Dag: 28 oktober 2025

Emotional day with family – painting about ADHD from the book I Prefer to Call Myself Impulsive.

Emotional Day with Family

– Between Meetings, Feelings, and an Evening with Alfred

An emotional day with family can hold both tiredness, joy, and quiet reflection. Sometimes everyday life becomes so full of people and meetings that the body finally needs rest. Yet it’s in those very days that small moments grow – a look, a child’s laughter, or a shared pause where everything finds its place.

Read this post in Swedish->Känsloladdad dag med familjen


The Beginning of an Emotional Day with Family

Yesterday was an emotional day at home. The hours were filled with people, encounters, and emotions pulling in every direction. When evening came and I went to bed, I was tired – not only in my body but deep down in my bones.
There will be no swim today, since I’m going to the hospital in town and later to a meeting in the afternoon. I can already feel that I’ll miss that morning swim, but who knows – maybe tomorrow will come, and I’ll be there again.
It truly was an emotional day with family, filled with encounters and moments that lingered late into the evening.


Evening Visit and Warm Bonds in an Emotional Day with Family

Last night little Alfred came by. As soon as he had said hello to me, he went straight to the little boy.
The little boy is Alfred’s idol. He looks up to him, and gaming is their shared interest.

It warms my heart to see how caring the little boy is, saving items in the game for Alfred so they can play together and help each other find their way. All last week he kept asking when Alfred would come – just so he could give him those things.


Emotional day with family – AI-generated image of two children playing a computer game together, symbolizing connection, joy, and friendship.

AI-generated illustration created by ChatGPT (OpenAI). The image does not depict Alfred or the little boy; it is a symbolic image representing connection and joy between children through gaming.


On Saturday he couldn’t wait any longer, so I called Alfred. Afterwards I felt a quiet relief spreading through the house. They decided to play together on Sunday.
It’s beautiful to see their bond despite the age difference. Even if it’s mostly about gaming, that’s where they meet – in their joy and play.


An Emotional Day with Family – Between Hope, Joy, and Sorrow

I didn’t know a single body could hold so many feelings. Yesterday I moved between hope and despair, happiness, joy, and sorrow – all in one day.

When Alfred and his mother arrived, it felt comforting. She knows, and she sees. That’s why it feels good to share my thoughts with her.
I almost wish it were like that trip to Ullared again – miles of conversation and quiet togetherness. Maybe we’ll plan another trip soon. It doesn’t have to be Ullared – just a mother-and-daughter day. That’s enough.

I also want to mention my neighbor, whom I sometimes link to here on the blog. She creates lovely short films and educational materials for children. I’m so grateful that she exists.
Yesterday, when I wrote that I and the blog were taking a break, she reached out and asked how I was – if something was wrong. That’s care in action. She’s such a kind and gentle soul, and compassion always lives in her.
If you’d like to see her work with educational films for young children, click here:
Visit my neighbor’s children’s film projects


Between the Lines – My Voice on an Emotional Day with Family

Sometimes a single day carries the whole range of what it means to be human. When emotions shift, the heart works hard, and tiredness finally becomes a kind of rest.
Life happens in those small moments – in a child’s laughter, in a daughter’s gaze, in the feeling of being truly seen.
There, in simplicity, lies strength.
Sometimes an emotional day with family reminds us how strong the bonds really are – whether they show themselves in silence, play, or care.

If you want to read more texts about reflection and self-healing, you can find them here:
Reflection & Self-Healing

How often do you pause in the middle of everyday life’s rush and truly ask yourself – how am I feeling right now, really?


Final Words

You don’t know that what happened yesterday might follow you in your feelings today.
Where they take you – that’s a question for the future, if you are granted another day.
Not everyone gets a new day, which tells me – it’s today that truly matters, always.

Carina Ikonen Nilsson taking a winter swim in the lake wearing a yellow hat – a moment of stillness and courage when grief knocks again.
Carina Ikonen Nilsson

Support the Blog

If you enjoy reading my texts, you can support my writing here:

Subscribe to the blog here:


Reflection and Self-Healing

You can also listen to the book I wrote a long time ago:
I Prefer to Call Myself Impulsive – Nextory



Emotional day with family – painting about ADHD from the book I Prefer to Call Myself Impulsive.

Känsloladdad dag med familjen

– mellan möten, känslor och en kväll med Alfred

En känsloladdad dag med familjen kan rymma både trötthet, glädje och stilla eftertanke. Ibland blir vardagen så fylld av människor och möten att kroppen till sist behöver vila, men just i dessa dagar växer de små ögonblicken där en blick, ett barns skratt eller en gemensam stund får allt att landa.

