnt. Fokus på steget och helt plötsligt stod jag där i vattnet som nådde mina axlar. Fokus på omgivningen tillsammans till mina badsystrars huva, hoohoo och deras läten när de också doppade sig. Där stod vi i dimman, njöt av kylan och vad kylan gör med våra kroppar. Efter fyra minuter var jag klar. På vägen mot trappan upp till badstugan kom jag på varför, varför autopiloten sätter in när den ska. Dom där baden, är som skönast de dagar jag tänker att dom inte alls är sköna. Idag vart badet ett bad jag absolut inte ångrar. Fast egentligen ångrar man bara dom bad som inte blir av.

Samtalet i badstugan idag blev strykning, det var jag som tog upp tråden. Jag har fuskat ett tag med min strykning. Vissa hade slutat med att stryka, en annan berättade att hon som jag hade fuskat och lagt upp en plan hur hon skulle få tvätten struken. Jag önskar att jag hade kunnat göra samma plan men, det blir allt att försöka få till allt idag. Jag vill ha två hela lediga dagar, utan strykning i helgen. Nästa helg jobbar jag igen, har en full vecka nästa vecka. Så det blir att brotta ner mig helt i den där högen idag.

När jag kom hem, blev det autopilot igen, hänga upp badskor, plocka bort sängkläder och ner i källaren för att börja tvätta. Tända en brasa i kaminen, Gå in i duschen och göra slut på allt varmvatten. I dag hoppas jag att inte maken läser bloggen. För göra slut på allt varmvatten, är en synd i den här familjen. Här är det fyra minuters duschar som är målet. Men mitt långa hår och den kalla kroppen behövde varmt vatten och det i massor.

Så nu sitter jag här, känner mig varm och härligt stolt över det kalla badet, men även över att jag äntligen tvättat mitt hår igen. Den där hårtvålen jag köpte för några månader sedan, är inte ett alternativ längre. Jag får det inte att fungera. Jag har för långt hår och det är svårt att orka, hålla ut med mellanrummet mellan tvättar. Jag hatar verkligen när håret känns smutsigt. Det får vara hur bra som helst, men det är inte min kopp te. Veckan har förflutit i jobb, jobb jobb jobb. Har haft ett sådant där medarbetarsamtal i veckan. Det väckte många frågor. Men även så väcktes den där riktiga Carina, i mig. Hon som lite somnat av och inte gjort det hon ska. Men under samtalet väcktes hon till liv, nu ska hon igen göra som hon brukar. Här handlar det om att sätta gränser emot mig själv.

Just nu kämpar jag på med att vara ledig. Det är svårt för mig. Jag måste se till att vara hemma, när jag är hemma och inte tänka jobb då jag är ledig. Måste igen hitta till det här med att när telefonen är inlämnad och nycklarna är i skåpet, är jobbet klart. Jag kunde det innan tjänstledigheten. Nu har jag svårt att hitta tillbaka till att jobbet är på jobbet och hemma är hemma. Det är så enkelt att en extra gång, genom ett telefonsamtal dit checka av och säga oj det där får inte glömmas, idag innan jag badade föll jag på målsnöret och gjorde en extra grej. Dumt, men det bara blev så. Nu medans jag skriver här, var jag tvungen att checka av en ledighet jag sökt. Så dumt av mig, för jag hade kunnat gjort det, när jag är på jobbet nästa vecka. Ändå blir det så att jag gör saker som ingår i att jobba här på hemmafronten. Till exempel att sitta här och skriva om det just nu, säger mig att jobbet är fortfarande inte riktigt klart för mig. Så dumt för det är så viktigt för att jag ska må bra att vara ledig när jag är ledig. Förhoppningsvis kommer känslan av ledighet, snart så att inte tankarna spinner på i 230 hela dagen.

