Dag: 25 december 2024

En norsk liten julesång i högtalaren ger mig en känsla av gårdagens trevliga dag hemma hos sonen. Tomten hade så mycket att göra, så han kom tidigt hem till oss. Det var inte så konstigt – han har ju så många att besöka. Jag måste säga att det ändå, eller kanske just för att det blev så tidigt, blev en härligt trevlig dag.

Julklappar före maten – en lugnare jul

Barnen fick sina julklappar redan innan maten, och efter det tog vi oss mer tid tillsammans. Stressen fanns inte där på samma sätt som tidigare år. Tidigare har det alltid varit viktigt att hinna med maten innan tomten kommer. Nu hade han redan varit på besök, och barnen kunde sitta avslappnade och äta. När de var klara med maten kunde vi vuxna fortfarande sitta kvar och njuta.

Glädjen i små klappar

Den här julen har verkligen varit fin. De små barnen tyckte mycket om sina presenter. Av oss fick de spel, tofflor och små vantar med djurmotiv. Emilia tyckte om sina vantar så mycket att hon hade dem på sig hela tiden – till och med när hon spelade sitt fiolspel.

Alla tre barnen blev glada för sina tofflor, och till och med lilla Hugo tog på sig sina direkt.

Hugo fick även en pruttkudde, och det var nog den bästa presenten för honom. Oj, vad han hade roligt med den! Han lade den på golvet och nästan slängde sig på den pruttande kudden. I flera timmar höll han på med denna lek.

Familjetid med spel och skratt

När maten var uppäten spelade vi Fia med knuff och umgicks. Här måste jag erkänna att jag är en värdelös förlorare. Min sämsta sida visade sig, och jag fick avbryta mitt spel för att låta de andra spela klart. Men trots det var det en härlig stund av gemenskap och skratt.

Tankar från midnattsmässan

När vi ätit och umgåtts var det dags för färden hem, och senare traskade jag upp till kyrkan för midnattsmässan. Prästens budskap i år berörde mig på ett särskilt sätt.

Han pratade om ljuset – det ljus som föds när vi ser ett nyfött barn. Han påminde oss om att allt inte alltid är skimrande och perfekt. Inte ens julsångerna är bara glädje; han nämnde låtar som Last Christmas och Det är inte snön som faller. Musiken kan ibland bära smärta.

Men han pratade också om det ljus som uppstår när vi ger med våra hjärtan. Han nämnde julgranen i centrum där barn kan skriva önskningar, och hur vi anonymt kan bidra så att dessa barn får en julklapp. Det är det ljuset, den hjälpsamma handen, som han ville lyfta fram.

Värdighet och gemenskap

Prästen talade även om nattvarden. Han sa att oavsett om du är fattig eller rik, om du känner dig ovärdig, så är du välkommen. Det är inte vi själva som avgör vår värdighet – det är något större än oss. De orden gav mig mycket att tänka på.

På vägen hem delade maken och lillflickan sina tankar om att mässan var lite segdragen. Det får stå för dem. För mig blev budskapet en källa till eftertanke, och orden gav mig en känsla av hopp.

Minnen av de som saknas

Det var en fin julafton, men mitt i glädjen önskade jag att min mamma och farmor hade fått vara med och uppleva den. Jag tror att de var med oss i hjärtat och att de tittade ner på oss. Min farmor hade varit så stolt över min son, som stod för matförberedelserna och gjorde ett fantastiskt jobb i köket.

God fortsättning

Så, mina ord tar slut för idag. Jag vill önska dig en god fortsättning och tacka för att du läser min blogg. Det betyder mycket för mig.

Hur firade du jul? Går du till midnattsmässan? Dela gärna dina tankar i en kommentar!

Idag bjuder jag på en Jul bild. Försökte puta så där med munnen som alla gör men det är inte en förmåga jag behärskar.

#Julafton #Familjeliv #Midnattsmässa #Julglädje #LjusIMörkret