Dag: 19 juli 2025

Morgonen innan avfärd

Idag ska vi åka iväg med vår lilla LVL^2. Det känns skönt i kroppen – en känsla av förtjänad vila. Kanske för att tvättkorgarna är tomma. Det händer inte ofta. Jag vet inte hur många maskiner jag tvättade igår, men det blev en hel tvättdag. Och ändå hann vi med ett bad.

Inte det där svalkande, kalla doppet jag ofta längtar efter. Vattnet i sjön hemma var varmt, nästan kropps tempererat. Jag blev inte ens kall när jag klev i. Men barnen uppskattade det – och det gjorde jag med. Trots att jag var i nästan lika länge som dem, kände jag mig fortfarande varm när jag gick upp. Men också tacksam. Att få bada tillsammans är ändå ett slags stilla lyx. Fast jag simmade mest.

Tre mil i gassande sol

På förmiddagen kom min bror och hans dotter. De hade cyklat från Uddevalla – tre mil i gassande solsken. 27 till 30 grader och de trampade hela vägen hem till oss. Jag blir imponerad. Lite orolig också. Själv hade jag nog svimmat på vägen.

Men min bror har alltid varit envis. En gång cyklade han hela vägen till Göteborg. Det ligger visst i blodet – för när vår farfar var ung, cyklade han och sina bröder från Göteborg upp till Uddevalla varje helg. Jobbade till klockan ett på lördagar, och sen iväg. För att få en söndag med sina föräldrar. Skulle någon göra det idag? Nej, jag tror inte det. Idag tränar man i syfte att träna – inte för att orka hälsa på mamma och pappa.

Vad tror du på?
Att vi har blivit för bekväma – eller att vi helt enkelt har andra sätt att visa kärlek idag?

En tjockpannkaka att minnas

Efter badet fick jag för mig att göra glutenfri tjockpannkaka. Jag har försökt många gånger förut – men aldrig riktigt fått till det. Den där fluffiga, fasta konsistensen har liksom uteblivit. Men igår… igår blev det rätt.

Jag hittade ett recept hos Det glutenfria köket och gjorde en dubbelsats. Jag uteslöt baconet eftersom vi skulle ha glass som tillbehör. Pannkakan blev precis som jag ville ha den. Vi åt den med drottningsylt och vaniljglass, och barnen åt som om de aldrig sett mat förut. Och jag… jag satt där och njöt av att det faktiskt gick. Att jag lyckades. Det blev precis den där känslan av fluffighet och den var nästan som jag minns den från mammas kök.

Recept – Glutenfri tjockpannkaka

Du behöver:
– 4 ägg
– 3 dl glutenfri mjölmix (Finax röd eller Semper Mix)
– 4 dl mjölk
– 1 tsk fiberhusk
– 1 tsk bakpulver
– En nypa salt
– 1 paket bacon eller rökt skinka (valfritt)

Så här gör du:

Sätt ugnen på 220 grader.
Vispa ihop lite mer än hälften av mjölken med mjölmix, fiberhusk, bakpulver och salt.
Vispa i äggen, ett i taget.
Häll i resten av mjölken. Låt smeten stå i 10 minuter.
Om du använder bacon – tärna det och förstek i ugnsformen i 10 minuter.
Häll smeten i formen och grädda i 30–40 minuter, mitt i ugnen.

Servera med sylt, glass – och gärna en kopp kaffe.

Kväll med ost, kex och kortspel

Senare på kvällen kom dottern och hennes sambo. Hon hade ringt tidigare och frågat om vi kunde äta ost och kex. Jag svarade ja direkt. Det är något med den där typen av kvällar – enkla men ändå så betydelsefulla. Vi satt ute på altanen och spelade kort tills mörkret smög sig på. Jag var väl inte direkt någon mästare i spelen, men skrattet och alla ”fult ord” – det vann jag på.

(Nu säger jag kanske inte massa fula ord. Men jag säger just ”fult ord”. Något som pojkarna på jobbet hade roligt åt. De sa att när jag säger så, så byter de i huvudet ut det till något riktigt fult. Men efter några månader satt de alla och sa ”fult ord” istället. Det blev vårt gemensamma språk.)