Igår ringde min bror, när jag var på rast. Han berättade att han hade varit tvungen att lämna mammas hund, som han har tagit hand om till veterinären. Lilla Tussie hade blivit sjuk. Så sjuk att det var dags, för Tussie att lämna detta jordeliv. När vi lagt på, rann tårarna, ska erkänna att dom faktiskt rinner även nu när jag skriver. Jag stod där i garaget utanför avdelningen och grät. Försökte dölja det, när någon gick förbi. Men vad jag grät. Ringde maken men, det var bara att stå där och låta tårarna rinna klart, innan jag igen gick in till avdelningen. Tog på mig den professionella rocken och lät tårarna vara där ute i carporten.

Mammas hund som liksom blev kvar här i livet, efter att mamma som vi begravde i höstas. Nu finns inte ens hennes hund kvar. Jag som trodde att sorgen var klar, inser att det är inte hunden jag sörjer. Utan den där sista biten av mamma. Den lilla hunden, var den där sista biten av mamma. Nu känns det som om något mera försvunnit. Det är en konstig känsla i mig, för just hunden hade jag inte så mycket känslor för. Det handlar om mamma, det handlar även om mina känslor för min mamma. Det handlar om mina handlande och icke handlanden. Men det är och känns sorgligt i mig, tårarna som jag trodde jag gråtit klart, bor igen i mina ögon. Dom gör ont och dom känns, Förmodligen är det både samvetstårar och saker genom åren. Men jag tror det är mest samvete, tankar, sorg över att jag inte gjorde, att jag kunde gjort mera, även en sorg i att allt inte var så rosenskimrande alltid. Jag kunde gjort mera, jag kunde varit mera dotter, till min mamma. Så som en dotter ska vara.

Kanske är det den där strykhögen som hjälper mig med att stänga av, både jobb och sorgetårarna och vara här hemma. Vara ledig på riktigt. Det säger mig att det är dags. Just nu är det dags för mig att lägga i en vedpinne till i kaminen och ta mig ann den där strykarhögen. Det här får vara inlägget för dagen. Ha en fin dag, ta hand om dig.

Tacksamhet.

1. Tack för autopiloten i mig som tog mig till sjön.
2. Tack för att jag fick vakna till ännu en dag.
3. Tack för att jag har ett jobb att gå till.
4. Tack för de fantastiska dagarna jag haft på jobbet. Det frön man sår, har börjat växa till sig på jobbfronten.
5. Tack för att jag är så som jag är, tack för att jag vågar vara precis den där härliga kvinnan jag är.
6. Tack för badet idag, och den varma duschen som sedermera blev lite kallare.
7. Tack till livet, tack för tårarna som blev igår. Dom gjorde kanske lite mig hel.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgonen kommer först i morgon. Just nu gäller. Ta hand om dig.

Kärleken till våra barn – Den otröttliga kärleken i smått och stort

Kärleken till våra barn är en av de starkaste och mest omtänksamma formen av kärlek som finns. Det handlar om en otröttlig och evigt närvarande omsorg och tillgivenhet, oavsett vad som händer.

När vi har en kärlek till våra barn, är vi alltid där för dem, och vi gör vad som helst för att stödja och skydda dem. Vi uppskattar deras unika kvaliteter och möjligheter, och vi hjälper dem att växa och utvecklas.

Men att vara en förälder innebär också en stor ansvarighet. Vi kan ibland känna oss stressade, rädda eller utmattade. Men det är viktigt att komma ihåg att vi är den största kärleken i våra barns liv, och att vår kärlek kan hjälpa oss att ta itu med utmaningarna. Genom att vara närvarande, omtänksam och tillgiven, kan vi bygga en relation med våra barn som är stark, positiv och som hjälper oss att växa tillsammans.

Kärleken till våra barn är en livslång uppgift, så låt oss ta hand om den och visa våra barn den kärleken som de förtjänar. Kärleken till våra barn är inte att göra allt för dom, utan mera att göra det dom ännu inte klarar av.

