Själsligt gym, kan behövas ibland.

Jo då, help case då har jag plockat fram lite av det där med jul.  Eller det som tillhör advent.  Nu börjar vintermyset infinna sig på riktigt. Fast jag har ju härjat rätt mycket med levande ljus sedan vi höststädade Husvagnen. Levande ljus är Lisa för själen, capsule ett sätt för mig att stanna upp, bara vara i stunden liksom få en lugnare takt.  Sitter just och lyssnar på sommarpratarna på tv. Där var det en intressant präst som sa något som blev klokhet i mig.  Hon menade att vi lika väl som vi går på gym och tränar behöver gå till kyrkan och träna vår andlighet.  Hon såg kyrkan som en träningslokal för själen och för att bearbeta våra sinnen.  Tänk jag gillade den tanken. För oavsett om du tror på gud eller inte så ger ett besök i kyrkan massvis med tankar och reflektioner. Etik och moral kan dyka upp och ett och annat ord som hjälp på vägen.

Nu är jag inte speciellt troende mina kyrkbesök är inte många, utan mera då nöden kräver.  Fast tänka sig, våra små barn som är här ibland, ville så hemskt gärna till kyrkan i somras. De frågade flera gånger om vi inte kunde gå dit.  Att lillkillen ville dit handlade nog mest om rädsla. För under hela våren hade han när han varit här blivit rädd när kyrkklockorna ringde.  Så rädd så han gick in från trädgården och jag fick trösta hans gråt.

Så efter några gånger och även en viss inverkan med att det blev strömavbrott, så tog jag och maken oss en promenad med småbarnen.  Upp till våran kyrka här i vår lilla by.  De tyckte det var väldigt spännande när vi till sist äntligen gick in i kyrkan.  De viskade och ville inte släppa handen.  Efterbesöket gick vi till minneslunden där jag berättade att min pappa hade blivit begravd. Små barnens pappa dog i vintras och vissa små korta stunder har vi haft små samtal och död,  vart pappor och mammor bor när de är döda. Att deras pappa bor i himlen och tittade ner på oss när vi satt där i minneslunden.

I min filosofi tänker jag att människan i grunden är god.  Vi gör inte något eller någon avsiktligt illa. Då vi gör det, så gjorde vi det i okunskap och visste inte bättre.  Så i min värld kommer alla till himlen.

När vi gör illa-saker så handlar det för mig om litenhet och rädsla för att förlora något i sig själv. Slår du någon på käften så handlar det om rädsla för att förlora något i dig själv.

Så i min värld kommer vi alla till himlen, vilket jag förklarade för de små barnen.  Det var en såsan härlig stund när jag och maken gick där tillsammans med småbarnen på kyrkogården.  Även om jag inte söker Guds hus så ofta så är det speciellt med kyrkor på något sätt blir det mjukare och så okej att just då tänka de där lite djupare tankarna.

Lev idag just nu, imorgon påverkar du idag.