Nu så då har dom ringt.

I från kortis alltså, diagnosis reflektioner och sånt kommer senare. För nu behöver jag sortera och få det rätt i mina tankar. Just nu känns det mest som att vi ska vara tacksamma och glada över den tid som det har funkat men, order det kan vara en fel tolkning av mig, ailment jag gjort av samtalet.

Något som kom till mig i stunden blir att Min son valde inte att ha sina funktionsnedsättningar och vi måste inse att vi aldrig kan göra om Honom. Vi kan bara försöka göra miljön han befinner sig i så bra som möjligt.

När vi misslyckas så har vi aldrig gjort tillräckligt.