Ibland visar sig vardagens tacksamhet i de enklaste stunderna – ett kyligt bad, värmen från en brasa eller ett samtal som berör. Den här helgen fylldes av just det: kyla, värme och en stilla påminnelse om vad som betyder mest.
Det blev ett bad idag. Ett härligt, lite kyligt bad som var – ja, helt underbart. Nu börjar temperaturen gå ner, så kroppen blir bedövad och man står ut en kortare stund. Men det gör det bara ännu härligare. Kroppen fylls av ett lugn, på en nivå där minsta lilla cell har saktat ner, och tankarna kommer en och en.
Värmen som kommer när man går upp ur vattnet är fantastisk – liksom känslan av att jag gjorde det. Även om jag badar ofta, är det varje gång en seger. En känsla som är helt min egen, för min egen skull. Det är just här jag ofta hittar vardagens tacksamhet – i stillheten, i vattnet, i stunden.
Igår kom vår pojke som bor i Göteborg hit tillsammans med sin flickvän. De åt mat här, och sedan satt vi i vardagsrummet och pratade hela kvällen. Flickvännen hade ont i ryggen och frågade om jag hade en TENS-apparat – vilket jag hade. Dessutom fick hon låna mitt ryggbälte och fick massage av det en stund. Om det blev bättre vet jag inte, men det blev i alla fall en annan känsla i kroppen under stunden man använder både TENS-apparaten och ryggbältet.
När kvällen kom tände jag en eld nere i källaren. Vi la madrasser på golvet och bäddade där, så de fick sova till eldens sprakande i kaminen. Det knastrar så sövande när man har en eld i spisen.
Det finns så mycket vardagens tacksamhet även i dessa små ögonblick – när människor möts, delar tid och värme.
Idag, efter badet, skulle ungdomarna fixa till sig innan vi gick till kyrkan. Vi har under lång tid haft en fantastisk präst och kyrkoherde här i vår kommun. Idag var det avtackning av honom, då han ska ge sig ut på vidare uppdrag.
Det känns som en sorg i hjärtat att han inte längre kommer vara med på skolavslutningarna och vid midnattsmässan på julafton. Jag springer inte ner dörrarna i kyrkan direkt, men den här prästen har verkligen varit något extra.
Ett tal om medmänsklighet och ansvar
Hans predikan idag grep tag i mig. Han pratade om hur det ser ut i världen, i vårt land – och hur det ser ut här i vår lilla by. När han kommit så långt blev jag rörd på riktigt. Han talade om äldre som är låsta i sina hem eller i sin nedervåning, eller om äldre par som tvingas dela på sig eftersom kommunen inte erbjuder parboende.
Tanken gjorde ont. Om jag och min man lever, men har svårt att klara oss själva – ska man då låta oss bo på olika håll? Kanske i olika boenden, eller låta en av oss flytta?
Hans tal gjorde stark inverkan på mig. Han påminde om hur vi 2006 pratade om medmänsklighet och förståelse, medan vi idag pratar om att sänka straffåldern – om att det är ”deras fel”. Men egentligen handlar det om ansvar, medmänsklighet och kärlek. Vi måste åter bli ett vi, inte ett vi och dom. Det är inte närande, varken för oss själva eller världen i stort.
Han pratade även om diktatorer, och fick in Trump i det stycket – och jag kan bara hålla med honom. Jag är inte särskilt kyrklig, men jag är glad att jag gick dit idag, när det var hans sista predikan. Den gav så mycket. Det var också fint att se hur många som ville tacka av honom – allt från personal och kommunpolitiker till ungdomar som uppskattat hans skolavslutningstal lika mycket som jag gjort, fast jag då varit vuxen och åskådare.
Tacksamhet i vardagen – i varje stund
I allt det här, i alla orden, bor vardagens tacksamhet. Tacksamhet över de olika stunderna, och så mycket tacksamhet över att vår grabb från Göteborg ville avtacka prästen på sitt sätt. Han åker 20 mil, lägger en hel helg på att vara med och säga tack – det säger mycket både om honom och om prästen som betytt så mycket för så många.
Och mitt i allt känner jag också tacksamhet över mig själv – över att jag gav mig både badet och det kyrkliga besöket. Tacksamhet över att jag fick uppleva denna fantastiska präst där framme i kyrkan. Tacksamhet över hela den här dagen, och gårdagskvällen som blev så varm och fin.
Mellan raderna – min röst
I stillheten mellan badets kyla och eldens värme landar en enkel insikt: tacksamhet växer när man låter sig känna, inte bara tänka. Att se, att höra och att våga delta i det som händer runt omkring – det är där vardagens magi bor.
AHA – mellan raderna
Det är inte alltid de stora händelserna som formar oss, utan de små stunderna där hjärtat får känna igen sig. Ett bad, ett tack, ett samtal. Där bor livet.
Fråga till dig som läser
När kände du senast vardagens tacksamhet över något du gjorde bara för din egen skull? Vilken liten vardagshändelse påminner dig om livet självt?
Gårdagen har lagt sig till ro. Utifrån dina val igår kan det redan idag bo tacksamhet – tacksamhet som du har möjlighet att odla vidare, och som betalar sig i morgondagen. Det är i nuet vi finner den – där vi lever och andas, och här kan vi odla våra tacksamheter i oändlighet.
-Carina Ikonen Nilsson
Kyrkan under stjärnorna – en stilla påminnelse om tacksamhet, närvaro och livets oändlighet.
Stöd mitt skrivande
Om du tycker om det jag skriver, kan du stötta bloggen här: paypal
Sometimes gratitude in everyday life shows itself in the simplest of moments – a cold swim, the warmth of a fire, or a conversation that touches something deep inside. This weekend was filled with just that: chill, warmth, and quiet reminders of what truly matters.
I went for a swim today – cold, refreshing, and absolutely wonderful. The water temperature has started to drop, and the body quickly turns numb, so you can’t stay long. Yet that makes it even more beautiful. A deep calm spreads through every cell, and thoughts arrive one by one.
The warmth that comes afterward is indescribable – as is the feeling that I did it. Even though I do this often, every swim feels like a small victory. A moment that belongs only to me, for my own sake. It’s here that I often find gratitude in everyday life – in the stillness, in the water, in the present moment.
An Evening with the Young Ones and the Warmth of the Fire
Yesterday our boy from Gothenburg came home with his girlfriend. We had dinner together and spent the evening talking in the living room. She had some back pain and asked if I had a TENS device – which I did. She lay on the floor with the electrodes connected, receiving that little electric massage, and I lent her my heating belt as well. I don’t know if the pain eased, but at least the moment changed how her body felt.
Later that night, I lit a fire in the basement. We laid out mattresses and made a bed down there so they could fall asleep to the crackling of the flames. It’s such a soothing sound, that fire.
There’s so much gratitude in everyday life in those little moments – when people meet, share time, and warmth.
After today’s swim, the young ones got ready, and we went to church. For a long time, we’ve had an incredible priest and parish leader here in our community. Today was his farewell service before moving on to new assignments.
It felt like a quiet sadness in my heart, knowing he won’t be there for our school graduations or midnight masses at Christmas anymore. I’m not someone who goes to church often, but this priest has been something truly special.
A Message About Humanity and Responsibility
His sermon today touched me deeply. He spoke about the state of the world, our country, and then about our own small village. When he got to that part, my eyes filled with tears.
He spoke of elderly people confined to their homes or lower floors, or couples forced apart because the municipality doesn’t offer joint housing for them. The thought hurt. If my husband and I grow old and struggle to manage on our own – should we then be separated?
His words reminded me of how, back in 2006, we spoke of compassion and understanding, while now we speak of punishment and blame – as if everything is “their fault.” But really, it’s about responsibility, empathy, and love. We must once again become we, not us and them. Division doesn’t nourish anyone – not us, not the world.
He also spoke about dictators, even mentioning Trump – and I could only agree. I may not be religious, but I’m grateful I went to church today for his last sermon. It gave so much. It was also heartwarming to see how many people came to thank him – from local politicians and staff to young people who’ve listened to his school speeches over the years.
Gratitude in Everyday Life – In Every Moment
In all of this, in all the words, gratitude in everyday life finds its home. Gratitude for each moment, for the different shades of the day, and for our boy who drove 200 kilometers to be part of the farewell. That alone says a lot – about him, and about a priest who has meant so much to so many.
And within it all, I feel gratitude toward myself too – for giving myself both the swim and the visit to church. Gratitude for having witnessed this day, this priest, this quiet warmth that lingers even now.
Between the Lines – My Voice
Between the chill of the water and the warmth of the fire rests a simple truth: Gratitude grows when you allow yourself to feel, not just to think. To see, to listen, and to take part – that’s where the magic of ordinary life lives.
AHA – Between the Lines
It’s not always the big things that shape us, but the small, ordinary moments where the heart recognizes itself. A swim, a thank-you, a conversation. That’s where life happens.
Question for You
When did you last feel gratitude in everyday life for something you did just for yourself? What small moment recently reminded you that you’re alive?
Yesterday has settled into rest. From your choices yesterday, gratitude may already live within today – gratitude that you can keep nurturing, and that will return to you tomorrow. It’s in the present we find it – where we live and breathe, and here, we can cultivate our gratitude endlessly.
– Carina Ikonen Nilsson
Church Under the Stars
The church beneath the stars – a quiet reminder of gratitude, presence, and life’s infinity.
Support My Writing
If you enjoy what I write, you can support the blog here:
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
