Dag: 14 oktober 2025

Lit candles in a window surrounded by green plants – a quiet morning symbol of structure and balance in everyday life.

Struktur och balans i vardagen – en morgonreflektion

En lite annorlunda morgon här hemma. Idag blir det inget bad, för det väntar ett utvecklingssamtal via Teams. Det uteblivna badet gav istället plats för en lång, varm dusch – inte alls samma sak som att traska ner i sjön, men ändå härligt. Kanske handlar det just om det – att hitta struktur och balans i vardagen, även när dagen inte blir som man tänkt.

Read this post in English. ->Structure and Balance in Everyday Life – A Morning Reflection


Morgon utan sjön – men inte utan stillhet

Kaffekopp och morgonljus – en stund av struktur och balans i vardagen.

Kaffet står bredvid mig, och tankarna vandrar mellan skolarbete och hemuppgifter. Just nu bor det lite ångest i kroppen – högar av papper väntar på att läsas och bearbetas. Jag vet att jag måste strukturera mig, jag vill inte att det ska bli som sist. Då pluggade jag dygnet runt och fick ångest av att inte plugga.

Den här gången vill jag hitta en balans. Jag ska be AI hjälpa mig skapa en struktur för pluggandet och allt det andra som ska göras. Vad gjorde vi egentligen innan AI? Hur fick vi ihop pusslet då?


Studier, ensamhet och en ny sorts kamrat i sökandet efter struktur och balans i vardagen

Efter utvecklingssamtalet ska jag läsa igen. Ämnet intresserar mig, och då brukar texten flyta. Där hjälper min ADHD mig – när intresset finns, då finns också fokus. Men jag saknar kurskamrater, någon att diskutera och öva med. Just nu har AI fått bli min samtalspartner. Det fungerar, men det är inte samma sak som att ha en människa att bolla tankarna med.

Det är tystare så här. Men i tystnaden finns också plats att lyssna inåt.

Jag skrev igår om att leva med positiv psykologi.


Lillkillen, rummet och vardagens rytm

Igår ville lillkillen möblera om i sitt rum. Det går fort när han gör det – möbler flyttas, men inte mycket mer. När jag möblerar om vill jag torka bakom, under och runtomkring. Småkrafset ligger kvar, antagligen sovandes med honom. Den killen kan sova med vad som helst – legobitar, chips, ja allt utom spindlar och getingar.

Det är i de där små glimtarna vardagen får liv. Där finns värmen mitt i stressen.


Tankar om Hugo och längtan som värker

Igår såg jag på Instagram att lilla Hugo, mitt barnbarn, blivit sjuk.
Det känns konstigt – att bara få veta vad som händer barnbarnen via sociala medier. Vi bor bara en mil ifrån varandra, men kontakten går genom skärmen. Han har blivit så stor nu. Jag tänker att man nog förstår allt han säger.

Tankarna gör ont, men jag försöker vända dem: va bra att han får vila sig nu när han är sjuk.
Lillplutten. Jag hade velat åka dit med glass och tidning, så som man gör när någon är sjuk. Men vissa saker får man bara tänka – inte göra.


En ny dag, ett nytt val

Idag är första dagen på resten av mitt liv.
En bra dag skapar man själv, oavsett vad som händer.
För det viktiga är inte vad som sker – utan hur man väljer att förhålla sig till det.


AHA – mellan raderna om struktur och balans i vardagen

Mellan raderna handlar texten om att våga hitta balans när livet gungar.
Om att leva med ADHD och lära sig tygla det som annars tar över.
Men också om längtan efter närhet, närheten till min son och barnbarnen, men även till en kurskamrat att prata och diskutera med – och förmågan att vända tanken, hitta tacksamhet mitt i saknaden.
Det är en berättelse om självkännedom, acceptans och små segrar i vardagen.


Reflektion – att hitta struktur och balans i vardagen

Kanske är det just så livet lär oss: genom att vi ibland måste välja bort något för att kunna hitta oss själva igen.
Idag väljer jag att pausa badet, men väljer samtidigt att skapa stillhet.
Det är i de där små besluten – mellan duschen, kaffet och tankarna – som livet faktiskt händer.


Vad jag är tacksam för idag

Idag började jag med att tacka livet för att jag fick vakna till en ny dag, även om badet uteblev.
Jag är tacksam för att jag får andas i denna morgon, för att det finns varmvatten i kranen och för att jag kunde njuta av en lång dusch. Det är inte alla som uppskattar att duscha – men jag gör det.
Jag är också tacksam över att jag vågat ge mig in i den här utbildningen, även om det väcker både prestation och ångest.
Till och med ångesten får tack idag – för den påminner mig om att jag är mänsklig, levande och lärande.
Och jag är tacksam över att Instagram finns, för om det inte funnits hade jag inte ens fått se en bild på lilla Hugo och inte vetat att han är sjuk. Det gör ont, men det gör också gott – för genom skärmen får jag ändå se honom, veta att han finns där, mitt i livet.

Frågor till dig som läser

  • Hur hittar du struktur och balans i din vardag?
  • När livet skaver – vad hjälper dig att hitta tillbaka till lugnet?
  • Kan du känna igen dig i att vilja räcka till, men också behöva vila?

Skriv gärna en kommentar och dela dina tankar. Jag läser allt.


Stöd bloggen

Om du uppskattar mina texter och vill stötta mitt skrivande kan du göra det via:
PayPal.me

Eller prenumerera på bloggen för att inte missa nya inlägg:
Prenumerera på malix.se här


malix.se/ Carina Ikonen Nilsson

Lev idag. Våga känna på livet och låt livet lära dig.
Historien är där bakom oss och har lärt oss saker.
Morgondagen är inte ännu något vi minns eller vet något om.
Det är i just denna stund, just nu, som vi kan leva och andas i. – Carina Ikonen Nilsson


Lit candles in a window surrounded by green plants – a quiet morning symbol of structure and balance in everyday life.

Structure and Balance in Everyday Life – A Morning Reflection

A slightly different morning at home. Today, there will be no swim, because a parent-teacher meeting on Teams awaits. The missed swim instead gave way to a long, warm shower — not at all the same as walking down to the lake, but still lovely. Perhaps that’s what it’s all about — finding structure and balance in everyday life, even when the day doesn’t turn out as planned.

Read this post in Swedish → Struktur och balans i vardagen – en morgonreflektion


Morning Without the Lake – But Not Without Stillness

A warm cup of coffee on a quiet morning – a moment of structure and balance in everyday life.

My coffee stands beside me as my thoughts wander between schoolwork and household tasks. Right now, a bit of anxiety lives in my body — piles of papers waiting to be read and reflected on. I know I need to find structure; however, I don’t want it to become like last time. Back then, I studied around the clock and felt anxious whenever I wasn’t studying.

This time, I want balance. I’ll ask AI to help me create a structure for my studies and everything else that needs doing. What did we actually do before AI? How did we manage to fit the puzzle pieces of life together?


Studies, Solitude and a New Kind of Companion in the Search for Structure and Balance in Everyday Life

After the meeting, I’ll return to my reading. The subject interests me, and when it does, words flow more easily. My ADHD helps here — when curiosity takes over, focus follows. But I miss classmates — someone to discuss and practice with. For now, AI has become my conversation partner. It works, but it’s not the same as having another person to share ideas with.

It’s quieter this way. Still, in the quiet, there’s also space to listen inward.

I recently wrote about Living with Positive Psychology.


The Little One, the Room and Everyday Rhythm

Yesterday, my little one wanted to rearrange his room. It happens fast when he does it — furniture moves, but not much else. When I rearrange, I want to clean behind, underneath, and around everything. The small clutter probably slept with him last night. He can sleep with anything — Lego pieces, chips, you name it. Everything except spiders and wasps.

It’s in those small moments that everyday life truly lives. That’s where warmth hides — right in the middle of all the stress.


Thoughts of Hugo and the Ache of Longing

Yesterday, I saw on Instagram that little Hugo, my grandson, was sick.
It feels strange to only learn what happens in my grandchildren’s lives through social media. We live just a mile apart, yet contact travels through a screen. He’s grown so much now. I imagine his words are clear, that you can understand everything he says.

Those thoughts hurt, but I try to turn them around: it’s good that he gets to rest while he’s ill.
My little one. I would have liked to bring ice cream and a comic — the kind of things you bring to someone who’s sick. But some wishes have to remain just that — wishes.


A New Day, a New Choice

Today is the first day of the rest of my life, and therefore a reminder that change starts now.
A good day is something you create yourself, regardless of what happens.
Because what truly matters is not what happens — but how we choose to respond to it.


AHA – Between the Lines of Structure and Balance in Everyday Life

Between the lines, this text is about daring to find balance when life tilts.
It’s about living with ADHD and learning to manage what might otherwise take over.
It’s also about longing — for closeness with my son and grandchildren, but also for the presence of a study partner to share ideas with. And about the ability to shift perspective, to find gratitude in the middle of absence.
It’s a story of self-awareness, acceptance and small victories in everyday life.


Reflection – Finding Structure and Balance in Everyday Life

Maybe that’s how life teaches us: sometimes we have to give something up to rediscover ourselves.
Today I choose to skip the swim but instead create stillness.
It’s in those small choices — between the shower, the coffee, and the thoughts — that life truly happens.


What I’m Grateful for Today

This morning, I began by thanking life for letting me wake up to a new day, even without the swim.
I’m grateful for the chance to breathe in this morning, for the warm water running from the tap, and for the joy of a long shower. Not everyone appreciates that simple pleasure — but I do.
I’m also grateful that I dared to begin this education, even though it awakens both performance and anxiety.
Even my anxiety gets a thank-you today — it reminds me that I’m human, alive, and still learning.
And I’m grateful that Instagram exists — because without it, I wouldn’t even have seen a picture of little Hugo or known that he was sick. It hurts, but it also heals — because through the screen, I still get to see him, to know he’s there, in the middle of life.


Questions for You, Dear Reader

How do you find structure and balance in everyday life?
When life feels heavy, what helps you return to calm?
Can you relate to the wish to be enough — and the need to rest?

Feel free to share your thoughts in the comments. I read every one of them.


Support the Blog

If you enjoy my writing and want to support my work, you can do so via:
PayPal.me

Or subscribe to the blog so you don’t miss new posts:
Subscribe to malix.se here


malix.se/ Carina Ikonen Nilsson

Live today. Dare to feel life, and let life teach you.
Yesterday rests behind us, having taught us what it could.
Tomorrow is not yet a memory, nor something we know.
Right now — this is where we can live and breathe.
– Carina Ikonen Nilsson


Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén