vilken härlig början på den här sommaren. Så underbart med all värme.
Nu tänker jag inte skriva om politik men vill skriva om min oro. Det känns som om vi bara på en dag har fått ett kyligare klimat. Trotts värmen, order så känns det så kallt. Det har flyttat in en rädsla i mig som förut bara legat i grå zonen. Utanför bara lite så där framför mig. Främlingsfientligheten kryper närmare in på mig, har bara över en natt blivit mera tydlig. Känns som om vi tappat bort medmänskligheten, som om vi idag måste ha syndabockar.
Har vi glömt förintelsen, eller varför inte lägren i forna Jugoslavien. Där vi på tvn kunde se utmärglade människor som satt i Serbiska läger. Idag känns det som vi på något sätt måste välja vi eller dom. Nu har jag en genomgående ovilja att välja i allt, jag gillar inte att välja överhuvudtaget. Jag vill ha allt. Det enda jag faktiskt kan välja bort utan att blinka, är faktiskt SD, där är valet rätt lätt för mig.
Europa känns skrämmande känner jag, verkar ha blivit så mycket kallare än det va igår eller förrgår. Min rädsla handlar om att jag nu insett att alla inte tycker att alla människor har lika värde. Jag börjar inse att jag blundat, varit tyst. Tystnad har jag egentligen lärt mig att det betyder samtycke. Tiger och samtycker. Men det gör jag inte utan nu börjar jag bli rädd.
Är det verkligen så att vi inte kan dela med sig till den som behöver? Allas lika värde är tydligen inte helt sant, tydligen beror värdet på var i världen du kommer ifrån. Europa vill stänga sina gränser. Vi svenskar vill se om vårt hus och stänga vår dörr. Utse syndabockar, Nej, Nej nej nej, jag ställer inte upp på det tåget. Här är jag emot, inte för och faktiskt väljer. För jag tror och vill faktiskt låta människor som söker fred, trygghet och ett värdigt liv, få komma till oss i vårt land. Jag vill att Sverige ska sträcka ut sin hand och hjälpa den som är i nöd. Jag valde redan igår, andra gjorde också sitt val. Vi är väldigt långt ifrån varandra i våra val. Vi tycker inte att vi ska bjuda på den frihet, trygghet som vi så gott om. Vissa av oss vill stänga dörren och låta människor frysa, svältas och tystats ner. Vi tycker inte längre att den som är på flykt pga åsikter är välkommen utan mera skyll dig själv vi måste tänka på oss…..
Nej, jag vill inte, jag gjorde mitt val igår. Den rösten känner jag var viktig, för jag fick möjlighet att visa va jag i mig tror och vill. Alla människor har rätt till ett liv i trygghet, yppa sina åsikter, ha en möjlighet att fostra och älska sina barn känna framtidstro, våga säga sin mening utan att bli förföljd, med risk för att bli torterad, mördad. Jag önskar att varenda mamma skulle kunna känna tilltro till att hennes barn kommer att överleva dagen, veckan, känna att hon kan skydda sitt barn. Uppleva sitt barns kärlek, värme och känna till tro till att barnen kommer att få ett bra liv.
I vår lilla by visade det sig att 20,7 % tyckte annorlunda än mig. De ville stänga gränserna. Sluta räcka ut en hand till den som behöver stöd, beroende på vart ifrån man kommer. De ville se om sitt eget hus, och strunta i grannen.
Känner ensamhet, sorg, hoppet av en bättre värld har blivit väldigt långt bort. Vem ska vi nästa gång rösta bort, vem är det som nästa gång inte ska få några utsträckta händer. Jag tillhörde inte som de där 20 % som röstade på SD.
Jag gjorde ett helt annat val när jag valde. Idag känner jag hur mitt val igår var ett av alla de viktigare valen. Vi som inte röstade på SD har ett jobb att göra, vi har ett ansvar att ta. Ansvaret är att prata om det. Visa på motsatser. Säga nej sådär tycker inte jag! Eller nej det är inte vad jag känner är rätt. Jag vill ha mera kärlek, omtanke och generositet. Mera hjälpsamhet, mera omtanke. För mig är det det som är kärlek.
Upptäck mer från Malix.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Vi tycker som tur inte olika <3