Just nu, gäller alltid.

Framtiden är beroende på vad jag gör, idag. Igår är historia, den kan jag inte förändra. Det jag kan förändra är det jag gör just nu. Att säga förlåt, kan vara det som gör en förändring. Att säga nej, ja eller vad det nu än är, så blir det ett resultat i framtiden som jag påverkar i just nu.

Har börjat jobba igen. Tungt, Jo dom första dagarna jobb är tungt. Det känns som huvudet är fullt, riktigt korvstoppat. Efter dagens möte idag, är jag grymt trött. En sådan där tung i huvudet värk surrar och vill hitta fram i full styrka.

Men det stoppade inte mig, oss att göra den vanliga promenaden till Återvinningen som ligger här i vår by. Det känns som en nyttig promenad, i många syften. Den tjänar miljön på flera olika sätt. När vi traskar till återvinningen istället föra att ta bilen. Det blir två, tre vinster. Vi släpper inte ut avgaser, vi slösar inte på fossila bränslen. Vi sparar en peng, på att inte göra slut på dieseln, slitage på däck och motor. Att lämna plasten i plaståtervinningen, är ett plus på flera håll. Glas i glas återvinningen och kartong i rätt container. Nytta för miljön.

Det känns som jag bidrar på mitt sätt. Fast jag kör bil till jobbet. Att vi efter återvinningen, sedan går till affären är även det ett plus. I stället för att ta bilen, så handlar vi mindre och bär hem våra varor. Vi skulle säkerligen kunna göra mera, för miljön. Men det känns som jag bidrar.

Det känns gott inom mig när jag vilar mig, i dessa tankar. Vilket leder till mera själviska vinster bara för mig. Kanske är dom inte helt själviska, för min omgivning står ut med mig mera om jag mår bra. Stegen som blir till återvinning och affär, även de ett par bonusar. Både fysiskt och själsligt. Jag blir ett bättre person än om jag aldrig hade tagit mina små promenader till byn. Andra står mera ut med mig när jag mår bra.

Nog om detta nu. Men det är viktigt det där med miljön. Vi kan alla göra någonting för att bidra.

Då är det slut på årets semester, nu är det lång tid tills vi igen kan ge oss av på våra spontana resor. Känns lite tröstlös, idag redan andra dagen kom jobbet att bli kanske lite tyngre, än jag mäktar med. För istället för ett kontaktuppdrag, fick jag två.

Redan på vägen hem från jobbet, kände jag ångesten gripa tag i mig. Hur ska jag hinna med alla de där uppgifterna, som är mina? Kommer det gå ut på kvaliteten på mitt jobb? Kommer jag klara av allt det där, som ligger på mitt ansvar. Jag vet att alla har två kontaktskap. Men jag känner att det kan vara en, för mycket för mig. Kommer mina tankar om hur jag utför mitt jobb nu, bli något som blir dåligt samvete för mig. När vi gjorde planen idag, kände jag fort men oj, kommer jag göra något annat än det jag måste.

Kommer det finnas utrymme, för de där i förbifarten viktiga samtalen, som ofta hittas i små stunder. Kommer jag att hinna med och se alla som jag möter. Sådant är viktigt för mig. Det är viktigt för mig att känna, att jag hade något gott att säga, till alla. Alla som jag mött under dagen, kände dom att jag såg dom? Nu pratar jag inte om personalen, utan om dom som jag jobbar med. Kommer jag ha tid att sitta ner och vara i just den stunden, som är just då? Kanske är detta helt enkelt bara fantasier men, dom känns och gnager lite inom mig.

Men även tankar om min familj kommer kommer att märka av, att det blev ännu mera jobb på jobbet? Dom betalar redan idag, ett högt pris. Men jag tror nog att jag betalar det högsta priset. Mina intressen, sådana där saker som jag gör för att känna mig levande, kommer bli mindre av. Kommer jag orka med att måla mina tavlor, skriva mina ord och göra sådant jag tycker är kul.

Nej nu sitter jag här och måla himlen svart. Det måste jag sluta med, jag ska vara i nuet. Det är just nu jag lever, just nu jag kan göra något åt.

Då ska jag inte sitta här och måla himlen svart, i mina tankar. Skulle jag inte mäkta med, så får jag säga ifrån. Men jag får inte ge upp, redan innan det börjat. Igår när jag var på jobbet, kände jag hur roligt det var att vara tillbaka. Kom på men oj, gud vad jag älskar mitt jobb. Det är ju det här jag kan och tycker så mycket om.

Nej, nog med kvällstankar för idag. Lev just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu lever vi, du och jag. Det är just nu, vi kan göra något åt.