Read this post in English ->Emotional Day with Family


Början på en känsloladdad dag med familjen

Igår var en känsloladdad dag här hemma. Dagen fylldes av människor, möten och känslor som drog åt alla håll. När kvällen kom och jag gick och la mig, var jag trött, inte bara i kroppen utan ända in i märgen.
Idag blir det inget bad, det beror på att jag ska åka till sjukhuset inne i staden och senare på ett möte på eftermiddagen. Redan nu känner jag hur jag kommer att sakna just det där badet, men vem vet kanske blir det en ny dag i morgon och då är jag där. Det blev verkligen en känsloladdad dag med familjen, fylld av möten och ögonblick vilka stannade kvar långt in på kvällen.

Kvällsbesök och varma band i en känsloladdad dag med familjen

Igår kväll kom lilla Alfred hit. Så fort han sagt hej till mig, gick han genast in till lillkillen.
Lillkillen är Alfreds idol. Han ser upp till honom, och spelandet är deras gemensamma intresse.

Det värmer att se hur omtänksam lillkillen är, då han sparar saker i spelet till Alfred, så de kan spela tillsammans och hjälpa varandra att hitta rätt. Hela förra veckan frågade han när Alfred skulle komma, detta för att han skulle ge honom sakerna.

AI-genererad illustration skapad av ChatGPT (OpenAI). Bilden föreställer inte Alfred eller lillkillen, utan är en symbolisk bild som visar gemenskap mellan barn vid ett dataspel.
AI-genererad illustration skapad av ChatGPT (OpenAI). Bilden föreställer inte Alfred eller lillkillen, utan är en symbolisk bild som visar gemenskap mellan barn vid ett dataspel.

I lördags stod han inte ut längre, jag ringde till Alfred. Efteråt kände jag hur lättnaden spred sig i huset. De bestämde att de skulle spela på söndagen. Det är så fint att se deras gemenskap, trots åldersskillnaden. Även om det mest handlar om spel, så är det just där de möts – i sin glädje och lek.

En känsloladdad dag med familjen – mellan hopp, glädje och sorg

Jag trodde inte att det kunde bo så många känslor i en och samma kropp. Igår befann jag mig mellan hopp och förtvivlan, lycka, glädje och sorg – allt på samma dag.

När Alfred och hans mamma kom kändes det skönt. Hon vet, och hon ser. Därför känns det skönt att få dela tankarna med henne.
Jag önskar nästan att det var som under vår resa till Ullared igen – flera mil av bara samtal och stilla närhet. Kanske får vi planera in en ny resa framöver. Den behöver inte gå till Ullared, utan bara vara en mor- och dotterdag. Det räcker.

Dessutom vill jag nämna min granne, som jag ibland länkar till här på bloggen. Hon gör små fina filmer och utbildningsmaterial för barn. Jag är så glad och tacksam över att hon finns. Igår, när jag skrev att jag och bloggen skulle ta en paus, hörde hon av sig och frågade hur jag mår – om något var fel. Det är omtanke i handling. Hon är så otroligt söt och varm, och i henne bor alltid just omtanke.
Här kan du titta på hennes arbete med utbildningar för små barn kan du klicka här:
Gå till min grannes arbete med barnfilmer


Mellan raderna – min röst om en känsloladdad dag med familjen

Ibland bär en enda dag hela registret av vad det är att vara människa. Då i känslorna som pendlar, hjärtat som arbetar och tröttheten som till sist blir en sorts vila. Det är i de små mötena livet händer just i ett barns skratt, men även i en dotters blick, i känslan av att någon verkligen ser. Där, i enkelheten, där finns och bor styrkan. Ibland kan en känsloladdad dag med familjen påminna oss om hur starka banden verkligen är – oavsett om de visar sig i tystnad, lek eller omtanke.

Hur ofta stannar du själv upp mitt i vardagens virrvarr och känner efter – hur mår jag just nu, egentligen?


Avslutande ord

Du vet inte att det som hände igår kan vara något som följer med dig i känslorna i dagen idag.
Vart de sedan för dig – det är en framtidsfråga, om du nu får en ny dag.
Alla får inte en ny dag, vilket säger mig – att det är idag som gäller, alltid.

Carina Ikonen Nilsson taking a winter swim in the lake wearing a yellow hat – a moment of stillness and courage when grief knocks again.
Carina Ikonen Nilsson

Stöd bloggen

Om du tycker om att läsa mina texter kan du stötta mitt skrivande här.

Prenumerera gärna på bloggen

Reflektion och självläkning.

Här kan man tydligen lyssna på boken jag skrev för länge sedan

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén