tankar om min bok igen

Även gårdagen gick åt för att måla,  min kropp har träningsvärk.

Igår fick jag även äran att träffa min väninna som jag tycker så mycket om.  En kvällspromenad  på en timma i trevligt sällskap är aldrig fel.  Hon hade med sig en intressant artikel får en lärare tidningen.

En kvinna som bodde på Gotland,  var lärare som nu var öppen med sin diagnos hennes syn på det här med  as och ADHD, var lika min syn.

Kändes som om jag kunde sagt hennes ord, för allt är inte negativt med ADHD och A S vissa egenskaper i dessa diagnoser är bra. Det känns viktigt för mig att skriva,  det är ju det som jag skrivit en hel bok om.

Jag pratade med min väninna om boken med hon har  hjälpt mig genom att läsa den och rätta till att felstavningar i den.  Jag berättade för henne om vad den andra kvinnan haft för utlåtande om den och min väninna gav mig kloka råd som jag har tänkt på under natten.

Drömde om att jag stod på ett torg och sålde min bok, men jag hade inga kläder på mig.

Drömmen säger mig att om jag skulle skriva om den och ge mera detaljerade beskrivningar skulle jag visa min naken. Det är jag inte säker på att jag vill.

Dessutom vill jag ha fram det som är positivt med ADHD, det negativa vet vi alla om.

Jag vill även med boken få fram bekräftelsen i diagnos och den befrielse som infinner sig efter all sorg över att ha en förklaring, den förlåtande processen som blir ett steg till helhet i sig själv. Det känns mera viktig än alla känslor som bubblande i ovetskapen och utanförskapet.

För jag har varit utanför, är utanför men vetskapen gör att jag lättare accepterar mitt utanförskap. Min djärvhet att berätta att jag har ADHD gör att jag kan vara mig själv, hela mig utan att alltid be om ursäkt.

Det gör mig till en hel vuxen människa och en mera vänlig kvinna till mig själv.

När jag har accepterat att jag har ADHD, när jag vågar be om hjälp när jag vågar visa mig då blir jag en min bästa vän………..

© malix