En kär gammal bloggare har hittat tillbaka.

vaknade för tidigt idag av vår Lille katt. Han har en eller vet vem det är han ska klättra på när det är morgon och han nöjer sig inte med att bli klappad. Eller en stund går bra att bli klappad men skulle jag somna om är det mera trampande, skulle jag då bara klappa visar han att han har klor. Bara att gå upp, ge honom mat och göra min dag. Idag har vi teamdagar med jobbet. Inte något jag ens ser framemot just nu, Kommer bli en lång dag och en lång kväll. Fast den långa kvällen får stå för mina kolleger. Jag tänker smita undan och göra min kväll så där mysigt mysig på hotellrummet. Jag hoppas innerligt att det finns badkar. Då ska jag ta ett långt bad. Men badkar vet jag inte ännu, baddräkt ska tas med. Datorn ska självklart med den med. En tjej som jag lärde känna för många år sedan då i början av bloggandet. En bloggkollega kan man säga så?

Jo, jag gör det i alla fall. Hon har varit så tyst under lång tid. Jag misstänker att livet på något sätt, hann i fatt och gjorde sitt. Nu har hon sedan ett tag flyttat från ett förhållande och börjat ta tillbaka sitt liv så som jag minns henne från innan. Nu har jag aldrig träffat henne irl. Men av någon anledning känns det som jag känner henne. Det känns som att vi skulle kunnat vara gamla vänner. Likt mig, har hon lite lika egenskaper som jag själv. Jag misstänker att vi skulle kunna vara i ett samtal och mitt i konversationen ramla in i men oj kolla humlan. Det hade kunnat vara ett långt samtal om allt och inget, ingen mera än vi skulle ha någon utdelning av samtalet. ADHD är namnet som gör oss till det vi gör. Ekorrar i alla ära, för dom slinter förbi och kan leda samtalet till något helt annat.

Vet inte riktigt varför jag sitter här denna tidiga morgon och skriver om henne. Men hon är någon jag följt i många år. När jag nu tittar in på FB, hon skrivit något så blir jag alltid glad, likt förr om åren innan hon bodde med sin dåvarande kärlek. Nu känner jag igen hennes skrift, det känns som hon är mera på banan, på väg att bli så som jag kände till henne innan. Det gör mig så glad. För det har varit så tyst från det hållet, jag har saknat hennes tjatter. Hon är grym på att blogga och hon är mycket mera aktiv än vad jag är på sociala medier. Läser nästan alltid hennes blogg. Den är liksom alltid värd att läsa. Tyvärr har det varit så tyst, men jag misstänker starkt att det kommer att komma massvis med ord från den igen. Eller kanske en ny blogg vad vet jag.

Nej nog för nu.

Ner i duschen och packa ihop det som ska packas ihop av mig.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.