Vilka uppfattningar vi har av oss själva, speglar och sätter rot i hur barn sedan ser på sig själva. Har vi uppfattningen om att alla andra är så mycket bättre, är det ganska så troligt att barnen kommer att ärva den uppfattningen om sig själv. Känslan av fattigdom, oavsett vad det är så är det känslor som vi speglar över på våra barn. Här gäller det att jobba med sig själv, vi vill ju att barn ska känna att dom duger, precis så som dom är. Då gäller det att du och jag som förälder duger för oss själva. Lever vi i destruktiva relationer så tenderar det att bli normala, vi sätter inte värde på oss själva och det är sådant som barn sedan ser och tror att det är så livet ska levas. Lever vi i relationer där vi blir slagna eller slår, då är det något vi lär barnen att det är så livet är. Döttrar hittar män som liknar deras fäder. Söner hittar kvinnor som liknar deras egna mödrar.

Kärleken kan vara att säga nej, när det behövs. Kan vara att säga nej det där klarar du. Nej du är bättre än så. Kärleken till barnen är en kärlek som klarar det mesta, när dina avsikter är goda. Barn gör inte vad vi säger utan gör det vi gör. Vi är modeller i barnens liv. Vi modellerar genom det vi gör och säger. Hur vi bemöter svårigheter, hur vi hanterar våra liv. Vår ekonomi, hur vi är i alla sammanhang i livet.

Det är viktigt att vi rustar våra barn för livet i alla dess skeenden.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar idag ger möjlighet att så frö för morgondagen. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

till familj. En relation som varar för livet

Familj är den största kärleken vi någonsin kommer att uppleva. De är de personerna som vi har den starkaste banden med, och de är de som alltid kommer att finnas där för oss, oavsett vad.

Kärleken till familj innebär att vi tar hand om varandra och stöttar varandra i alla livssituationer. Det innebär också att vi förlåter varandra och tar oss igenom svåra tider tillsammans.

En relation med familjen är unik, eftersom det är en relation som vi har haft hela vårt liv. Vi har upplevt många minnen och erfarenheter tillsammans, och det är dessa minnen som stärker vårt band med varandra. Detta formar oss som individer.

Det är viktigt att ta hand om våra familjeband, och att visa kärlek och uppskattning till dem som står oss närmast. Genom att göra det kan vi skapa en relation som varar för livet och som vi alltid kommer att vara tacksamma för.

Så, låt oss ta vara på den kärleken vi har till vår familj, och visa dem hur mycket de betyder för oss. På så sätt kan vi skapa en relation som är stark, trogen och varar för alltid.”

Relationen till familjen är inte helt lätt för alla, Det beror på vad vi upplevt tillsammans. Men oavsett vad vi har för relationer i familjebanden, är det band som binder oss samman.

Familjekonstellationer…. En djupdykning i familjerelationer

Familj är en grundläggande del av våra liv och vår identitet. Varje familj har sin egen unika sammansättning och relationer, och det är viktigt att förstå och respektera dessa relationer. Familjekonstellationer är en viktig faktor som påverkar vår utveckling och vår uppfattning om oss själva och världen runt omkring oss.

Det finns många olika typer av familjekonstellationer, inklusive traditionella familjer med en mamma, pappa och barn, ensamstående föräldrar, adoptivfamiljer, blendedfamiljer, och många fler. Vardagssituationer och livshändelser som skilsmässa, död, och nya relationer kan påverka sammansättningen av en familj och dess relationer.

Familjerelationer är inte alltid enkla och kan vara fyllda med komplexitet och utmaningar. Men trots dessa utmaningar, är familj ofta en plats för stöd, kärlek och tillit. Familjerelationer har också en märkbar påverkan på vår personliga och emotionella utveckling, och kan påverka våra beslut och livsval.

Det är viktigt att vara medveten om de olika familjekonstellationerna, förstå de möjliga utmaningarna och belöningarna som följer med dem. Detta kan hjälpa oss att förstå och respektera andra människors erfarenheter och familjerelationer. Vi bör också arbeta för att främja en inkluderande och stödjande samhällskultur som erkänner och värdesätter alla typer av familjerelationer.

I slutändan är familj en fundamental del av vår identitet och vår livsresa. Genom att förstå och respektera familjekonstellationer, kan vi bygga stärkare och mer stödjande relationer med de människor vi älskar mest.” Oavsett vilken relation du har till din familj, har relationerna i de sammanhang format den du är idag. I sammanhang där du inte känner igen situationer tar du de roller du lärt dig genom livet. Oftast när vi är unga säger vi, jag ska aldrig bli som….. Men det tenderar att i vissa stunder så känner du sedan att men oj, det är precis så här som ……. skulle ha gjort. Eller nu sa jag precis så som …. sa då när det hände.

Familjen är en kärna som formade den du är idag, samtidigt så är din utveckling även från tiden du gick i skolan, blev tonåring, ung vuxen. De relationer du hade då är även de en inverkan på vad och var du står idag. Din uppfattning om dig själv är byggd på stenar, av de människor du mött genom livet. Tänk vad viktigt det är att du i detta sammanhang, är den du är och att även du skapar grunden till människor, du möter genom ditt liv. Dina ord kan bli någon annans sanning. Ord, bemötande och förhållning till livet är viktiga saker som du förmedlar till andra.

Blev det här inlägget konstigt? Jo det känns lite konstigt men i temat kärleken är saker konstiga men även helt självklara i vissa fall. Är kärleken evig? Jag vet faktiskt inte. Jag vill att den ska vara det. Men här sviktar min tro på att den verkligen är det.

Nog för idag.

Ja, ibland ramlar vi ner i en grop, då är familjen viktig. Kanske kommer dom ner i din grop och i alla fall håller dig sällskap.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

God kväll i stugan, säger man så. I alla fall säger jag så. Idag får det bli ett kvällsinlägg. Jag har haft fullt upp med annat idag. På morgonen åkte jag till stora sonen, han var hemma med lillgrabben som inte får gå till Dagis. Han har ögoninflammation men har haft det en vecka eller två. Läkaren säger att det inte smittar längre men dagis säger nej, han är sjuk. I alla fall åkte jag dit och umgicks med dom båda. När Torp öppnade blev det en sväng dit. Lager 157 hade lite rea och jag passade på att köpa lite kläder. Efter det åkte vi till Orientlivsen som är helt grym. Där har dom allt i vad det är grönsaker. Grönsaker till ett billigt pris. Men jag handlade ändå för en femhundring så nu kan ungdomarna här, bada i frukt och grön. När jag var i affären träffade jag igen en ung vuxen, som jag för några år sedan jobbade med i ett HVB hem. Ännu en framgångs saga fick jag ta del av. Han hade fått uppehållstillstånd och jobbade på sitt jobb. Ett fast jobb. Det var så roligt att träffa honom och höra hur det hade gått för honom.

Min farmor sa en gång till mig att det viktiga i livet är mötet med människor. Just de här möte med dessa afganska pojkar jag ibland träffar, är extra roligt att möta.

Varför jo för det pratas så mycket skit om dom som kom hit 2015. Dom jag har haft kontakt med då för länge sedan. Nu träffat är det framgångssagor. Dom kämpar på, jobbar och studerar. Vissa har tagit körkort, andra inte. Då när jag jobbade med dom. Trodde jag på dessa ungdomar. Ofta fick dom höra av mig att jag trodde på dom. Jag brukade berätta, att dom nu har alla möjligheter att lyckas med livet.

Tänk dom jag har haft kontakt med, eller mött i olika sammanhang har lyckats. Dom gör som oss övriga medborgare, jobbar kämpar på och gör det dom ska. Så fult ord off ni som har så mycket illa att säga om de som kommer till vårt land och bosätter sig här. Ni har inte en aning om vilka duktiga pojkar och unga män från främmande länder som jag träffat i mitt liv. Ni snackar i alla fall strunt när ni kastar ur er massa skräp.

Nej kvällen är här och jag vill sticka på min tröja jag håller på med. Inlägget får räcka för idag.

Tacksamhet.

1. tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag.
2. tack för att jag tog mig till sonen idag.
3. tack för att priserna på det jag köpte var humana.
4. tack för att skolsamtalet idag gick så bra och det var så enkelt.
5. tack för att mitt liv är så där mjukt härligt bra.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

God förmiddag, idag vart det en riktigt härlig mysig morgon. Den började tidigt som den alltid gör för mig. Redan innan klockan slagit 6 satt jag i soffan och drack mitt kaffe. Har läst eller hört någonstans att det är inte någon idé att dricka kaffe det första man gör på morgonen. Man ska vänta en halvtimma eller timma. Det gör inte någon nytta innan det. Men jag dricker mitt kaffe, det första jag gör. Eller nu blev det fel.

För rutinen är mera starta kaffemaskinen, ge katten mat, hälla upp mjölk i koppen till kaffe och sedan köra programmet för en Latte. Därefter blir det att kolla av kattlådan uppe, torka av något i köket och ta koppen med det rykande kaffet. Sätta mig i soffan i vardagsrummet och kolla av sömn-appen.

Det här är en rutin som inte kan brytas av mig det är min rutin. Sitt där i soffan och vara i stillhet. Prata med mig själv om att det är så dumt att packa ihop väskan för bad, så dumt att gå ut i kylan och sätta sig i en kall bil. Det är så dumt att åka i väg till sjön doppa sig och frysa en stund på morgonen. Jo så går tankarna innan kl 7.00 Klockan 7.30 är väskan klar, jag är klar och inom några minuter sitter jag där i bilen och är på väg till sjön. Väl vid sjön ångrar jag inte en sekund, att jag tog mig till sjön. Det är så härligt att åka den där milen se vädret, omgivningen och skiftningarna i naturen. Det är så härligt att gå ut bilen, ta mina morgonkort på sjön, höra mina badsystrars bilar närma sig badplatsen. Det är mindre härligt att ta av morgonrocken, när badskor och vantar är på. Då när jag är klar för badet, då är dom där petitesserna innan borta. Då gäller det att få in rätt andning, ta stegen ut i det kalla vattnet och få den där kicken av kylan. Först blir det kallt, isande kallt efter några sekunder är känslan en helt annan och jag förstår igen, varför jag gör den här resan till sjön. Idag hade månen tappat en halva av sin kropp i sjön. Det var som en framsida på en sagobok. Men en verklighet, helt otroligt vackert. Jag ångrar inte att jag åkte den där milen.

Efter bilderna blir det ADHD snacket.

ADHD

Jag hade igen tänkt att skriva om ADHD. Ämnet är så viktigt och det behövs tankar. Nu önskar jag att jag hade haft flera videor av de föreläsningar jag gjort. För budskapen är så viktiga. Det handlar om förutsättningar i livet, det handlar om egenheter man lägger till med för att orka vara levande i vardagen, det handlar om gener från generationer, led som visar på varför man lägger till med saker i livet för att faktiskt orka leva, orkar ta tag i det som behövs tas tag i. Livet flyter på fast man har ADHD, men för vissa av oss flyter det på mera trögt. Enkla saker är höga som berg för vissa av oss, det som är enkelt för mig kan vara ouppnåeligt för någon annan.

Att betala sina räkningar kan vara en konst, som vissa inte knäcker. Att städa, tvätta, handla, göra saker i rätt led, av hålla sig från att rasa ut i ilska. Ja, nästa vad som helst kan vara en svårighet som tar på energierna, för någon som har någon form av de olika egenskaperna inom NPF. Människor dom möter säger det är bara att gö, men herre min skapare det är väl inte så svårt, när ska du fatta, Men skärp till dig, du klarade det innan. Eller den klassiska, fast han är bara lat. När jag hör sådana uttryck, då ja då får jag räkna till 100 baklänges, ta till andningsteknik, backa och ändå ändå blir det en vulkan i mig.

Idag har jag lärt mig att inte bubbla ur mig, allt det där som bubblar i mig. För bubblar gör det. Oftast då i alla fall förr, bubblade det så mycket i mig att jag efter jag sagt det, jag hade att säga. Då fick skämmas efteråt. Idag med en pytt-liten gnutta av självkontroll, brukar jag med ansträngd stämma säga att så kan man tycka, men just det där med lathet handlar det inte om!

