Nu är det på riktigt….

Det är sant, det är här och det är nu. Det doftar vår på riktigt, det sjunger vår på utsidan om än bara lite. Vindarna från igår, gjorde det. Dom flög in med den riktiga våren. Inte bara min illusion om att det är dags för våren att komma. Idag flög det Canadagäss på utsidan, det hördes fåglar som kvittrade när jag släppte in katten. Nu är vi där, nu är vi i startgroparna för att få uppleva våren och all dess skönhet. Välkommen Våren! Jag har längtat efter dig och ditt ljus. Jag har längtat så att det gjorde ont, i kroppen på mig. Men nu är längtan inte bara en längtan. Utan nu är vi här. Snart om några veckor är det små, små solar på backen. Snart är hela skogen full av vitsippor och solstrålarna kommer att värma oss långt in i vår själ.

Ja våren är här, jag upplevde det på riktigt i morse. En vecka i jobbets tecken har det varit. En lång vecka har det känts som men nu är det två lediga dagar innan vi är på g igen, med jobb. Tyvärr så har det kommit yrsel smygande. Den har varit borta länge, men nu har jag känt av den i två dagar. Igår vart det inte lika mycket som det är idag. Känner mig lite orolig för att den ska så till på riktigt och göra sängläget ett faktum.
Inte idag, inte idag när vi ska åka hem till sonen och äta middag. Det vill jag inte. Idag kommer jag träffa alla barnbarn, dottern är även hon en gäst hos sonen. Det här har jag sett framemot hela veckan. Bara inte yrseln blir värre. Jag hatar verkligen känslan som är i kroppen. Det är otrevligt att inte riktigt ha koll när jag rör mig. Jag hoppas det blir bättre än sämre just nu.

I veckan kommer vi få sängen vi köpte i början av månaden eller va det i slutet på av Januari jag vet inte riktigt. Det spelar ingen roll när den beställdes, det som spelar roll är att i veckan kommer den hit. Min förhoppning är att sömnen kommer att bli bättre, ryggvärken kanske bli lite bättre den med. Önsketänkande kanske… men just nu känner jag mig hoppfull.

Om bara tre veckor får dottern sin lägenhet och då har vi möjligheten igen att överta vårt stora rum igen. Då kommer inte alla saker vi hittat till henne stå där och vänta på henne utan dom kommer att bo hos henne.

Just nu känns tiden som en förväntan och en väntan på något. På att allt ska ställas till rätta. Det har varit en tid där jag upplevt att jag bara famlat fram. Inte alls så säkert och tryggt jag känt att det varit innan. Men nu börjar det som svajat bli i ordning igen. På något sätt, har det varit en orolig tid som jag inte har kunnat påverkar för att skapa trygghet. Men nu börjar pusselbitarna falla på plats igen, bit för bit lägger vi iordning. Till sommaren kommer vi nog alla se på den här tiden som en tid som vi löste efter bästa förmåga. Då kommer vi ha distans till det som varit, allt kommer sakta men säkert bli en ny vardag som vi är tillfredsmed.

Ja orden är skrivna igen, dom är skrivna av mig och nu börjar dom ta slut. Tack för mig. Ha en härlig fin Lördag. Ta hand om dig.