Sommar tankar i största allmänhet

Midsommardagen, advice Midsommar e de det här  Yankee kallar first day of summer? För mig har det varit sommar sedan i mars någon gång. Nej mitt i sommaren är mera nära tänker jag. Mitt i sommaren.  Nu är vi där mitt i sommaren, troche vårblommorna som dansade på backen, har bytts ut till sommar blomster. Stolta hundkex, Lupiner fast de börjar ju vara på lånetid nu för de har ju funnits en tid nu.  Om två tre månader kan vi traska ut i skogen och plocka  de små svamparna  som då bor där.

 

Jag som alltid gillar att bada, har bara badat en gång ännu.  Tror det handlar om att barnen inte längre bor hemma.  Stora sonen bor i Borås och det hade vart lite långt att åka dit för att bada någon timma.  Igår var dottern här och besökte oss.  Jag och hon bokade in en badare dag i juli, Hon jobbar på två olika jobb och  tyvärr verkar det som om hon jobbar de dagar jag är ledig.  Det är ju bra att hon jobbar och har att göra men,  några badare dagar vill jag allt ha med dottern.

Nu har nog jag och dottern en konstig umgås gen, för när vi umgås så gör vi nog inte sånt som andra gör. Utan när vi umgås gör vi som små barn  som leker bredvidleken.  Vi tittar ofta på filmer gärna en två tre stycken på rad ligger i soffan och har täcken och kudde. Ser på film efter film. Åker vi till badet så är det ligga och sola, sova om vart annat, simma en och annan gång. Vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. När vi är ute på shopping eller om hon är med när jag föreläser. Så sitter vi i bilen och lyssnar på musik högt som fasiken.  Äter lunch någonstans och tar en tur in på Lindex och någon skoaffär. Nä vi gör inte så mycket mera än att vi är tillsammans.

 

Det var kul att hon kom hit igår när vi hade kalas.  Nu brukar vi mest bara sitta och kramas, till och med så att våra gäster reagerade på det.  Min väninna sa men gud vad ni kramas och är gulliga mot varandra så gör inte jag och min dotter.  Nää, men så gör vi, Vi kramas och säger saker som  å vad mysigt att du är här,  eller lilla stumpan vad jag saknat dig och sånt.

Men  pratar nej vi pratar inte så mycket utan är mera tysta i samförstånd. Samtidigt som jag faktiskt vet att skulle det vara något som  dottern funderar på eller borde berätta för mig så vet jag att hon gör det.  Kanske inte med en gång men hon gör det när hon är redo.

Kanske beror vår opratsamhet på att vi helt enkelt inte orkar, att vi liksom bara behöver den där bredvidleken och det är tillräckligt för att umgås.

Förut va det ett problem för mig, när jag upptäckte att jag och dottern inte pratade utan gjorde saker mera var för sig men tillsammans. Jag var rädd för att vara en dålig mamma. Idag har jag mera insett att ja… men , det är ju så vi är det är så vi umgås. Vi liksom bara är, dessutom älskar vi att ligga i soffan och kolla in film på film. Det är vårt sätt att koppla av.