Begäret bor i gårdagen

lite så där bara, pilule physician Jag har jobbat sista jobbpasset, viagra nu är det ledigheter som gäller i några dagar. Gudarna ska veta att jag behöver just denna ledighet. För det snurrar lite för fort på jobbet just nu. Nästan som det går troll i verksamheten. Det var skönt att göra allt som jag brukar göra på ledighetsdagarna med en gång jag kom hem.  Nu kan jag ta det lugnt och bara göra sånt jag gillar. Sånt jag gillar är att skriva och rita. även om jag ibland får andra infall.  Dottern ville att vi skulle till husvagnen som idag. Men det går inte i alla fall inte från till kvällen. Vi får besök här under eftermiddagen.

Men inte utan att jag blev lite sugen på att åka till husvagnen, bara jag och dottern kanske hade varit trevligt.  Ligga i sängen och kolla film det är vårt gemensamma intresse gärna sådana filmer vi redan sett. Där efter åka till restaurangen som serverar kinamat.  Hmmmm, undra jag om jag kan ställa in mötet? Nops det går ej för de åker från gbg och har antagligen redan åkt.  Ojdå redan har det blivit för många ord så här utan att komma till det jag skulle komma till.  Jag tänker på föregående inlägg, om begär, Igår var det verkligen svårt att inte röka. Men jag fixade det, fast det fanns hur många stunder som helst som jag tänkte mig att jag faktiskt kan sluta upp en annan dag.  Tre gånger igår gick jag till affären inte för att handla cigg, men varje gång gick jag och klurade på hur jag skulle kunna göra för att köpa cigg. Hur jag skulle försvara inköpet för mig själv.  Idag är jag stolt, glad och faktiskt tacksam över att jag inte gjorde.

I dag är heller inte tankarna så jobbiga, för idag tänker jag inte på det att jag behöver asså. En gång då på den tiden min pappa levde när jag bodde uppe på deras vind. I den där söta lilla lägenheten jag och pappa hade fixat till. Så var det en gång som jag hade slutat röka, som jag helt plötsligt började igen.  Min pappa frågade då varför jag utsätter mig för det, om jag nu kan hålla upp vad är det som gör att jag börjar. Eller varför slutar jag hela tiden.  Tänk jag har inte kommit på det svaret än nu. Fast lite av svaret har jag kommit på. För det handlar ju om hur jag värderar mig själv.  När jag varit helt utan nikotin så har jag varit det för att jag känner att jag är värd mera än att förgifta mig. Jag hatar tvång, jag vill inte behöva ha tankar som hur många cigg har jag kvar eller hur var kan jag röka. Jag gillar inte heller lukten av cigaretter, Känns  ganska så meningslöst att gå in och duscha och göra sig fräsch för att sedan gå ut på altanen och röka vilket sedan leder till att jag igen luktar askfat.

Men i alla fall igår är en dag som läggs till historian, jag klarade den om än med nödrop.  Idag är en helt ny och annan dag idag är behovet att röka inte alls här.  Där till så är jag faktiskt mera värd än att förgifta mig med tjära och annat avfall.

Är ju klart mycket bättre att leka med färger istället än att röka.