Har du någonsin känt att någon gör saker för att lindra din smärta?
Det är fint – men också skört. Vad händer när vi inser att vi måste bära våra egna känslor?

Men mitt i allt det varma och fina smög det sig in en tanke. En tanke som jag burit ett tag. Jag vill inte att hon kommer bara för att vår son inte gör det. Jag vill inte att hon ska känna att hon behöver fylla ett tomrum, vara någon slags tröst. Det är inte hennes ansvar att lindra vår saknad. Den tomheten är något vi själva har ansvar över att göra något med.

Jag har pratat med henne om mina tankar och jag hoppas att hon kommer till oss av anledningen att hon verkligen vill – inte av dåligt samvete för något hon inte kan påverka. Men samtidigt – jag är så glad att hon kommer. Att vi kan ha de där kvällarna. Tillsammans.

Tankar om tro – och en fråga från grannen

Innan jag avslutar vill jag dela ett litet klipp från min grannes YouTube-kanal. Hon gör små filmer för barn, men ibland kommer något för oss vuxna också. Idag ställer hon frågan: Kan vi leva utan religion?

Jag vet inte. Jag tror många här i Sverige lever utan Gud i traditionell mening. Men vi tror nog ändå. På något. Kanske på karma. På naturens krafter. På godhet. Jag tror att gott föder gott – att goda handlingar smittar, och gör något med oss.

Troende har alltid funnits i världen. Människan har alltid behövt tro på något större. Något som ger syfte. Våra förfäder hade sina gudar långt innan prästerna kom. Och kanske är det just det – behovet av att känna mening – som aldrig riktigt försvinner.

Jag själv går till kyrkan en gång om året. På julafton. För sångerna, för friden. Inte för att jag är särskilt troende – men kanske ändå. På mitt sätt.

Här är filmklippet
Titta gärna. Fundera.

Behöver du något större att tro på?
Vad vilar du dina tankar i, när världen känns för stor eller för tom?

Reflektion

Det var en dag full av sol, bad, mat, familj och tankar. En dag där värmen låg som ett lock, men där hjärtat ändå öppnade sig. En dag som smakade pannkaka, doftade solvarm hud – och lämnade efter sig något att fundera vidare på.

Stöd bloggen

Vill du stötta mitt skrivande? Här kan du bidra:

paypal me

Lev idag – just nu. Igår vilar i historien och morgondagen väntar där borta i framtiden. Det är nuet som gäller. – Carina Ikonen Nilsson

#glutenfreepancake #summerreflections #familytime #bloglife #livetjustnu
#glutenfrittpannkaka #tankarochtro #vardagsliv

A Day in July – With Pancakes, Reflections and Summer Heat

Av Carina Ikonen Nilsson

den 19 juli 2025

i Morgonreflektioner, Tankar & reflektioner, Vardag & familjeliv

Morning before departure

Swedish Version

Today we’re heading out with our little LVL^2. There’s a pleasant feeling in my body – a sense of well-earned rest. Maybe it’s because the laundry baskets are empty. That doesn’t happen often. I don’t know how many loads I did yesterday, but it turned into a full laundry day. And still, we managed to fit in a swim.

Not the refreshing, cold dip I often long for. The lake at home was warm – almost body temperature. I didn’t even feel cold getting in. But the kids enjoyed it – and so did I. Even though I was in the water almost as long as they were, I still felt warm when I got out. But I also felt grateful. Swimming together is its own kind of quiet luxury. Though mostly, I just swam on my own.

Have you ever felt that?
When life is overflowing with things to do, but still feels strangely empty? Maybe those small moments – a swim, an empty laundry basket – are where life happens most clearly.

Thirty kilometers in blazing sun

Later in the morning, my brother and his daughter arrived. They had biked all the way from Uddevalla – 30 kilometers in blazing sunshine. The temperature reached 27–30 degrees. I’m impressed. Also, a little worried. I would’ve passed out halfway.

But my brother has always been determined. He once biked all the way to Gothenburg. I suppose it runs in the family – because when our grandfather was young, he and his brothers used to cycle from Gothenburg to Uddevalla every weekend. They worked until 1 PM on Saturdays, then hopped on their bikes to spend Sunday with their parents. Would anyone do that today? I doubt it. These days, people train for the sake of training – not to visit their parents.

Do you think we’ve become too comfortable?
Or are we just showing love in different ways today?

A pancake worth remembering

After the swim, I got the idea to make a gluten-free oven pancake. I’ve tried many times before – but it’s never really turned out right. That fluffy, firm texture has always been missing. But yesterday… it worked.

I found a recipe from Det glutenfria köket (The Gluten-Free Kitchen) and made a double batch. I left out the bacon since we were having it with ice cream. The pancake turned out exactly the way I hoped. We ate it with queen’s jam and vanilla ice cream. The kids devoured it like they’d never seen food before. And I… I just sat there, enjoying the fact that I pulled it off. It had that soft, fluffy texture – just like I remember from my mother’s kitchen.

Recipe – Gluten-Free Oven Pancake

You’ll need:
– 4 eggs
– 3 dl gluten-free flour mix (like Finax Red or Semper Mix)
– 4 dl milk
– 1 tsp psyllium husk
– 1 tsp baking powder
– A pinch of salt
– 1 pack of bacon or smoked ham (optional)

How to make it:

Preheat oven to 220°C (428°F).
Whisk a bit more than half of the milk together with flour mix, psyllium husk, baking powder, and salt.
Add eggs one at a time while whisking.
Pour in the rest of the milk. Let the batter sit for 10 minutes.
If using bacon – dice and pre-bake it in the baking dish for 10 minutes.
Pour the batter into the dish and bake for 30–40 minutes in the center of the oven.

Serve with jam and ice cream – and a cup of coffee if you like.

Evening with cheese, crackers, and card games

Later that evening, my daughter and her partner came by. She had called earlier and asked if we could have cheese and crackers. I said yes right away. There’s something about those kinds of evenings – simple, yet deeply meaningful. We sat out on the patio playing cards until the dark slowly settled in. I wasn’t exactly a champion at the games, but I did win with my laughter – and my “fult ord”.

(Now, I don’t actually say a lot of bad words. I say “fult ord” – which literally means “bad word.” The boys at work thought that was hilarious and joked that whenever I said it, they’d mentally insert an actual swear word. But after a few months, they all started saying “fult ord” too. It became our thing.)

Have you ever felt that someone is doing something just to ease your pain?
It’s beautiful – but also fragile. What happens when we realize we need to carry our own grief?

But in the middle of all that warmth and joy, a thought crept in. One I’ve been carrying for a while. I don’t want my daughter to come just because our son doesn’t. I don’t want her to feel like she needs to fill a void or be a comfort. That emptiness – that’s ours to deal with.

I’ve spoken to her about these thoughts. And I hope she comes to us because she truly wants to – not out of guilt or responsibility for something she can’t fix.

And yet… I’m so grateful that she does come. That we have these evenings. Together.

Thoughts on faith – and a question from my neighbor

Before I end, I want to share a short clip from my neighbor’s YouTube channel. She makes sweet little educational films for children – but sometimes, she speaks to us grown-ups too. Today she asks: Can we live without religion?

I don’t know. I think many people in Sweden live without God in the traditional sense. But I believe we all still believe – in something. Karma, nature, kindness, purpose. I believe goodness creates more goodness – that kind acts ripple out into the world.

Faith has always been part of humanity. People have always needed to believe in something bigger – a reason to keep going. Our ancestors had gods long before priests came. Vikings, cave dwellers, everyone had their form of belief.

As for me – I go to church once a year. On Christmas Eve. For the songs, for the peace. I wouldn’t call myself religious. But maybe I am, in my own way.

Watch the clip here
Take a moment. Reflect.

Do you need something bigger to believe in?
What holds your thoughts when the world feels too large – or too empty?

Reflection

This was a day full of sun, swimming, food, family and thoughts. A day where the heat pressed down, but my heart opened. A day that tasted like pancake, smelled of sun-warmed skin – and left something to quietly ponder.