Jag ville ha ord som var perfekta men fick nöja mig med vanliga BLÅ…….

Jag har gått och dragit på en sak, advice en tråkig sak en sak. Men nu är det gjort. Min vän som nu är uppe i himmelen ska begravas.  När det är begravning, click så ska det ju till blommor och sista hälsningar.  Jag har inte velat beställa, för det blir så definitiv när man gör det ,så jag har låtit dagarna gå……

Idag insåg jag att jag nog måste, för när det är begravning så är det ju så definitivt,  man kan liksom inte göra om bara för att någon är försent ute.

Har under veckan som varit funderat och funderat på vad jag skulle skriva på textbandet som skulle vara på buketten.  Ord brukar vara en tillgång i mig, men veckan har visat på ordlöshet. Har inte hittat orden som skulle vara till för bara honom. Min ordlöshet och ordens bortfall gjorde att jag fick ta en av dom där gamla vanliga. Nu när  allt var betalt och klart, när jag satt där i bilen på väg hem lyckades små bitar av ord fram.

Kanske är det meningen att dom ord jag hittade till, är ord som jag ändå säger till min vän i tänkarna. Kanske är det inte livsnödvändigt att hitta till dom där perfekta orden, bara för att skriva på band på en sorg-bukett. Orden gör ju inte historian annorlunda, han bor i himmelen och kommer inte tillbaka bara för att jag hittar rätt ord. Dessutom var jag för sent ute för just band, det fick bli ett kort istället för band.

Tror inte heller att det finns perfekta ord för den stora förlust, som det är att han, denna unga man tagit sitt liv. Dom orden finns inte och inte heller gör dom vår verklighet annorlunda.

Men vännen, du var speciell, du var något helt annorlunda, extra, på ditt speciella sätt, jag kommer nog aldrig att glömma saker och  händelser som är förknippade med dig. Jag önskar så att din väg hade varit annorlunda, men inser att kanske äntligen har du fått frid, lugn och slipper alla stygga tankar, och all oro i din kropp.

Min önskan har  alltid varit att du skulle få ett bra liv, min önskan blev inte din saga.

Tänk jag känner trotts alla tårar och all ledsenhet, ändå att nu nu har du det bra. Nu kan du äntligen vila ut, äntligen slipper du allt djävulskhet som innan drabbade dig. Nu kan du sitta högt där upp och titta ner på oss och le, det där pillemariska leendet över allt dumt vi ställer till med. Du kan rycka på Axlarna och tänka att ja, ja det där får stå för dom.

 

Hur skriver jag egentligen? Vet inte ens själv, känner bara att tankarna som bor inom mig liksom blir mjukare än dom var innan. Jag kan inte göra något, för att ställa till rätta. Du ställde sakerna där du ville ha dom, och där lär dom stå. Du tog med dig dig, till en annan dimension och en annan tid och jag, jag hittade inte ens dom där helt rätta orden inte ens nu……..

Sov gott nu min vän, du är värd det. Finns det något där borta på den andra sidan, så vet jag att du äntligen fått ro,  nu är du  i ett skimmer som du inte hittade här nere, på vår gamla vanliga jord.

Tack för att jag fick förmånen att lära känna dig, och dina fina gudomliga sidor.  Finns gud så misstänker jag stark att det är där du är nu, och vem vet kanske du målar om i himlen eller nått annat projekt på g, För det var ju sådan du var, du gjorde ju saker för att du kunde, även om du inte ens varit i närheten av det innan.

Du liksom vi andra i familjen gjorde ju saker för att du kan, inte för att du kunde, det bara blev så och bland blev det mindre bra men ibland blev det grymt bra…..

Tyvärr Robin så finns inte dom perfekta orden, som jag skulle vilja hitta till.   Men jag är ju liksom inte perfekt. Kommer aldrig att bli, tror inte ens jag vill bli det.

Tack för att du gav mig förmånen till att träffa din underbara fina familj. Dom kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, tror till och med att jag ska låna en av guldklimparna till helgen och skämma bort dom så mycket det bara går.

 

Sov gott och vila i frid min vän.

Tack för din vänskap och för alla ljusa minnen.

Dom där andra dom glömmer vi tycker jag…

/ Carina