Min dotter jobbar på ett boende där hon möter olika människor med olika svårigheter. Hon är utbildad stödpedagog. Hon handleder sina kolleger och hjälper till med att hitta stöd i vardagen för boendet. Igår la hon ut en sådan viktig bild i sina sociala medier som är Viktig. Det handlar om det där med vem är det som jobbar. När vi personal får frågan av de som tar emot vår hjälp. När dom ställer frågan om vem är det som jobbar i morgon.

Det är en viktig fråga för vissa, det handlar om den boendes vardag. En fråga som säger så mycket, om hur det är att vara den som tar emot mitt jobb, ditt jobb. Vem är det som jobbar i morgon? Ja vem är det? Den som jobbar i morgon, gör att om jag hade varit vårdtagaren så får jag ha en plan, jag har en uppfattning om hur jag får ha det i morgon. Kommer vi följa den planeringen som är planerad? Kommer det bli så som jag vill ha det, eller kommer jag som vårdtagare få kämpa mig att stå ut.

Ditt jobb, någons vardag.

Jo så är det ibland, ibland är det så att min vardag, den där vardagen som vi alla tar som en självklarhet, är olika från olika dagar och då kan det bli beroende på vem som jobbar. Det kan vara så att just den dagen, får jag krav som jag egentligen inte klarar av. Mitt jobb är någon annans vardag.

Mitt jobb, är någon annans liv i sitt vardagliga liv. Det gör ont i mig när jag läser det jag skriver, Inser att jag även lilla jag ibland glömmer av att mitt jobb är någon annans vardag. Det får jag inte göra. Det som är tragiskt i detta, är att jag inte är ensam om att glömma av det. Min morgon, kan spegla av sig i mitt jobb. Här gäller det att glömma gårdagens jobbtråkigheter och börja om. Nystart, ta på nya glasögon i dagens pass. Ha i minnet det som fungerade igår och ha i minnet att min morgon ska inte påverka någon annans vardag på jobbet. Ta på den professionella rocken och bli den där glada omtänksamma strukturerade vårdgivaren som vårdtagaren alltid, alltid har rätt att få.

Jag lägger ut lite videos på gamla föreläsningar jag haft genom åren. Just nu känner jag det tråkigt att jag inte filmat mera. Men här är små korta filmer som kan vara bra att ha tänka på. På med de nya glasögonen idag på jobbet, möt den du möter med intresserade ögon och se möjligheterna se vardagen, så att den du möter har en vardag som är den bästa vardagen han eller hon har.

Just dom här föreläsningarna är några som jag har kvar i minnet och där bor så mycket värme i stunderna.

Självbilden utanförskap

kognitiva hjälpmedel, seismograf och impulsivitet.

Lite OCD företeelser

Förutsättningar

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Lär dig att säga nej

Lär dig att säga nej är en viktig del av självkärlek och hälsosamt självbild. Det handlar om att stärka din förmåga att sätta gränser och ta ansvar för din egen tid och energi.

Många människor har svårt att säga nej på grund av rädsla för att göra andra besvikna eller bli ogillade. Men det är viktigt att inse att du inte kan tillfredsställa alla, och att du inte behöver göra det heller. Att säga nej kan hjälpa dig att skydda din egen tid och energi och förbättra din självkärlek.

För att lära dig att säga nej, kan du börja med att identifiera dina gränser och prioritera din egen tid och energi. Du kan också öva på att säga nej på en artig och självsäker sätt, och lära dig att hantera eventuella negativa känslor som kan uppstå.

Lär dig att säga nej är en viktig del av självkärlek eftersom det hjälper dig att ta ansvar för din egen tid och energi och att stärka dina gränser. När du lär dig att säga nej och sätter gränser för dig själv, kommer du att känna dig mer självsäker och i kontroll över ditt liv, och det kommer att öka din självkärlek och välbefinnande. Så lär dig att säga nej idag och börja ta ansvar för din egen tid och energi.

Ge dig själv tillåtelse

Ge dig själv tillåtelse är en viktig del av självkärlek och hälsosamt självbild. Det handlar om att visa dig själv nåd och medkänsla, och att acceptera dig själv som du är.

