Avenged Sevefold och jag …..

Lycka, patient jo, click jag var lycklig då jag steg ut från Scandinavium igår kväll. Så påfylld av endorfiner så det var som om stegen gjorde sig själva. A little piece of heaven då var lyckan upplevelsen extas. Killarna i bandet är duktiga, de vet vad det gör och de gör det som de är bra på. De gillar va det gör och det gör att det blir så bra.

När jag läste recensionerna funderar jag på om vi var där tillsammans. Va verkligen de större duktigare skribenterna där när jag var där?  Va de på samma ställe?  Va det så att de redan innan de gick dit, hade skrivit artikeln och bara lämnade in deras innan tankar?  Scandinavium brann igår, inte bara på scenen, det brann i våra hjärtan av den konst som visades.  Jag kunde se att medlemmarna i bandet brann, av deras vilja att ge oss det bästa som fanns i dom, det var inte lite.

Jag inser att Jag och journalisterna inte var där av samma anledning. Jag var där för att jag gillade bandet, för jag ville dela upplevelsen med bandet.  För mig var stunden magiskt vacker.  Jag var där, för upplevelsen, för stundens magiska timma när vi i gemensam skara hör, sjunger med, lever och andas tillsammans.

Gp, Aftonbladet och Expressen

Journalisterna var där, för att utföra ett jobb, tror det är där  skillnaden ligger. Kanske var det en sådan där dag för skribenterna, som visar sig i känslor som nej idag var det inte roligt att gå till jobbet.

Konserten var bra, stundens timmar gjorde intryck och uttryck i min kropp. Ett minne som jag alltid kommer ha med mig.  Ett minne av något som alltid kommer bo inom mig. Just nu går jag som i rus. Ruset är från  Avenged Sevenfold.  Fylld av kärlek och vördnad av deras kärlek till deras förlorade vän, som genom sin musikaliska ådra även är min vän. Vännen The Rev hyllades både på scenen och hos oss som var framför scenen.  Det var liksom han The Rev som skruvade till musiken till den milda grad att den är historiskt vacker.

Förbanden  var så där, till och med så jag glömt namnet. Ljudet var uruselt på första  bandet.  Till och med så dåligt att jag skickade ut maken på jakt efter hörselskydd. Det har aldrig hänt att jag använder mig av sådant.  De andra förbandet, Death by april var inte min kopp te, men blev stora av killen som  growla för han var bäst, vilken kraft och vilken energi.  Hans framträdande gjorde att till och med jag gillade han och hans grumlade läte. Vilket jag innan inte gillat. Har inte förstått varför de ska kräkas ur sig läten innan.

Skulle Avenged Sevenfold komma hit igen ja då kommer jag säkerligen åka de tolv milen igen.  Det är säkerligen så att de kommer komma igen, de till och med lovade det innan vi gick hem.

Lev idag just nu, igår är historiskt som gjorde intryck i mig som ger mig uttrycket idag, som i går var framtiden. Idag lever jag på minnena från igår, spelar upp små stunder av lycka från gårdagen.  I morgon är en helt ny dag som gör avtrycken från dagen …..