Spegelbilden du möter, kan behöva ett förlåt.

Det blåser i träden idag. Hösten är här. Just nu vilar jag mig i tankarna, va bra då är det dags att plocka fram den fina höstjackan jag köpte i måndag.

Jag hade ett samtal för några dagar sedan, där vi pratade om saker som gått lite fel. När det gått så där fel, att andra människor blir lidande.

Då behöver man be om ursäkt, till den man gjort illa. Men det är något annat som är viktigt i just den handlingen. Kanske till och med viktigare. Jag tänker att om jag bara säger ursäkta mig, förlåt mig för jag gjorde dig illa. Då glömmer jag av den viktigaste personen i livet. Det vill säga mig själv.

Varför är det så viktigt då? Kanske du tänker just nu.

Mitt svar bli här: För är jag medveten, vet om att jag, gjorde den där andra riktigt illa. Då är det en tanke, en medvetenhet som även skadar mig själv. Jag behöver förlåta mig själv, för att jag inte gjorde bättre just då. Jag är medveten om att jag skadade någon. Vilket oavsett om jag lurar mig själv med tankar om att han/ hon fick vad hon skulle. Fytt i gatan va bra jag satte dit den där… Visst det kan hända att man fyller sitt ego med just dom tankarna, en stund.

Men, då när man sitter ensam på sin kammare. Det är då dom där riktiga tankarna, kommer fram och möter spegelbilden.

Då blir tankarna mindre snälla om mig själv, mera skrämmande. Då möter vi oss själva. I mötet med oss själva, brukar tankarna göra mera ont. Om det är mera onda handlingar, vi gjort. När vi sitter där på vår kammare, nöter in de där tankarna om hur illa, hur dåligt jag betedde mig. Det är då dom tankarna, blir en sanning. Tankarna blir ett eget jag.

Handlingarna är en del, av det liv jag lever. Handlingarna jag gjorde är inte jag, i min person. Utan något jag gjorde, för att jag inte valde det bättre alternativet. Jag gjorde ett dåligt val. Det är här jag menar att det är viktigt, att förlåta mig själv. Det är här jag behöver ha mera förlåtande, till mig själv. Då har jag möjlighet att hitta tillbaka till den där som på riktigt är jag.

För visst är vi på riktigt där inom oss, egentligen helt fantastiska individer. Egentligen är vi har vi samma längtan av att bli accepterade, älskade. Vi har en längtan, av att bara få vara den vi egentligen är skapt att vara.

Så nästa gång du säger förlåt till någon, glöm inte av det förlåtet som du är skyldig dig själv. Det förlåtet är nog så viktigt. Kanske ett livsavgörande förlåt, där du har möjligheten att skapa en ny mera ärlig bild av dig själv.

Det är med mig själv jag måste stå ut med varje dag, varje timma, sekund. Det gäller att gilla mig själv, mina val och handlingar. Då vågar jag möta mig själv i min spegelbild. Jag måste, för att stå ut med mig själv, bli den bästa vän jag någonsin haft och kommer att få. Då kan ett förlåt till mig själv, vara det finaste jag kan ge mig själv.

När vi lever här och nu, har vi möjligheten att göra bra val. Just nu gäller. Igår finns inte längre här. Det tillhör historian, historian kan du lära av. Historian är idag den konsekvens du lever i just nu. Morgondagen är framtiden, den får konsekvens av det du väljer i ditt just nu. Det gäller att välja bra konsekvenser.

Just nu har jag möjlighet att andas och leva.