Många människor är hårda mot sig själva och har svårt att ge sig själva lov. De strävar efter perfektion och kritiserar sig själva för misstag och brister. Men det är viktigt att inse att ingen är perfekt, och att det är okej att göra misstag och ha brister.

För att ge dig själv lov, kan du börja med att fokusera på dina styrkor och prestationer, och att vara tacksam för allt du har uppnått. Du kan också praktisera självmedkänsla och acceptera dig själv som du är, inklusive dina brister och misstag.

Ge dig själv lov är en viktig del av självkärlek eftersom det hjälper dig att acceptera dig själv som du är, och att visa dig själv nåd och medkänsla. När du ger dig själv lov, kommer du att känna dig mer självsäker och uppskattad, och det kommer att öka din självkärlek och välbefinnande. Så ge dig själv lov idag och visa dig själv nåd och medkänsla.

Lär dig att förlåta dig själv

Lär dig att förlåta dig själv

Förmågan att förlåta dig själv är en viktig del av självkärlek och hälsosamt självbild. Vi är ofta hårda mot oss själva och har svårt att släppa taget om våra misstag och brister. Men för att kunna växa och må bra, måste vi lära oss att förlåta oss själva.

För att lära dig att förlåta dig själv, bör du först och främst inse att alla gör misstag och har brister. Du bör också fokusera på att acceptera dig själv som du är, inklusive dina brister och misstag.

Du kan också praktisera självmedkänsla och positiv självprat, och försöka se dig själv som du skulle se en vän. Och när du har gjort ett misstag, försök inte att dölja det eller skämmas över det – istället, erkänn det och lär dig av det.

Förlåtelse är en process som tar tid och tålamod, men det är viktigt för att du ska kunna må bra och ha en hälsosam självbild. Så börja lära dig att förlåta dig själv idag och visa dig själv nåd och medkänsla.

Positiv energi – En kraftfull katalysator för självkärlek

Positiv energi är en kraftfull katalysator för att öka din självkärlek och välbefinnande. Det handlar om att fokusera på det positiva i livet, att tänka positivt och att omgivning dig med positivitet.

För att skapa mer positiv energi i ditt liv, kan du börja med att tänka positivt. Fokusera på det som är bra i ditt liv, och försök att se ljuset i mörkret. Du kan också omge dig med människor som stöder och uppmuntrar dig, och försök att undvika de som sprider negativ energi.

Du kan också öka din positiva energi, genom att utföra givande handlingar och tänka på andra. När du gör någon annan glad, kommer du också att känna dig glad och uppfylld.

Positiv energi kan ha en stark inverkan på din självkärlek och välbefinnande. När du fokuserar på det positiva och omgivning dig med positiv energi, kommer du att känna dig mer upplyft, självsäker och glad, och du kommer också att attrahera positivitet till ditt liv. Så om du vill öka din självkärlek, börja med att skapa mer positiv energi i ditt liv idag.

När jag tankar bilen fokuserar jag inte på det dyra priset som blir. Mera fokuserar jag på att det är tur att jag har en bil. Att jag har möjligheten att tanka den full med Diesel. Att det finns diesel att tanka med. När jag betalar mina räkningar var jag ofta arg förr i tiden. Idag bor det tacksamhet över att jag faktiskt kan betala mina räkningar. När det kommer en räkning är jag glad över att betala den det säger mig att jag har något som jag behöver eller har köpt. Går något sönder eller att något blir fel brukar jag tänka att det finns något i det som hänt som jag ska lära mig av. Då blir det tråkiga något roligt. Eller i alla fall en möjlighet att utforska något som jag inte innan tänkt utforska.

Det går kanske inte alltid att hitta till positiva tankar. Men ju mera jag tränar mig på det, ju lättare är det.

Nu får det vara nog för idag. Egenkärlekens skrifter börjar ta slut men just temat kärleken kommer att bli flera inlägg av mellan varven.

Stora Panda och Liten Drake vad har dom att säga om ämnet. Positiva tankar i och för sig känner jag att hela boken är en booster av positiva energier.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.